Amalthea (Jupiter V) – Jupiters inre måne: upptäckt, utseende och geologi
Amalthea (Jupiter V) – upptäckt 1892, utseende och geologi: Utforska Jupiters röda, icke‑sfäriska innersta måne, dess kratrar, berg och Voyager/Galileo-bilder.
Amalthea är den tredje närmaste månen till Jupiter. Den upptäcktes den 9 september, 1892 av Edward Emerson Barnard och uppkallades efter Amalthea, en nymf i den grekiska mytologin. Den är också känd som Jupiter V.
På Amalthea skulle Jupiter vara en spektakulär syn på himlen, ungefär 92 gånger större än fullmånen. Amalthea är den största av Jupiters närliggande inre månar och skiljer sig tydligt från de stora, isiga månarna längre ut. Den är ojämnt formad och rödaktig i färgen. Kroppens storlek är oregelbunden (ungefär 250 × 146 × 128 km) och den tros bestå huvudsakligen av vattenis blandat med mörka, tunga ämnen och damm. Den har låg densitet (mindre än eller kring vattnets densitet), vilket tyder på en porös eller isrik inre struktur.
Bildgalleri
10 Bilder
Utseende och yta
Ytan på Amalthea är knottrig med stora kratrar, skarpa kanter och höga bergsbildningar, vilket är typiskt för små himlakroppar med svag gravitation som inte formas till en sfär. Färgtonen är rödaktig, delvis på grund av inlagringar av svavel och andra partiklar som sannolikt kommer från Io och Jupiters omgivning, samt av mörka organiska eller järnhaltiga material som har täckt isytan.
Omloppsbana och rotation
Amalthea kretsar mycket nära Jupiter, bland de inre månarna. Den är tidvattenlåst (synchronous), vilket innebär att samma sida alltid vetter mot planeten. På grund av det korta avståndet är dess omloppsperiod betydligt kortare än ett jorddygn, vilket ger snabba varv runt Jupiter.
Geologi och ursprung
Amaltheas geologi formas av nedslagskratrar, ras och höjdskillnader orsakade av dess ojämna form och låga gravitation. Den lägre densiteten tyder på att den antingen är rik på is eller mycket porös (eller båda). Små nedslag och meteoritregn slungar ut damm från Amaltheas yta som bidrar till Jupiters svaga och tunna ringar, särskilt den så kallade gossamer-ringen som ligger i samma region.
Observationer och rymdsonder
Bilder av Amalthea togs första gången i detalj av Voyager 1 och 2 1979–1980, och senare gjordes mer detaljerade observationer av Galileo under 1990-talet. De insamlade bilderna och mätningarna gav kunskap om form, yta och reflektionsegenskaper, samt visade hur månen förhåller sig till Jupiters ringar.
Betydelse och framtida forskning
Amalthea är intressant för forskare eftersom den ger insikt i processen som formar små månar nära stora planeter: hur ytan påverkas av partikelflöden, hur material levereras till ringsystem och hur porösa isrika kroppar beter sig i Jupiters gravitationsfält. Framtida rymduppdrag mot Jupiter kan komma att ge ännu bättre data om Amaltheas sammansättning, inre struktur och roll i Jupiters ringsystem.
Amalthea är alltså en liten, ojämn och rödaktig närmåne med låg densitet, rik på vetenskapliga ledtrådar om de dynamiska processerna nära Jupiter.
Upptäckt och namngivning
Amalthea upptäcktes den 9 september 1892 av Edward Emerson Barnard med hjälp av ett 36-tums (91 cm) teleskop vid Lick Observatory. Det var Jupiters första nya måne sedan Galileo Galileis upptäckt av de galileiska månarna i 1610.
Månen är uppkallad efter nymfen Amalthea från den grekiska mytologin som ammade Zeus (den grekiska motsvarigheten till Jupiter) med getmjölk. Dess romerska numeriska beteckning är Jupiter V. Namnet "Amalthea" antogs inte av IAU förrän 1975, trots att det hade använts i flera decennier. Namnet föreslogs av Camille Flammarion. Före 1975 var Amalthea oftast känd helt enkelt som Jupiter V. Den adjektiviska formen av namnet är Amalthean.
Omloppsbana
Amalthea kretsar runt Jupiter på ett avstånd av 181 000 km (2,54 Jupiterradier). Amaltheas bana har en excentricitet på 0,003 och en lutning på 0,37° i förhållande till Jupiters ekvator.
Fysiska egenskaper
Amaltheas yta är mycket röd Den rödaktiga färgen kan bero på svavel som kommer från Io eller något annat material som inte är is. Ljusa gröna fläckar förekommer på Amaltheas större sluttningar, men vad denna färg består av är för närvarande okänt. Amaltheas yta är lite ljusare än ytorna på andra närmare Jupiters månar.
Hur Amalthea ser ut från Jupiter
Hur Jupiter ser ut från Amalthea
Från Amaltheas yta skulle Jupiter se enorm ut: den skulle vara 92 gånger större än fullmånen.
Utforskning
Under 1979-1980 tog Voyager 1 och 2 de första bilderna av Amalthea, som visade upp dess yta. De mätte också månens yttemperatur. Senare avslutade Galileo-sonden sina bilder av Amaltheas yta, och genom en nära förbiflygning kunde man fastställa månens inre struktur och sammansättning.
Frågor och svar
F: Vad är Amalthea?
S: Amalthea är den tredje närmaste månen till Jupiter.
F: Vem upptäckte Amalthea och när?
S: Edward Emerson Barnard upptäckte Amalthea den 9 september 1892.
F: Vad är Amalthea också känd som?
S: Amalthea är också känd som Jupiter V.
F: Hur stor ser Jupiter ut på himlen på Amalthea?
S: Jupiter skulle se 92 gånger större ut än fullmånen på Amaltheas himmel.
F: Hur ser ytan på Amalthea ut?
S: Amaltheas yta har stora kratrar och höga berg.
F: När togs bilder av Amalthea och av vilka rymdfarkoster?
Svar: Bilder av Amalthea togs 1979 och 1980 av rymdskeppen Voyager 1 och 2, och senare, mer detaljerat, av rymdfarkosten Galileo på 1990-talet.
F: Vad vet vi om Amaltheas sammansättning?
S: Amalthea är icke-sfärisk och rödaktig i färgen, och man tror att den består av vattenis med okända mängder av andra material.
Taggar
Relaterade artiklar
Författare
AlegsaOnline.com Amalthea (Jupiter V) – Jupiters inre måne: upptäckt, utseende och geologi Leandro Alegsa
URL: https://sv.alegsaonline.com/art/3202
Källor
- adsabs.harvard.edu : "Cassini ISS astrometric observations of the inner jovian satellites, Amalthea and Thebe"
- doi.org : 10.1016/j.icarus.2005.11.007
- adsabs.harvard.edu : "The Small Inner Satellites of Jupiter"
- doi.org : 10.1006/icar.1998.5976 · webcitation.org
- adsabs.harvard.edu : "Amalthea's Density Is Less Than That of Water"
- doi.org : 10.1126/science.1110422 · webcitation.org
- adsabs.harvard.edu : "Leading/Trailing Albedo Asymmetries of Thebe, Amalthea, and Metis"
- doi.org : 10.1006/icar.2000.6474 · webcitation.org
- adsabs.harvard.edu : "Amalthea: Implications of the temperature observed by Voyager"
- doi.org : 10.1016/0019-1035(83)90244-0
- oarval.org : "Classic Satellites of the Solar System" · webcitation.org