William Hogarth – engelsk konstnär och seriekonstens pionjär

Moralisk seriekonst

Harlot's Progress

År 1731 avslutade han en serie moraliska verk som gjorde honom känd som ett stort och originellt geni. Detta var A Harlot's Progress. Den gjordes först som målningar, som nu är försvunna. Därefter publicerades serien som gravyrer. I de sex scenerna spåras ödet för en flicka från landet som blev prostituerad i staden. I början möter flickan en bawd, en kvinna som övertalar henne att börja prostituera sig. Flickan dör av en könssjukdom och en skoningslös begravningsceremoni följer. Gravyren visar levande scener av berusat och lösligt beteende. Serien blev en omedelbar succé.

Rake's Progress

A Rake's Progress visade i åtta bilder Tom Rakewells, son till en rik köpman, hänsynslösa liv. Tom slösar bort alla sina pengar på lyxliv, horor och spelande och dör i Bedlam. Originalmålningarna av A Rake's Progress visas i gallerirummet på Sir John Soane's Museum i London.

Äktenskap à-la-mode

1743-1745 målade Hogarth de sex bilderna i Marriage à-la-mode (National Gallery, London), som är en spetsig spottloska på 1700-talets överklass-samhälle. Denna moralistiska varning visar den eländiga tragedin med ett ogenomtänkt äktenskap för pengar. Detta betraktas av många som hans finaste projekt och kan vara bland hans bäst planerade berättelseserier. Äktenskaplig etik var föremål för mycket debatt i 1700-talets Storbritannien. Bekvämlighetsäktenskap, och deras olycka, var föremål för särskild kritik.

Serien visar historien om det fashionabla äktenskapet mellan sonen till den konkursdrabbade Earl Squanderfield och dottern till en rik men snål köpman i staden. Den börjar med undertecknandet av ett äktenskapskontrakt på grevens herrgård och slutar med att sonen mördas av sin frus älskare och att dottern tar livet av sig efter att hennes älskare hängs i Tyburn.

Industri och sysslolöshet

I de tolv trycksakerna Industry and Idleness (1747) visade Hogarth livet för två lärlingar, varav den ena är hängiven och hårt arbetande och den andra är sysslolös. Den flitiga lärlingen blir sheriff och Londons borgmästare. Den sysslolösa förvandlar en till brottslighet. Till slut avrättas han i Tyburn. Den sysslolöse lärlingen skickas till galgen av den flitige lärlingen själv.

Detta visar på arbetsmoralen i det protestantiska England, där de som arbetar hårt belönas och de som inte arbetar hårt får ett dåligt slut,

Beer Street och Gin Lane

Beer Street and Gin Lane (1751) var hans varning om alkoholism. Det var två gravyrer som var avsedda att ses sida vid sida. Hogarth graverade Beer Street för att visa en lycklig stad som dricker den "goda" drycken engelskt öl. På andra sidan fanns Gin Lane. Den visade effekterna av att dricka gin som, eftersom det var en hårdare sprit, orsakade fler problem för samhället. Människor visas som friska, glada och välmående på Beer Street, medan de på Gin Lane är magra, lata och slarviga.

Kvinnan längst fram på Gin Lane som låter sitt barn falla i döden påminner om berättelsen om Judith Dufour som ströp sitt barn så att hon kunde sälja dess kläder för ginpengar. Tryckta bilder publicerades till stöd för det som skulle komma att bli Gin Act från 1751.

Hogarths vän, domaren Henry Fielding, kan ha fått Hogarth att hjälpa till med propaganda för Gin Act: Beer Street och Gin Lane gavs ut strax efter Fieldings verk An Enquiry into the Causes of the Late Increase of Robbers, and Related Writings.

De fyra stadierna av grymhet

Andra tryck var hans utrop mot omänsklighet i The Four Stages of Cruelty (publicerad den 21 februari 1751). Hogarth skildrar den grymma behandlingen av djur och föreslår vad som kommer att hända med människor som fortsätter på detta sätt. I den första bilden finns scener av tortyr av hundar, katter och andra djur. Den andra visar en av karaktärerna från den första målningen, Tom Nero, som nu har blivit kuskförare, och hans grymhet mot sin häst har gjort att den har brutit benet. I den tredje målningen visas Tom som en mördare, med kvinnan han dödat liggande på marken, och i den fjärde målningen, med titeln Reward of Cruelty, visas mördaren som dissekeras av kirurger efter sin avrättning. Avrättningsmetoden och dissektionen återspeglar parlamentets lag från 1752. Denna lag tillät offentlig dissektion av brottslingar som hade avrättats för mord.

Hogarth ville stoppa "den barbariska (elaka) behandlingen av djur, vars blotta åsyn gör gatorna i vår storstad så förskräcklig för varje känsligt sinne".

Humor i ett val

The Humours of an Election är en serie av fyra oljemålningar och senare gravyrer av Hogarth. De visar vad som hände vid valet av en parlamentsledamot 1754. Oljemålningarna skapades 1755.

Vid den här tiden valde varje valkrets två parlamentsledamöter, och det fanns ett krav på egendom för att få rösta, så endast en minoritet av den manliga befolkningen fick rösträtt. Det fanns ingen hemlig omröstning, så mutor och hot användes för att få fram röster.

Originalen finns på Sir John Soane's Museum i London.

·         Porträtt

Hogarth var också en populär porträttmålare. År 1746 målade han skådespelaren David Garrick som Richard III. Han fick 200 pund, "vilket var mer", skrev han, "än någon engelsk konstnär någonsin fått för ett enda porträtt". Samma år hade en skiss av Simon Fraser, 11:e lord Lovat, som senare halshöggs på Tower Hill, en exceptionell framgång.

Hogarths porträtt av sin vän, den filantropiske kapten Coram (1740; Thomas Coram Foundation for Children, numera Foundling Museum), och hans oavslutade oljeskiss av The Shrimp Girl (National Gallery, London) är mycket uppskattade. Det finns också porträtt av hans fru och hans två systrar och av många andra.