Fade (ljudteknik)
Inom ljudteknik är en fade en gradvis ökning (fade-in) eller minskning (fade-out) av nivån på en ljudsignal. Termen kan också användas för filmfotografering eller teaterbelysning, på ungefär samma sätt (se: fade (filmproduktion)).
En inspelad sång kan gradvis minskas till tystnad i slutet (fade-out) eller gradvis ökas från tystnad i början (fade-in). Låtarna "Bitter Sweet Symphony" av The Verve och "Turn to Stone" av Electric Light Orchestra tonas till från början, medan låtarna "Born to Be Wild" av Steppenwolf, "Boogie Oogie Oogie Oogie" av A Taste of Honey och "Hey Jude" av The Beatles tonas ut. Born to be Wild" och "Boogie Oogie Oogie Oogie" försvinner dock på några sekunder, medan "Hey Jude" tar över två minuter att helt försvinna. "Goodbye Stranger" av Supertramp tar ungefär en minut innan den försvinner. Utbländning kan fungera som en inspelningslösning för musikstycken som inte har något uppenbart slut.
Även om det är relativt sällsynt kan låtarna blekna ut och sedan blekna in igen. Några exempel på detta är "Helter Skelter" av The Beatles, "Suspicious Minds" av Elvis Presley, "Thank You" av Led Zeppelin eller "Undercover of the Night" av The Rolling Stones.
Termen fade används också i ljudanläggningar med flera högtalare för att beskriva balanseringen av kraften mellan de främre och bakre kanalerna.
Ljudblandare på puben Bull & Gate i Kentish Town i norra London.
Ursprung och tidiga exempel
"Neptune", som ingår i Gustav Holsts orkesterföljd Planeterna, var ett av de första musikstycken som hade ett slut med uttoning. Holst föreskriver att kvinnokören ska "placeras i ett angränsande rum, vars dörr ska lämnas öppen fram till den sista takten av stycket, då den ska stängas långsamt och tyst", och att den sista takten (som är skriven för enbart körerna) ska "upprepas tills ljudet försvinner i fjärran". Även om effekten är vanlig idag, förhäxade den publiken under den tid då ljudinspelningar inte var så utbredda. Efter den första genomgången 1918 påpekade Holsts dotter Imogen (förutom att hon såg charwomen dansa i gångarna under "Jupiter") att slutet var "oförglömligt, med sin dolda kör av kvinnoröster som blev svagare och svagare ... tills fantasin inte kände någon skillnad mellan ljud och tystnad".
Tekniken att avsluta en talad eller musikalisk inspelning genom att släcka ljudet går tillbaka till de tidigaste inspelningsdagarna. Under den mekaniska (före den elektriska) inspelningen kunde detta endast åstadkommas genom att antingen flytta ljudkällan bort från inspelningshornet eller genom att gradvis minska volymen på den volym med vilken artisterna sjöng, spelade eller talade. I och med den elektriska inspelningens intåg kunde man enkelt åstadkomma smidiga och kontrollerbara fadeout-effekter genom att helt enkelt minska ingångsvolymen från mikrofonerna med hjälp av en fader på mixerbordet.
Ingen enskild inspelning kan säkert identifieras som "den första" som använde tekniken. På den numera nedlagda webbplatsen Stupid Question listade John Ruch 2003 följande inspelningar som möjliga kandidater:
Bill Haleys coverversion av "Rocket 88" (1951) tonas ut för att visa att bilen med titeln kör iväg. Det finns påståenden om att Beatles "Eight Days a Week" (inspelad 1964) var den första låten som använde sig av den omvända effekten - inbländning. (Den tonar också ut.)
Den tidigaste inspelning som någon kan nämna för mig är en 78 rpm-skiva från 1894 som heter "The Spirit of '76", en berättande musikalisk vinjett med martialisk fife-and-drum som blir högre när den "närmar sig" lyssnaren och tystare när den "avlägsnar sig". ....
Som filmfantast har jag en magkänsla av att filmerna har haft ett inflytande här. Inbländningar och utbländningar är filmiska medel för att inleda och avsluta scener - ett filmspråk som utvecklades samtidigt som dessa tidiga inspelningar. Själva termen "fade-out" har ett filmiskt ursprung och dök upp i tryck runt 1918. Och jazzen, som var en favorit på tidiga skivor, var också ett populärt ämne för tidiga filmer.
