Storhertigdömet Luxemburgs 12 kantoner (franska: cantons, tyska: Kantone, luxemburgska: Kantonen) är landets lokala territoriella indelning på nivån mellan staten och kommunerna. Kantonerna är inte självstyrande enheter, men de spelar fortfarande en viktig roll i administration, geografi och offentlig statistik.
De bildades den 24 februari 1843 tillsammans med distrikten i Luxemburg. Fram till att distriktsnivån avskaffades 2015 hörde kantonerna formellt till dessa tre distrikt, men i dag utgör de en egen och stabil del av landets territoriella struktur.
Roll och betydelse
Varje kanton omfattar flera kommuner och används som ett praktiskt mellannivåled i förvaltningen. Indelningen är viktig när man beskriver befolkning, kartor, regional planering och andra officiella sammanhang. Kantonerna har däremot ingen egen folkvald regering eller egna lagstiftande organ.
Många kantoner är uppkallade efter den största eller mest kända orten inom området. Huvudstaden Luxemburg ligger till exempel i kantonen Luxemburg, som också är den mest folkrika och tätbefolkade delen av landet.
De 12 kantonerna
- Capellen
- Clervaux
- Diekirch
- Echternach
- Esch-sur-Alzette
- Grevenmacher
- Luxembourg
- Mersch
- Redange
- Remich
- Vianden
- Wiltz
Kantonerna är alltså främst en geografisk och administrativ indelning som hjälper till att strukturera landet, medan kommunerna står för den lokala självstyrelsen. Tillsammans ger de en tydlig bild av hur Luxemburg är organiserat, trots att landet är litet till ytan.
