Amargasaurus var en sauropod från den tidiga kritperioden. Den blev 10 meter lång, vilket var relativt litet för en sauropod. Den var en fyrbent växtätare med en lång, låg skalle i slutet av en lång hals, ungefär som sin släkting Dicraeosaurus. Den tillhörde familjen Dicraeosauridae, en grupp av diplodocoida sauropoder som kännetecknas av relativt kortare halsar och kraftigt byggda ryggradselement jämfört med de långhalsade jättarna som diplodocus och brachiosauriderna. Amargasaurus var sannolikt ett par ton tungt och hade en kroppslängd på omkring 10 meter.

Amargasaurus hittades i La Amarga, en kanjon i provinsen Neuquén i Argentina. Fossilen kommer från La Amarga Formation, som dateras till tidig krita (ungefär 130–120 miljoner år sedan) och representerar flodslätt- och skogsmiljöer där träd, ormbunkar och andra växter gav föda åt växtätande dinosaurier.

Det mest spektakulära kännetecknet hos Amargasaurus är de mycket förlängda ryggradsutskotten (neuralspines) som bildar två parallella rader längs nacken och delar av ryggen. Dessa utstickande benstrukturer skiljer arten tydligt från många andra sauropoder och har gett upphov till flera tolkningar om deras funktion:

  • Visuellt skyltning eller sexuell selektion – spines kan ha burit färgad hud eller segelliknande vävnad som användes i artigenkänning eller parningsbeteenden.
  • Försvar – parvis stående, kraftiga utskott kunde göra det svårare för rovdjur att bita i nacken.
  • Stöd för hudsegel eller svettkörtlar – utskotten kan ha hållit upp en segelliknande vävnad som hjälpte till vid termoreglering eller kommunikation.
  • Keratinöverdrag – vissa forskare föreslagit att spines kunde ha haft hårdare, hornartade täckningar vilket skulle öka deras skyddande funktion.

Fyndmaterialet av Amargasaurus är relativt informativt jämfört med många andra dinosaurier: man har funnit delar av skalle, nacke, ryggkotor med de karakteristiska utskotten samt delar av bäcken och extremiteter, vilket gett god insikt i djurets anatomi. Som dicraeosaurid var Amargasaurus mindre i storlek än många andra sauropoder, med en kroppsanpassning som indikerar att den betade på lägre vegetation än de högre betande långhalsarna.

Amargasaurus är viktig för förståelsen av sauropodernas morfologiska mångfald och visar hur olika anpassningar – i detta fall extrema ryggradsutskott – utvecklades i olika linjer inom de stora växtätarna under kritaperioden. Jämförelser med släktingar som Dicraeosaurus hjälper paleontologer att spåra evolutionära förändringar i halslängd, kroppsbyggnad och möjlig beteendemässig funktion hos dessa fascinerande dinosaurier.