Ejder (Somateria mollissima) – havsand: utbredning, beteende och fakta
Upptäck ejdern — utbredning, häckningsområden, flyghastighet, flockbeteende och fascinerande fakta om Somateria mollissima vid norra kusterna.
Den vanliga eidern (Somateria mollissima) är en stor havsand. Den lever på Europas och Nordamerikas norra kuster och i östra Sibirien. Den häckar i arktiska och vissa nordliga tempererade områden. Den övervintrar längre söderut i tempererade zoner. Där kan den bilda stora flockar på kustvatten. Den kan flyga i hastigheter på upp till 113 km/h (70 mph).
Kännetecken
Eidern är en av de största andarna i våra kustområden. Den är kraftigt byggd med ett kompakt huvud och kraftig näbb. Hanen är i häckningsdräkt mestadels vit med svart undersida och ofta en mörkgrön fläck på nacke/huvud, medan honan är brunmönstrad och mer kamouflagefärgad. Ungfåglar liknar honorna tills de mognar. Längd, vingspann och vikt varierar mellan populationer men arten räknas som stor för andfåglar.
Utbredning och habitat
Den vanliga eidern återfinns på norra kustband i Europa, Nordamerika och östra Sibirien. Den föredrar kustnära vatten, fjordar, vikar och öar där det finns grunda bottnar med rikt födotillgång. Under vintern samlas många individer i stora flockar i öppet kustvatten eller i havsområden som hålls isfria av strömmar.
Föda och beteende
Eidern är en dykand som söker sin föda på botten. Huvudsaklig föda är blötdjur och kräftdjur — musslor, snäckor, krabbor och andra ryggradslösa djur — men den kan också äta småfisk och sjöstjärnor beroende på tillgång. Den dyker ner till bottnen och tar föda med näbben; musslor krossas ofta i näbben innan de sväljs. Eidern är social och kan bilda stora flockar utanför häckningstid.
Häckning och reproduktion
Häckningen sker på öar och skär, ofta i kolonier. Honan bygger ett bo på marken och fodrar det med sitt eget dun för att hålla äggen varma — det kända eiderdunet. Ett vanligt kullantal är runt 3–5 ägg, och ruvningstiden är ungefär 24–26 dagar. Ungarna är förhållandevis självständiga (precociala) och lämnar boet kort efter kläckningen för att följa modern ner till vattnet, där de snabbt lär sig simma och dyka.
Migration och vinterkvarter
Vissa populationer är delvis stationära medan andra flyttar söderut vintertid. Vinterkvarteren kan ligga flera hundra kilometer från häckningsområdena. Under vinter- och mellansäsong bildar eidern stora flockar som kan innehålla hundratals eller tusentals individer, ofta i skyddade kustviken eller öppet hav nära kusten.
Människans påverkan och bevarande
Eidern har historiskt jagats och dess dun har samlats — eiderdun används i exklusiva dunprodukter. I många områden sker numera kontrollerad och hållbar insamling av dun i samarbete med lokala fågelkolonier. Större hot mot arten är oljeutsläpp, förlust av lämpliga häckningsöar, störning från människor och klimatförändringar som påverkar födotillgången. Globalt bedöms Somateria mollissima som mindre hotad, men lokala bestånd kan minska och kräva skyddsåtgärder, exempelvis skyddade häckningsöar och reglerad jakt.
Fakta i korthet
- Vetenskapligt namn: Somateria mollissima
- Typ: Havsand (dykand)
- Habitat: Kustvatten, fjordar, öar
- Föda: Musslor, snäckor, kräftdjur och småfisk
- Häckning: Kolonier på öar; honan ruvar och fodrar boet med dun
- Beteende: Social, bildar stora flockar utanför häckningstid
- Längd & vingspann: Stor, med vingspann som gör den till en stark flygare
- Hot: Oljeutsläpp, störning, habitatförändringar, klimatpåverkan
Den vanliga eidern är en karaktärsfull och viktig art i kustekosystemen, både som predator på bottenlevande organismer och som en art med stark kulturell och ekonomisk betydelse i områden där eiderdun och jakt ingått i lokal tradition.
Beskrivning
Den vanliga ejdern är både den största av de fyra ejderarterna och den största anka som finns i Europa och Nordamerika. Den är 50-71 cm lång, väger 0,81-3,04 kg och spänner 80-110 cm över vingarna. Den har en skrymmande form och en stor, kilformad näbb. Hanen är omisskännlig med sin svartvita fjäderdräkt och gröna nacke. Honan är en brun fågel. Den kan särskiljas från alla ankor, utom andra ejderarter, på grund av storlek och huvudform. Den här ankans rop är ett behagligt "ah-ooo". Arten är ofta lätt närgången.
Den här arten dyker efter kräftdjur och blötdjur, med musslor som favoritföda. Eidern äter musslor genom att svälja dem hela. Skalen krossas sedan i magsäcken och utsöndras. När eidern äter en krabba tar den bort alla klor och ben och äter sedan kroppen på liknande sätt.
Socialt beteende
Eidrarna är koloniala uppfödare. De häckar på kustöar i kolonier som varierar i storlek från mindre än 100 till mer än 10 000-15 000 individer. Eiderhonorna återvänder ofta för att häcka på samma ö där de kläcktes. Detta kan leda till en hög grad av släktskap mellan individer som häckar på samma ö.
Creche för liten ejder: tre vuxna honor med sex ankungar vid Biddeford Pool, ME
Somateria mollissima
Frågor och svar
F: Vad är en ejder?
S: Ejdern är en stor havsand som lever längs Europas, Nordamerikas och östra Sibiriens norra kuster.
F: Var häckar ejdern?
S: Ejdern häckar i Arktis och i vissa nordligt tempererade områden.
F: Var övervintrar ejdern?
S: Ejdern övervintrar längre söderut i tempererade områden.
F: Vad kan ejdrar bilda i tempererade områden?
S: Ejdrar kan bilda stora flockar på kustvatten i tempererade zoner.
F: Vilken är den högsta hastighet som en ejder kan flyga med?
S: Den högsta hastighet som en ejder kan flyga i är 113 km/h (70 mph).
F: Är ejdern begränsad till en region?
S: Nej, ejdern är inte begränsad till en region. De finns på Europas nordkust, i Nordamerika och i östra Sibirien.
F: Är ejdern en liten eller stor fågel?
S: Ejdern är en stor fågel.
Sök