Fader
En fader är en anordning som används för att fading, särskilt när det är en ratt eller knapp som glider längs ett spår eller en slot. En ratt som roterar betraktas vanligtvis inte som en fader, även om den är elektriskt och funktionellt likvärdig. En fader kan vara antingen analog, vilket innebär att den direkt styr motståndet eller impedansen mot källan (t.ex. en potentiometer), eller digital, vilket innebär att den numeriskt styr en digital signalprocessor (DSP). Digitala faders kallas också virtuella faders, eftersom de kan ses på skärmen i en digital ljudarbetsstation. Moderna digitala mixers av hög kvalitet har ofta piezoelektriska manöverdon som är kopplade till reglagen så att de kan användas flera gånger och hoppar till rätt läge för den valda funktionen och/eller den sparade inställningen.
Crossfading
En crossfader på en dj-mixer fungerar i princip som två faders som är anslutna sida vid sida, men i motsatt riktning. Det gör det möjligt för en dj att fade ut en källa och samtidigt fada in en annan källa. Detta är extremt användbart när man beatmatchar två grammofonskivor eller cd-skivor.
Crossfading används också inom ljudteknik som en blandningsteknik, särskilt för instrumentala solonummer. En mixtekniker spelar ofta in två eller flera tagningar av en sång- eller instrumentaldel och skapar en slutlig version som är en sammansättning av de bästa delarna av dessa tagningar genom att crossfading mellan varje spår.
I det perfekta fallet skulle crossfadern hålla en konstant utgångsnivå. Det finns dock ingen standard för hur detta ska uppnås. Många tillverkare av DJ-utrustning erbjuder olika mixers för olika ändamål (t.ex. scratching, beatmixing, cutmixing osv.). Högkvalitativa mixers har ofta crossfade-kurvbrytare som gör det möjligt för DJ:n att välja den typ av crossfade som behövs. Erfarna DJ:s kan också göra crossfade mellan spåren med hjälp av kanalfadern.
Det finns många mjukvaruprogram som har virtuella crossfaders. Till exempel brännprogram för inspelning av ljud-CD-skivor.
Före och efter en fader
På en mixer med extra sändningsmixar kan sändningsmixarna konfigureras före eller efter fadern.
Om en sändningsmix är konfigurerad före fader, påverkar inte ändringar i huvudkanalens fader den sändningsmixen. Detta är användbart för scenmonitormixar där förändringar i kanalnivåerna i Front of House-kanalen skulle distrahera musikerna.
Om en sändningsmix är konfigurerad post-fader följer nivån som skickas till sändningsmixen förändringar i huvudkanalens fader. Detta är användbart för reverberation och andra signalprocessoreffekter.
Frågor och svar
F: Vad är en fade i ljudteknik?
S: Inom ljudteknik är en fade en gradvis ökning (fade-in) eller minskning (fade-out) av nivån på en ljudsignal.
F: Hur kan man använda övergångar för film- och teaterbelysning?
S: Fades kan också användas för film- och teaterbelysning, på samma sätt som för ljudsignaler.
F: Finns det några exempel på låtar som tonas ut?
S: Ja, några exempel på låtar som tonas ut är "Bitter Sweet Symphony" av The Verve, "Turn to Stone" av Electric Light Orchestra, "Born to Be Wild" av Steppenwolf, "Boogie Oogie Oogie Oogie" av A Taste of Honey och "Hey Jude" av The Beatles.
F: Hur lång tid tar det för vissa låtar att helt blekna ut?
S: Vissa låtar som "Born to be Wild" och "Boogie Oogie Oogie Oogie" kanske bara tar några sekunder innan de försvinner helt och hållet, medan andra som "Hey Jude" kan ta över två minuter.
F: Används ibland uttoning som en lösning för inspelning när musikstycken inte har något uppenbart slut?
S: Ja, uttoning kan användas som en lösning för inspelning av musikstycken som inte har något uppenbart slut.
F: Finns det några exempel på låtar som både tonas ut och sedan återkommer igen?
S: Ja, några exempel på detta är "Helter Skelter" av Beatles, "Suspicious Minds" av Elvis Presley, "Thank You" av Led Zeppelin eller "Undercover Of The Night" av Rolling Stones.
F: Vad används termen "fade" också för i ljudanläggningar med flera högtalare?
S: I ljudanläggningar med flera högtalare används termen "fade" för att beskriva balanseringen av kraften mellan de främre och bakre kanalerna.