Jungfrusländor är insekter i ordningen Odonata. De liknar trollsländor, men tillhör en egen underordning, Zygoptera. Det finns omkring 20 familjer av jungfrusländor. "Demoiselle" är ett vanligt namn för vissa arter i släktet Calopteryx.

Utseende och kännetecken

De flesta jungfrusländor är små till medelstora och mer ömtåliga än de kraftigare trollsländorna. När de vilar håller de vanligtvis vingarna ihop och parallellt med kroppen, till skillnad från de äkta trollsländorna (Anisoptera) där vingarna ofta hålls utspända.

Typiska kännetecken:

  • Smala, långa kroppar och ett smäckert utseende.
  • Ögonen sitter långt isär (ofta med ett avstånd som är större än ögats diameter).
  • Fram- och bakvingarna är mycket lika i form och storlek.
  • Färgteckningen kan vara livfull med metalliska blå, gröna eller rödaktiga nyanser; honor och hanar skiljer sig ofta åt i färg (sexuell dimorfism).

Livscykel

Deras livscykel är liknande andra odonater och innefattar ofullständig metamorfos. Äggen läggs vanligtvis i eller nära vatten. Utifrån äggen kläcks en vattenlevande nymf (naiad) som lever i vatten under flera månader upp till flera år, beroende på art och klimat.

Nymferna är köttätande och jagar små vattenlevande byten med utsträckbar käke. Efter ett antal ömsningar klättrar nymfen upp på växter vid vattenkanten och genomgår sin sista förvandling till en flygfärdig adult.

Beteende och föda

Alla jungfrusländor är rovdjur; både nymfer och fullbildade djur fångar och äter andra insekter. De vuxna fångar byten i luften eller plockar dem från vegetation. Deras flykt är ofta mindre snabb än de stora trollsländornas, men de är smidiga och snabba i korta utfall.

Vanliga beteenden:

  • Territorialitet: hanarna försvarar ofta små revir vid vatten där honor lockas till parning.
  • Parning sker i det välkända "parhjulet" eller i tandem; äggen läggs antingen insänkta i växtmaterial eller på ytan beroende på art.
  • Vuxna håller sig vanligen nära vattnet där de kläcktes och ses ofta vila i små grupper på strå eller buskar.
  • De är vaksamma och flyger snabbt iväg vid minsta rörelse, vilket gör dem svåra för rovdjur att fånga trots sina livfulla färger.

Habitat, utbredning och evolution

Jungfrusländornas nymfer finns i en rad vattenmiljöer — sjöar, dammar, stillastående vatten och långsamt rinnande bäckar och floder — beroende på art. De vuxna håller sig nära dessa vattenmiljöer och utnyttjar omgivande vegetation för vila och parning.

Gruppen är gammal: de första zygoptererna finns belagda från senare delen av karbon (vissa tidiga former placeras som Protozygoptera). De förekommer på alla kontinenter utom Antarktis.

Ekologisk betydelse och hot

Jungfrusländor är viktiga predatorer i både vatten- och terrestra ekosystem och fungerar som indikatorer på god vattenkvalitet eftersom många arter kräver relativt ren och syresatt miljö för att nymferna ska överleva.

Hot mot många arter innefattar habitatförlust, övergödning, föroreningar, dränering av våtmarker och introduktion av fisk som äter nymfer. Skydd av våtmarker och renare vatten är centralt för att bevara mångfalden av jungfrusländor.

Sammanfattningsvis är jungfrusländor en mångfacetterad och färgstark grupp inom Odonata med intressanta beteenden, komplicerade livscykler och stor ekologisk betydelse nära vattenmiljöer.