2+4-fördraget – slutlig reglering av Tyskland och återförening 1990
2+4-fördraget 1990: hur Moskavfördraget avslutade efterkrigstidens kontroll, säkrade Tysklands återförening, gränser och militära begränsningar.
Fördraget om den slutliga regleringen med avseende på Tyskland (tyska: Vertrag über die abschließende Regelung in bezug auf Deutschland franska: Traité portant règlement définitif concernant l'Allemagne Догοвор об окончательном урегулировании в отношении Германии) kallas ofta för 2 + 4‑fördraget.
Bakgrund och syfte
Efter andra världskriget delades Tyskland i två stater: Väst- och Östtyskland. De segrande makterna (de allierade) hade långtgående befogenheter i Tyskland och i Berlin ända sedan kapitulationen 1945. Under slutet av 1980‑talet och början av 1990‑talet förändrades den europeiska säkerhetssituationen snabbt. Målet med 2 + 4‑fördraget var att skapa en slutgiltig, internationellt bindande lösning för Tysklands status, säkerhet och gränser i samband med återföreningen.
Undertecknande och parter
Fördraget undertecknades i Moskva den 12 september 1990 av sex parter: de två tyska staterna (Väst‑ och Östtyskland) samt de fyra allierade under kriget — Frankrike, Förenta staterna, Storbritannien och Sovjetunionen. Det var resultatet av intensiva förhandlingar om både säkerhetspolitiska och territoriella frågor.
Huvudbestämmelser
Fördraget innehöll flera centrala punkter som lade grunden för ett enat, fredligt och suveränt Tyskland:
- Suveränitet: De allierade avsade sig de särskilda befogenheter och skyldigheter de hade haft i de båda tyska staterna och i Berlin sedan 1945, vilket banade väg för ett fullt suveränt Tyskland.
- Gränser: Tysklands nuvarande gränser fastslogs. Den tyska regeringen bekräftade att det avtal som slöts med Polen 1970 om gränsen — särskilt den så kallade Oder–Neisse‑gränsen — ska gälla fortsatt.
- Milstolpar för truppförflyttningar: Sovjetunionen förband sig att dra tillbaka sina trupper från Östtyskland och Östberlin senast 1994. De västliga allierade ombads behålla sina styrkor i Berlin tills dessa dragit sig tillbaka.
- Säkerhetsbegränsningar: Tyskland förband sig att föra en fredlig utrikespolitik, att inte skaffa eller tillverka kärnvapen samt att begränsa vissa militära aktiviteter och vapentyper på det tidigare östtyska territoriet. Fördraget innehåller även bestämmelser som hindrar att NATO‑trupper permanent stationeras i den före detta Östtyskland utan särskilda överenskommelser.
Ratifikation och ikraftträdande
Sex länder undertecknade fördraget, men endast fem behövde ratificera det formellt. Anledningen är att Tyskland enades den 3 oktober 1990 under en enda regering — Östtyskland upphörde då som självständig stat och inkorporerades i Förbundsrepubliken Tyskland. Därmed blev en separat östtysk ratifikation överflödig. Fördraget trädde i kraft den 15 mars 1991.
Genomförande och följder
Några av de direkta följderna av fördraget var:
- De sista utländska begränsningarna på Tysklands suveränitet upphävdes och Tyskland fick full kontroll över sitt territorium, inklusive Berlin.
- Sovjetiska/Ryska trupper drogs stegvis bort; tidsfristen för slutlig tillbakadragning var 1994 och hela tillbakadragandet avslutades under 1994.
- Fördraget bidrog till att avdramatisera frågan om Tysklands framtid i västlig säkerhetspolitik och underlättade en integrering av det återförenade Tyskland i Europeiska institutioner och i NATO‑ramen, under de begränsningar som avtalats.
Betydelse
2 + 4‑fördraget ses ofta som den formella avslutningen av efterkrigstidens rättsliga ordning för Tyskland — det innebar en slutlig, internationellt erkänd lösning på frågor som varit olösta sedan 1945. Genom fördraget säkerställdes tydliga gränser och att Tyskland skulle vara en fredsorienterad stat med full suveränitet.
Den 15 mars 1991 trädde fördraget i kraft och Tyskland blev helt suveränt (det vill säga kunde kontrollera allt på sitt eget territorium, inklusive Berlin).

Tysklands ratificering av 2+4-fördraget
Frågor och svar
F: Vad kallas ibland fördraget om slutlig uppgörelse med avseende på Tyskland?
S: Fördraget om slutlig uppgörelse med avseende på Tyskland kallas ibland för 2 + 4-fördraget.
F: Vem undertecknade fördraget?
Svar: Fördraget undertecknades av de båda tyska länderna (väst och öst) och de fyra allierade under kriget (Frankrike, Förenta staterna, Förenade kungariket och Sovjetunionen).
F: När trädde det i kraft?
S: Fördraget trädde i kraft den 15 mars 1991.
F: Vad tillät det?
Svar: Fördraget gjorde det möjligt att återförena Öst- och Västtyskland till ett enda land.
Fråga: Vilka löften gav Tyskland när det gäller sina militära styrkor?
S: Tyskland lovade att begränsa storleken på sin armé, sin flotta och sitt flygvapen och att inte tillverka atombomber.
Fråga: Vad uppmanades utländska trupper att göra i samband med detta fördrag?
S: Sovjetunionen ombads att flytta alla sina trupper från Östtyskland och Östberlin senast 1994, medan de tre västliga allierade ombads att behålla sina trupper i Berlin till dess att Sovjetunionen hade lämnat landet.
F: Vad fastställdes i detta fördrag när det gäller gränser mellan länder?
S: I fördraget fastställdes riktlinjer för flyttning av utländska trupper som befann sig i Tyskland och för fastställande av Tysklands gränser. Det bekräftade också att ett tidigare gränsavtal från 1970 mellan Polen och Tyskland skulle fortsätta att gälla.
Sök