Förbättrat geotermiskt system

Process och utveckling

1. Marken måste undersökas
• Vilken är [temperaturen] i underjordiska bergarter?
• Finns det ett bra spricknätverk?
• Finns det vatten som finns naturligt där?
• Vad som krävs för att skapa en fungerande EGS.
2. Gör nödvändiga ändringar i systemet

För att komma fram till de heta stenarna måste man noggrant gräva hål 1000 meter under jordytan. Brunnarna får inte ligga inom 40 meter från varandra så att det inte finns någon värmespridning mellan brunnarna. Vatten hälls sedan ner i hålen i en kontrollerad, vetenskapligt bestämd takt för att både skapa spricknätverk och använda det i energiproduktionen. Sprickor eller sprickor skapas genom fracking eller genom att sprickor tvingas öppnas på nytt på grund av vattentrycket, vilket orsakar små seismiska händelser som sällan känns på ytan. När ett tillräckligt bra spricknät har skapats kan det uppvärmda vattnet pumpas ut från en produktionsbrunn och in i kraftverket för att användas i den valda energiutvinningsprocessen och cirkulera igen. För att öka sannolikheten för att vattnet ska strömma i produktionsbrunnens riktning kan man borra mikrohålsgrupper för att öka sannolikheten för att sprickorna ska ansluta i rätt riktning för energiproduktion. Dessa hål är mindre än 4 tum breda och sträcker sig från brunnar som tillför vatten och brunnar som tar ut vatten.

3. Drift och underhåll av kraftverk

Grön energi

Återvinning av gamla brunnar

Geotermiska system kan också förbättras genom att återvinna gamla olje- och gaskällor för geotermisk användning. Det är billigare att byta ut dessa brunnar för värmegruvdrift än att borra nya hål. Dessa brunnar tillåter inte fysisk kontakt mellan vattnet och värmekällan. Dessa brunnar består av två cylindrar: en större och en mindre. Den mindre passar in i den större och det är där det uppvärmda vattnet pumpas ut från. Vattnet förs in mellan fodret i det inre röret och det yttre. På grund av avsaknaden av direktkontakt med de heta bergarterna samt en viss värmeförlust på grund av avsaknaden av ett bra isoleringsmaterial är energiutbytet inte lika högt som i vanliga geotermiska system.

Utsläpp av växthusgaser

Vissa säger att denna form av energi är en av de "grönaste" alternativa energierna som finns. Studier visar att två av de tre metoderna för geotermisk energiproduktion, dvs. flashdrift och torrdrift, avger mindre än 7 % av de växthusgaser som fossila bränslen avger. Den tredje metoden, ett så kallat slutet system med binär cykel, avger nästan inga växthusgaser.) Den mest utsläppstunga delen av EGS är när borrarna drivs med dieselbränsle. Forskning om livscykelanalys av EGS har visat att en bra korrigering av detta skulle vara att ansluta borren till elnätet, vilket minskar den redan minimala inverkan som GEP-kraftverk har på människors hälsa, klimatförändringar och ekosystemkvalitet. Förespråkare hävdar också att eftersom geotermiska energisystem inte är beroende av det skiftande vädret är det en mer tillförlitlig energi med en konstant energiproduktion.

USA:s inblandning

USA har världens största potentiella geotermiska energireserv, men endast 4 % av den totala energianvändningen (15 miljarder kWh) kommer från GEP. Kalifornien har det högsta antalet geotermiska värmepumpar av de totalt nio stater som använder geotermisk energi. Hawaii får 20 % av sin el från geotermiska kraftverk. Kunskapen om geotermisk energi är inte särskilt känd. Detta gör det mycket svårt att få pengar till forskning och utveckling. Utvecklare har också haft problem med att få tillstånd att borra på offentlig mark och att få finansiering från både den federala regeringen och externa intressen. Det finns dock två projekt som godkändes av senaten för att hjälpa till att få EGS ut ur pilotstadiet.

År 1990 började man genom lagstiftning skapa incitament för att utveckla industrin. Det försökte man med Energy Act från 2005 och Energy Independence and Security Act från 2007 genom skattekrediter och inrättandet av forsknings- och utvecklingsprogram med stöd av senaten.