Albert C. Wedemeyer – amerikansk general i andra världskriget (1897–1989)

Tidig bakgrund och utbildning

Wedemeyer föddes i Omaha, Nebraska den 9 juli 1897. Han utbildade sig vid Förenta staternas militärakademi i West Point och tog examen 1919. Under mellankrigstiden tjänstgjorde han i olika befattningar inom armén och vidareutbildade sig i stabs- och planeringsfrågor, vilket lade grunden för hans senare arbete i krigsplaneringen.

Andra världskriget — krigsplanering och tjänst i Asien

Efter krigsutbrottet utnämndes Wedemeyer 1941 till tillfällig överstelöjtnant och avdelades till krigsministeriets avdelning för krigsplaner. Han var huvudförfattare till 1941 års så kallade Victory Program, en omfattande plan som förespråkade att de tyska styrkorna i Europa skulle besegras genom prioriterad amerikansk insats och produktion. När USA gick in i kriget antogs och utvidgades denna plan och bidrog till övergripande allierad strategi. Wedemeyer deltog även i förberedelser och planeringsarbete som kom att påverka senare operationer i Europa, bland annat det som ledde fram till invasionen av Normandie.

1943 utsågs Wedemeyer till stabschef för Lord Mountbatten, den högste allierade befälhavaren för South East Asia Command (SEAC) i den sydostasiatiska teatern. I samband med omorganiseringar av de allierades styrkor i Asien delades China-Burma-India Theatre upp, och befälet över Burma–Indien övergick till general Daniel Sultan. Wedemeyer blev chef för de amerikanska styrkorna i Kina (U.S. Forces China Theater, USFCT) under 1944–1945 och tjänstgjorde även som stabschef åt den kinesiske ledaren Chiang Kai-shek.

Wedemeyer hade djup kunskap om den allierade luftbro som gick från Indien över Himalaya till Kina — den så kallade "Hump" — vilken användes för att försörja både den nationalistiska kinesiska armén och det amerikanska 20:e flygvapnet i samband med Operation Matterhorn. Den tidigare lufttransportinsatsen leddes av generallöjtnant William H. Tunner, som senare blev central i luftbrooperationen i Berlin.

Efterkrigstid och Berlin-krisen

Efter kriget fortsatte Wedemeyer att arbeta med planer och operationer på hög nivå. 1947 ledde han en inspektions- och bedömningsmission till Kina (känd som Wedemeyer-missionen) där han analyserade situationen mellan nationalisterna och kommunisterna och lämnade rekommendationer om militärt och politiskt stöd till Chiang Kai-shek. Rapporten rekommenderade bland annat reformer och ökat bistånd för att stärka den nationalistiska regeringen.

Under Berlin-krisen 1948 stödde Wedemeyer, i sin roll som ansvarig för arméns planer och operationer, general Lucius D. Clay i beslutet att organisera en luftbro för att försörja Västberlin. Hans erfarenhet av stora lufttransporter över svåra bergsområden i Asien bidrog till hans sakkunskap på området och till planeringen av luftbrooperationen, vilken i fält leddes av generallöjtnant William H. Tunner.

Pension, befordran och arv

Wedemeyer gick i pension 1951. Han befordrades formellt till general 1954 på den pensionerade listan. Han avled den 17 december 1989 i Fort Belvoir, Virginia. Hans militärkarriär präglades av arbete med strategisk krigsplanering, ledarskap i en svår teater i Kina och bidrag till utvecklingen av stora lufttransportoperationer.

Hans son, Albert Dunbar Wedemeyer, tjänstgjorde som kapten i den amerikanska armén och var senare verksam vid Central Intelligence Agency.

Betydelse

• Wedemeyer spelade en central roll i utformningen av amerikanska krigsplaner före och under andra världskriget.
• Som befälhavare i Kina och stabschef åt både allierade och kinesiska ledare fick han en unik överblick över krigsinsatsen i Asien och logistikproblemen kring lufttransporter över Himalaya.
• Hans rapporter och rekommendationer efter kriget påverkade amerikansk politik gentemot Kina under en kritisk period.