Elektroniska pengar är pengar som lagras elektroniskt och som används med hjälp av en teknisk anordning, t.ex. ett smartkort. Om de lagras på ett kort kan användningen säkras med en PIN-kod. I Japan används elektroniska pengar ofta för att betala tågbiljetter. JR Easts förbetalda tågbiljett (Suica) och JR Wests IC Operating card (ICOCA). Suica och ICOCA är plastkort med ett inbyggt IC-chip. Suica introducerades ursprungligen 2001.
Dessutom används många typer av elektroniska pengar på andra tågstationer i Japan. Kitaca är till exempel elektroniska pengar i Hokkaidoområdet, Sugoca används i Kyusyuområdet osv. De flesta elektroniska pengar används också för att betala varor i närbutiker i Japan.
År 2004 lanserade NTT DoCoMo en mobiltelefon som använder chip för smartkort för att skapa möjlighet till elektroniska pengar. På senare tid har många människor använt dessa typer av kort för elektroniska pengar i Japan.
Observera att elektroniska pengar alltid backas upp av riktiga pengar. Därför kan kryptovalutor inte användas som elektroniska pengar.
I Europeiska unionen kan auktoriserade och reglerade institut för elektroniska pengar ge ut e-pengar som fungerar som ett "digitalt alternativ till kontanter". Utgivning av elektroniska pengar regleras av direktiv 2009/110/EG om rätten att starta och driva verksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet. I direktivet beskrivs e-pengar också som ett "tekniskt neutralt ... elektroniskt substitut för mynt och sedlar".
I juni 2019 blev det isländska företaget Monerium det första företaget som fick tillstånd att utfärda e-penningtokens på blockkedjor.