Tysklands domstolsväsen: oberoende, struktur och uppgifter

Domstolarna skyddar vanliga människor från dåliga regeringar, men de skyddas också från dåliga regeringar själva.

Domstolarnas skydd av människor

Tyskland har haft fria domstolar längre än det har varit en demokrati, även om många domare under nazismen struntade i lagen och gjorde vad nazistpartiet ville. Därför ställdes de inför rätta vid Nürnbergrättegången för domare.

Tyskland är en Rechtsstaat. Det betyder att det är en regering som bygger på lag. Alla medborgare är garanterat lika och regeringsbeslut kan ifrågasättas i domstol.

Ingen lag eller minister kan säga att en person eller en grupp människor är skyldiga.

Domstolarnas skydd mot regeringen

Den federala lagstiftningen fastställer rättsväsendets struktur. Det är upp till delstaterna att driva domstolar. Länderna (delstaterna i Tyskland) sköter de lägre nivåerna i domstolsväsendet; endast de högsta domstolarna bekostas av den federala regeringen.

Denna uppdelning mellan federala och regionala myndigheter innebär att federationen (det vill säga den federala regeringen) kan se till att lagarna tillämpas på samma sätt i hela landet, eftersom den anger vilka domstolar som måste inrättas. Delstaterna förvaltar domstolarna, och detta hindrar förbundsregeringen från att kunna beordra domstolarna att göra saker eller utse domare. Detta bidrar till att hålla domstolarna oberoende.

Tyskland har ett system med romersk rätt. Detta skiljer sig från Förenta staterna och England som använder sig av common law.

I ett common law-system förlitar sig domstolarna på prejudikat (vad som har beslutats i liknande fall tidigare). I Tyskland utgår domstolarna från ett omfattande system av lagböcker. I lagböckerna fastställs rättsliga principer eller grundläggande idéer, och de måste avgöra varje fall genom att jämföra fakta i fallet med dessa principer, inte med vad andra domare tidigare har beslutat.

Utbildning av domare

Eftersom lagarna är mycket viktiga och komplicerade måste domarna vara mycket välutbildade.

Domarna väljs inte bland verksamma advokater, vilket är fallet i Storbritannien och USA. Att vara domare är i stället en separat karriär.

I slutet av den juridiska utbildningen vid universitetet måste alla juridikstudenter avlägga en statlig examen innan de kan fortsätta till en lärlingsutbildning som ger dem en bred utbildning i juridikyrket under två år. Därefter måste de avlägga en andra statlig examen som ger dem rätt att utöva advokatyrket. Efter den andra examen måste en person välja mellan att bli advokat eller domare.

De som väljer att bli domare börjar omedelbart arbeta vid domstolarna. De är dock på prov (en tillfällig utbildningsperiod) i upp till fyra år innan de utses till domare på livstid.

Tyskland har tre typer av domstolar.

• Ordinarie domstolar

Dessa domstolar handlägger brottmål och de flesta civilmål.

• Specialiserade domstolar

Dessa domstolar prövar mål som rör

administrativ,

arbete,

social trygghet

skattelagstiftning och patenträtt.

• Konstitutionella domstolar

Dessa domstolar gör rättslig prövning och tolkar konstitutionen.

Ordinarie domstolar

Det finns fyra nivåer av ordinarie domstolar:

1. På lägsta nivå finns de lokala domstolarna (Amtsgerichte; sing., Amtsgericht), som prövar mål som rör mindre brott eller mindre civilrättsliga tvister. Dessa domstolar utför också rutinmässiga juridiska uppgifter, t.ex. att föra företagsregistret.  De
   flesta mål i de lokala domstolarna avgörs av en enda domare. I brottmål där straffet förväntas överstiga två år, bistås dock yrkesdomaren av två deltidsdomare med samma rättigheter som yrkesdomaren (Schöffengericht). 
   Det finns 687 "Amtsgerichte".
2. Över de lokala domstolarna finns de regionala domstolarna (Landgerichte; sing., Landgericht).
    Dessa domstolar har två avdelningar. En för större civilmål och en för brottmål. De regionala domstolarna har tre domare för komplicerade mål, men de flesta mål behandlas av en domare.
   Regionala domstolar är appellationsdomstolar för beslut från de lokala domstolarna (för mål som har sitt ursprung i lokala domstolar är detta nivån för slutligt överklagande) och är de första domstolar där de flesta större civilrättsliga och straffrättsliga mål skulle behandlas. 
   Det finns 116 Landgerichte.
3. På nästa nivå finns delstatens appellationsdomstolar (Oberlandesgerichte; sing., Oberlandesgericht). Dessa prövar rättsliga frågor som tas upp i överklaganden från de lägre domstolarna. Oberlandesgerichte är den första domstol som fall av förräderi och författningsfientlig verksamhet kommer till. Det finns 24 Oberlandesgerichte, eftersom de större staterna har två eller fler.
4. Den högsta nivån är den federala domstolen (Bundesgerichtshof) i Karlsruhe. Det är den sista appellationsdomstolen för alla mål från de regionala domstolarna och appellationsdomstolarna. Inga mål kommer direkt till Bundesgerichtshof.

Specialiserade domstolar

Specialiserade domstolar behandlar förvaltningsrätt, arbetsrätt, socialrätt, skatterätt och patenträtt.

• Förvaltningsdomstolar gör det möjligt för människor att få ersättning från regeringen för skador som orsakats av fel som begåtts av tjänstemän. Till exempel har många stämningar väckts i förvaltningsdomstolarna av medborgare mot regeringen när det gäller kärnkraftverkens placering och säkerhetsnormer.
• Arbetsdomstolarna prövar tvister om kollektivavtal och arbetsvillkor.
• Socialdomstolarna avgör tvister om socialförsäkringar, som omfattar arbetslöshetsersättning, arbetsskadeersättning och socialförsäkringsutbetalningar.
• Finansdomstolarna, eller skattedomstolarna, prövar endast skatterelaterade mål och finns på två nivåer.

Den federala patentdomstolen i München avgör tvister om industriell äganderätt. Patent är en federal fråga, så nu har delstatliga domstolar inrättats.

Konstitutionella domstolar

Varje delstat har en statlig författningsdomstol. Dessa domstolar är administrativt och ekonomiskt oberoende av alla andra statliga organ. En författningsdomstol i en delstat kan till exempel skriva sin egen budget och anställa eller avskeda anställda.

Dessa domstolar prövar fall där konstitutionen och de rättigheter som den ger ifrågasätts.

Ett brottmål kan till exempel överklagas från Bundesgerichtshof om en persons mänskliga rättigheter berörs.

Den federala författningsdomstolen, Bundesverfassungsgericht, kan kontrollera att andra domstolar granskar lagen så att de inte glömmer bort dessa grundläggande rättigheter. Ibland har den federala författningsdomstolen upphävt andra federala domstolars beslut.

Bundesverfassungsgericht skyddar människors rättigheter enligt konstitutionen på ett annat sätt. Det är den enda domstol som kan förbjuda ett politiskt parti om det agerar eller säger att det kommer att agera i strid med konstitutionen.