Hypselospinus är ett släkte av iguanodonti-dinosaurier som först beskrevs som en art av Iguanodon (I. fittoni) av Richard Lydekker 1889, med det specifika namnet för att hedra William Henry Fitton. Hypselospinus blev omkring 6 meter lång.
Upptäckt och namn
Arten beskrevs ursprungligen som en art av släktet Iguanodon av Lydekker 1889. Senare studier visade att materialet representerar en egen, närbesläktad form och släktet Hypselospinus återupprättades i en modern revision. Namnet Hypselospinus kommer från grekiska och betyder ungefär "hög tagg" eller "hög ryggradstagg", en hänvisning till de höga ryggradsspetsarna (neuralspinalar) som kännetecknar delar av materialet.
Beskrivning
Hypselospinus var en medelstor iguanodont som uppskattningsvis nådde en längd på omkring 6 meter. Kroppsbyggnaden var relativt slank jämfört med de största Iguanodon-arterna. Viktiga kännetecken är bland annat djupa, höga neuralutskott på ryggraden som kan ha gett ryggen ett karakteristiskt, något upphöjt utseende. Som andra iguanodontier hade den tänder och käkar anpassade för att mala växtmaterial, samt troligen en näbb framme i munnen för att bita av växter.
Levnadssätt och paleoekologi
Hypselospinus var växtätare och levde i öppna skogs- och flodslättsmiljöer under tidig krita i det som i dag är södra England. Den rörde sig sannolikt både på två och fyra ben (bipedal och kvadrupedal gång), beroende på aktivitet och ålder. Fossilmaterialet antyder att den delade miljön med andra dinosaurier, små däggdjur, kräldjur och ett varierat växtliv som utgjorde födan.
Tidsperiod och utbredning
Fossil som tillskrivs Hypselospinus kommer främst från lager i södra England, bland annat Isle of Wight och omkringliggande områden, och härstammar från tidig krita (lägre krita), ofta daterad till barremian/aptian-stadierna för ungefär 125–130 miljoner år sedan.
Systematik och betydelse
Hypselospinus placeras inom gruppen Iguanodontia, en grupp av relativt avancerade ornithopoder. Genom att skilja ut Hypselospinus från Iguanodon har paleontologer kunnat få en bättre förståelse för den mångfald av iguanodontier som existerade i Europa under tidig krita och för hur egenskaper som ryggradens utformning varierade mellan närbesläktade släkten.
Sammanfattningsvis är Hypselospinus ett exempel på hur äldre beskrivningar ibland behöver revideras i ljuset av nytt material och modern taxonomisk analys, vilket bidrar till en mer detaljerad bild av dinosaurernas evolution och mångfald.