Mary Toft (född Denyer) (ca 1701–1763), även kallad Mary Tofts, var en engelsk kvinna från Godalming, Surrey. Hon blev 1726 centrum i en av 1700-talets mest uppmärksammade medicinska skandaler när läkare i England lurades att tro att hon hade fött delar av kaniner. Händelsen ledde till bred förlöjligande av vissa delar av det medicinska etablissemanget och har senare tolkats som ett tidigt exempel på hur superstition, social utsatthet och medicinsk prestige kunde samspela.
Händelseförlopp
Mary Toft hade 1726 blivit gravid, men drabbades senare av ett missfall. Enligt samtida vittnesmål utvecklade hon därefter ett starkt intresse för en kanin hon sett när hon arbetade, och inom kort började hon påstå att hon födde delar av djur. Den lokala kirurgen John Howard kallades till byn för att undersöka saken. Howard fick efterhand se och ta emot flera djurdelar som enligt honom kommit ur Toft, och han berättade vidare till andra kollegor.
Nyheten spreds och uppmärksammades av större namn i London. Nathaniel St André, kirurg i det kungliga hushållet tillhörande George I av Storbritanniens kungliga hushåll, reste för att undersöka Toft närmare och blev övertygad om att något märkligt hade inträffat. Kungen skickade dessutom kirurgen Cyriacus Ahlers för att granska fallet — Ahlers var däremot skeptisk och fann inga bevis för ett faktiskt djurfosterfödande. Toft fördes så småningom till London för att studeras vid närmare håll.
Undersökningar, erkännande och rättsliga följder
Under vistelsen i London övervakades Mary Toft noggrant av flera läkare och kirurger. Till en början producerade hon inga fler ”födslar” och fler detaljer framkom som väckte misstankar. Efter intensiv granskning och konfrontation med vittnesmål erkände Toft slutligen att hon hade iscensatt bedrägeriet. Hon greps och skickades till fängelse som misstänkt bedragare, men åtal lades senare inte fram och hon frigavs och återvände hem.
Reaktioner i offentligheten och medicinsk skada
Upptäckten av bluffen ledde till stor förlämpning av de inblandade läkarna — i synnerhet dem som offentligt hade hävdat att ett ovanligt fenomen inträffat. Flera framstående kirurger fick sina rykten och karriärer kraftigt skadade när det blev allmänt känt att de blivit lurade. Samtidens tryckta pamfletter och karikatyrer hånade medicinska auktoriteter; det publicerades ett flertal pamfletter som gjorde narr av läkarna, och konstnären William Hogarth var bland dem som kritiserade och satiriserade yrket.
Betydelse och historisk tolkning
Mary Tofts fall har i efterhand tolkats på flera sätt. För samtidens allmänhet blev det en skandal som avslöjade sårbarheter i det medicinska etablissemanget — en varning för att överdriven tro på anekdotiska bevis och prestigefyllda läkarkonstellationer kunde leda till misstag. Historiker har också pekat på sociala faktorer: Toft var fattig och marginaliserad, och motiv som uppmärksamhet, vilja till försörjning eller påverkan från andra i hennes närhet kan ha spelat in. Vissa samtida konton antyder att hon fick hjälp eller påtryckningar från personer omkring sig, men källorna är omtvistade.
Även om Mary Toft släpptes utan vidare straff fick händelsen långvariga följder för de inblandade läkarna och för allmänhetens förtroende för medicinsk auktoritet. Fallet illustrerar också hur medial spridning och satir kunde forma 1700-talets offentliga debatt kring vetenskap och tro.
Mary Toft levde resten av sitt liv tillbakadraget och återvände till sitt hem efter frigivningen. Hon dog omkring 1763. Hennes historia lever kvar som ett anmärkningsvärt exempel på en medicinsk bluff som fick stora konsekvenser för samtiden.