Den brittiska ockupationszonen i Tyskland 1945–1955: områden och administration

Utforska den brittiska ockupationszonen i Tyskland 1945–1955: områden, militärregering i Bad Oeynhausen, administrativa förändringar och vägen till suveränitet 1955.

De allierade som besegrade Nazityskland i andra världskriget delade upp landet i fyra ockupationszoner mellan 1945 och 1949.

Den brittiska zonen bestod av Schleswig-Holstein, Hamburg, Niedersachsen och den nuvarande delstaten Nordrhein-Westfalen. Den brittiska militärregeringen hade sitt säte i Bad Oeynhausen.

Bremen och Bremerhaven var omringade av den brittiska zonen, men gavs till USA så att amerikanerna fick en hamn. Det som nu är Rheinland-Pfalz skulle vara en del av den brittiska zonen. Det gavs upp för att utgöra en del av den franska ockupationszonen.

I maj 1949 slogs den brittiska, franska och amerikanska zonen samman till Förbundsrepubliken Tyskland. De militära guvernörerna ersattes av civila högkommissarier. Högkommissarierna var delvis guvernör och delvis ambassadör. Ockupationen fortsatte officiellt till 1955. Då blev Förbundsrepubliken en helt suverän stat, de västra ockupationszonerna upphörde att existera och högkommissarierna ersattes av vanliga ambassadörer. Men de fyra allierade makterna hade fortfarande särskilda rättigheter och skyldigheter i Tyskland fram till den slutliga uppgörelsen 1990.

Staden Berlin var dock inte en del av någon av staterna och fortsatte att vara under allierad ockupation fram till 1990.

Geografi och administrativa förändringar

Den brittiska zonens gränser följde till stor del tidigare preussiska provinser och andra historiska enheter. Under ockupationstiden genomfördes flera administrativa förändringar:

• Nordrhein-Westfalen bildades 1946 genom sammanslagning av delar av de tidigare preussiska provinserna Nordrhein och Westfalen (samt senare inkorporering av Lippe), och blev snabbt den folkrikaste av de västtyska delstaterna.
• Bremen och Bremerhaven förblev som separata administrativa områden under amerikansk kontroll för att säkra tillgång till en hamn för amerikanska styrkor och logistik.
• I övrigt präglades gränsdragningarna av praktiska hänsyn som transportleder, industriregioner och befintlig lokal administration.

Politik och administration i den brittiska zonen

Brittiska militärregeringen ansvarade för säkerhet, demilitarisering, avnazifiering, rättegångar mot krigsförbrytare, ekonomisk återuppbyggnad och politisk omgestaltning. Centrala uppgifter var:

• Genomförande av avnazifieringsprogram och upplösning av nazistiska organisationer.
• Återuppbyggnad av infrastruktur och prioritering av livsmedels‑ och bostadsförsörjning i det krigshärjade Tyskland.
• Främjande av lokal demokrati genom att återuppbygga politiska partier och lokala församlingar.
• Ekonomiska åtgärder, inklusive kontroller och senare liberaliseringar i samarbete med andra västmakter.

Ekonomisk samverkan: Bizonen och Trizonen

För att underlätta ekonomisk återuppbyggnad och administration inledde Storbritannien och USA 1947 ett samarbete som kallades Bizonen. Senare gick även den franska zonen med i ett bredare samarbete och den västliga delen av Tyskland kom successivt att organiseras som en enhetlig ekonomisk och politisk enhet (ibland kallad Trizonen). Dessa samarbeten var viktiga steg mot bildandet av Förbundsrepubliken Tyskland 1949.

Från militär till civil kontroll och slutet på ockupationen

Efter grundandet av Förbundsrepubliken Tyskland 1949 ersattes militärguvernörerna i praktiken av civila högkommissarier. Genom Occupation Statute (Besatzungsstatut) behöll de allierade omfattande befogenheter i frågor som utrikespolitik, säkerhet och vissa ekonomiska områden, även efter bildandet av den västtyska staten.

De internationella förhandlingarna som följde ledde till Parisavtalen (Paris Agreements) i slutet av 1954, vilka trädde i kraft i maj 1955. Dessa gav Förbundsrepubliken Tyskland formell suveränitet, gjorde det möjligt för landet att ansluta sig till NATO och avslutade den formella ockupationsstatens struktur i väst. Dock kvarstod vissa allierade rättigheter tills den slutliga uppgörelsen 1990 (två plus fyra‑fördraget), som fullständigt avskaffade kvarblivande allierade befogenheter och banade väg för tysk återförening.

Efterverkningar och betydelse

Den brittiska ockupationszonen hade stor betydelse för efterkrigstidens Tyskland: återuppbyggnaden av industrier, inrättandet av demokratisk lokal- och delstatsnivå samt integrationen i ett västligt försvars- och säkerhetssamarbete. Sociala och ekonomiska reformer under ockupationsåren satte också ramarna för den snabba ekonomiska tillväxten (Wirtschaftswunder) i västra Tyskland under 1950‑talet.

Frågor och svar

F: Vilka länder utgjorde den brittiska ockupationszonen?

Fråga: Var hade den brittiska militärregeringen sitt säte?

Fråga: Hur behandlades Bremen och Bremerhaven?

Fråga: Vad hände med Rheinland-Pfalz?

Fråga: När slutade de allierade makterna att ha särskilda rättigheter och skyldigheter i Tyskland?

Fråga: När upphörde den allierade ockupationen i Berlin?

Sök med bokstav