Darwinsaurus (som betyder "Darwins ödla") är en dinosaurie av typen ornithopod som en gång felaktigt beskrevs som Iguanodon. Fossilen kommer från södra England och ingår i den komplexa taxonomiska historien för de brittiska Wealden-ornithopoderna.

Upptäckt och fyndhistoria

I början av 1800-talet upptäcktes dinosaurierrester nära Hastings i East Sussex. De rapporterades först av Richard Owen 1842. Materialet kommer från avlagringar inom Wealden Group, som representerar delar av den tidiga kritaperioden i södra England. Eftersom fynden är fragmentariska har de historiskt tillskrivits flera olika släkten och arter allteftersom paleontologin utvecklats.

Taxonomi och namngivning

År 1889 hänvisades de till Iguanodon fittoni av Richard Lydekker. Senare, i en översyn av brittiska ornithopoder, inkluderade David B. Norman (2010) samma material i Hypselospinus fittoni. År 2012 föreslog Gregory S. Paul att materialet skulle placeras i ett nytt släkte och art, Darwinsaurus evolutionis, där släktnamnet hedrar Charles Darwin och artnamnet anspelar på evolutionsteorin.

Morfologi och paleobiologi

Eftersom beskrivningen av Darwinsaurus baseras på ett partiellt och relativt fragmentariskt skelett är detaljer om anatomin osäkra. Generellt kan materialet sägas representera en gräsätande ornithopod med de karakteristiska dragen hos gruppen: troligen väl utvecklade käkar för växtkost, tänder anpassade för att mala växtmaterial och en kropp som kunde brukas både i tvåbenigt och fyrbent läge beroende på aktivitet. Exakta mått och proportioner är svåra att fastställa utan kompletterande material.

Kontroverser och aktuell status

Pauls beslut att upprätta Darwinsaurus har ifrågasatts av flera paleontologer. Kritiken rör bland annat att det publicerade materialet är för fragmentariskt för att motivera ett nytt, distinkt släkte samt att tidigare analyser föreslagit att fynden bättre passar inom redan etablerade taxon som Hypselospinus eller närbesläktade iguanodontier. Den nuvarande redogörelsen kan därför behöva ändras i takt med att materialet omprövas och nya studier publiceras.

Betydelse och framtida forskning

  • Materialets fragmentariska natur gör det svårt att fastställa dess taxonomiska ställning med säkerhet; omklassifiering är möjlig.
  • Ytterligare arbete med holotypmaterialet, inklusive modern avbildning som CT-skanning och jämförande morfologiska analyser, skulle kunna klargöra om fynden representerar ett eget släkte eller hör till ett etablerat taxon.
  • Nya fynd från samma stratigrafiska nivå i södra England skulle vara värdefulla för att bättre förstå mångfalden och evolutionen hos tidiga kritas ornithopoder i regionen.

Sammanfattningsvis är Darwinsaurus ett exempel på den svårighet som uppstår när fragmentariskt fossilmaterial tolkas och namnges: taxonomiska förslag kan snabbt bli föremål för debatt och omprövning i takt med att metoder och jämförelsedata förbättras.