Drancy - franskt internerings- och transitläger under andra världskriget

Drancy – Frankrikes internerings- och transitläger under andra världskriget. Historia om deportationer av ~70 000, nazistiskt förtryck, befrielsen och rättsprocesserna.

Författare: Leandro Alegsa

Interneringslägret i Drancy var ett koncentrations- och transitläger i Frankrike under Nazitysklands ockupation under andra världskriget. Lägret organiserades 1941 i förorten Drancy norr om Paris för att samla franska judar och särskilt utländska judar som hade flytt till Frankrike före tyskarnas invasion. Från Drancy placerades internerna i järnvägsvagnar och skickades österut till förintelse- och koncentrationsläger, dit de flesta inte återvände levande. Närmare 70 000 personer passerade eller hölls fångna i Drancy under kriget; bland dem fanns också motståndsmän, romer och andra som nazisterna och de samarbetande myndigheterna betecknade som "oönskade". Fram till 1943 administrerades lägret av fransk polis under tysk övervakning, därefter togs ledningen över av tyska SS-män under inflytande av Alois Brunner, vilket bidrog till att deportationerna genomfördes med ännu större brutalitet och effektivitet.

Bakgrund och etablering

Drancy var ursprungligen en modern bostadskomplex (Cité de la Muette) som omvandrades till ett transitläger. Lägret fungerade inte som ett dödsläger i sig, utan framför allt som samlings- och omlastningsplats där interner hölls i väntan på transport med tåg till nazisternas utrotningsläger i östra Europa, framför allt Auschwitz. Den franska polisens inblandning i aressteringar och internment gjorde Drancy till en central del i deportationsmaskineriet i det ockuperade Frankrike.

Levnadsförhållanden och organisering

Förhållandena i Drancy var trånga och hårda. Internerna sattes i baracker eller i lägenheter bakom taggtråd, med bevakning från vakttorn och tysk övervakning. Mat och sanitetsförhållanden var bristfälliga, och sjukdomar spred sig lätt. I lägret fanns också ett noterat judiskt internt förvaltningsorgan som tvingades samarbeta med myndigheterna för att sköta registreringar och förberedelser inför transporterna — ett samarbete som senare blev föremål för hård kritik och svåra etiska bedömningar.

Deportationer och Vel' d'Hiv

Drancy var navet för många av de massdeportationer som genomfördes från Frankrike. Ett av de mest kända exemplen är rafsen i Vel' d'Hiv den 16–17 juli 1942, då fransk polis arresterade över 13 000 judar i Paris—inklusive många barn—som fördes till Drancy innan de vidarebefordrades till utrotningsläger. Transporterna skedde med tåg i godsvagnar under omänskliga förhållanden.

Befrielse och efterkrigstiden

När Paris befriades sommaren 1944 fanns ett fåtal hundra till ett par tusen personer kvar i Drancy; de flesta hade deporterats tidigare. Efter kriget blev Drancy en symbol för den franska roll som medhjälpare i förintelsen, samtidigt som ansvarsfördelningen mellan tyska ockupationsmakten och franska myndigheter förblev en politiskt och historiskt omdebatterad fråga. Många av de ansvariga, både tyska och franska, ställdes senare inför rätta i olika processer. Alois Brunner, som kopplats till deportationerna, flydde och levde resten av sitt liv i exil; han har vid olika tillfällen dömts i frånvaro i samband med sina krigsbrott och förblev ute ur rättslig räckvidd fram till sin död 2010.

Antal offer och minne

  • Totalt passerade eller internerades nästan 70 000 personer genom Drancy under kriget; tiotusentals deporterades till utrotningsläger där de mördades.
  • Drancy har kommit att symbolisera deportationerna från Frankrike och den mänskliga kostnaden för både nazistisk och kollaborerande politik.

Minnesmärken och utbildning

Efterkrigstiden har präglats av minnesarbete. På platsen har det inrättats minnesmärken och utställningar som dokumenterar vad som hände i Drancy och som används i undervisning och för att hedra offren. Minnesarbete och forskning fortsätter, både för att bevara vittnesmål och för att förklara hur ett modernt samhälle kunde bli delaktigt i massvåld och förföljelse.

Betydelse idag: Drancy är fortfarande en viktig plats för förståelsen av förintelsen i Frankrike. Lägret påminner om vikten av historisk kunskap, rättvisa och arbete mot antisemitism, rasism och förnekelse. Att bevara minnet av de som deporterades och dog är centralt för att förebygga att liknande övergrepp sker igen.

Frågor och svar

F: Vad var interneringslägret i Drancy?


S: Drancy-interneringslägret var ett koncentrationsläger i Frankrike under nazisternas ockupation av Frankrike under andra världskriget.

F: Vilka skickades till interneringslägret i Drancy?


Svar: Interneringslägret i Drancy organiserades 1941 för att samla in franska judar och särskilt utländska judar som hade flytt till Frankrike före tyskarnas invasion.

Fråga: Vart skickades människorna i Drancy interneringsläger?


Svar: Personerna i Drancy interneringsläger sattes på järnvägsvagnar och skickades österut, till koncentrationsläger, varifrån de flesta inte återvände levande.

F: Vilka fler samlades in i Drancy-interneringslägret?


S: Nästan 70 000 personer samlades in i Drancy-interneringslägret, däribland motståndsmän, romer och andra som ansågs vara "oönskade".

F: Vem administrerade interneringslägret i Drancy?


S: Fram till 1943 administrerades Drancy-interneringslägret av fransk polis under tysk övervakning. Därefter avlägsnades fransmännen och ersattes av tyska SS-män under ledning av Alois Brunner, vilket gjorde deportationerna effektivare.

Fråga: Hur många personer fanns kvar i Drancy-interneringslägret när det befriades?


Svar: När Drancy interneringslägret befriades 1944 fanns det cirka 1 500 personer kvar.

Fråga: Vad hände med Alois Brunner?


Svar: Alois Brunner ställdes senare inför rätta (i frånvaro) och dömdes till döden, men förblev på fri fot fram till sin död 2010.


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3