Albiorix – Saturnusmåne: upptäckt, bana och egenskaper

Albiorix – Saturnusmåne: upptäckt 2000, prograd bana ~16 000 000 km, diameter ~32 km. Upptäck dess bana, egenskaper, färgvariationer och koppling till Erriapo & Tarvos.

Albiorix är en osfärisk måne från Saturnus. Den upptäcktes av Holman et al. år 2000 och fick beteckningen S/2000 S 11. Upptäckten gjordes genom analys av seriebilder tagna med markbaserade teleskop och bekräftades av uppföljande observationer.

Upptäckt och namngivning

Efter den formella beteckningen S/2000 S 11 fick månen i augusti 2003 namnet Albiorix. Namnet kommer från keltisk/gallisk mytologi och är ett av de namn som knutits till en stamgud för enhet, i samband med figurer som ibland associeras med guden Toutatis. Namngivningen följer konventionen att prograda, icke-sfäriska (irreguljära) månar kring Saturnus får namn ur keltisk/gallisk mytologi.

Bana och grupp

Albiorix är den största medlemmen i den så kallade galliska gruppen av icke-sfäriska, prograda månar kring Saturnus. Dessa månar har likartade medelavstånd från Saturnus, lutningar och excentriciteter, vilket talar för ett gemensamt ursprung (till exempel en infångad kropp som senare blev sönderslagen).

Albiorix kretsar runt Saturnus på ett avstånd av cirka 16 000 000 km. Banans excentricitet är påtaglig och lutningen är relativt hög jämfört med de stora, reguljära månarna, vilket är typiskt för irreguljära satelliter. Diagrammet i artikeln illustrerar dess bana i förhållande till andra progradiga, icke-sfäriska Saturnus månar. Banornas excentricitet representeras av de gula segmenten som sträcker sig från pericentrum till apocentrum.

Fysiska egenskaper

Albiorix uppskattas ha en diameter på cirka 32 kilometer. Den har ett mycket mörkt ytskikt med ett uppskattat albedo på ungefär 0,04, vilket tyder på en kolhaltig, primitiv sammansättning liknande många asteroider och andra irreguljära månar.

Rotationstiden (ett dygn på Albiorix) är mätt till ungefär 13 timmar och 19 minuter genom analys av ljuskurvor. Ljusvariationerna ger också information om månens form och ytrikhet; större variationer indikerar en mer oregelbunden form eller stora albedokontraster över ytan.

Färgvariationer och kollisionshistoria

Fotometri och spektrala mätningar visar att Albiorix uppvisar färgvariationer över ytan. Dessa variationer tolkas som tecken på en stor krater eller ett område med utsatt material, vilket kan ha exponerat djupare, annorlunda material vid en kollision. Denna tolkning stöds av likheter i färg och spektrala egenskaper mellan Albiorix och två andra medlemmar i galliska gruppen, Erriapo och Tarvos, vilket gör det troligt att dessa mindre månar är fragment som bildats vid en storskalig kollision där Albiorix blev kraftigt skadad.

Betydelse och fortsatt forskning

Albiorix och de andra medlemmarna i galliska gruppen är intressanta för forskare eftersom de kan ge ledtrådar om hur irreguljära månar fångas in och hur kollisionsprocesser har format Saturnus omgivning. Fortsatta observationer — både fotometriska, spektrala och dynamiska studier — behövs för att bättre begripa sammansättningen, exakt bana och fragmentationshistorik för dessa objekt.

Sammanfattningsvis är Albiorix en mörk, irreguljär och relativt stor måne i Saturnussystemet, med egenskaper som tyder på en dramatisk kollision i dess förflutna och en nära koppling till andra medlemmar i den galliska gruppen.

Frågor och svar

F: Vad är Albiorix?

F: Vem upptäckte Albiorix?

F: Vad är den galliska gruppen av icke-sfäriska månar?

Fråga: Hur fick Albiorix sitt namn?

F: Hur långt kretsar Albiorix runt Saturnus?

F: Vilken diameter har Albiorix?

F: Vad är dagslängden på Albiorix?

Sök med bokstav