Fahrenheit 451 är en amerikansk dystopisk roman. Den skrevs av Ray Bradbury och publicerades första gången 1953.
Romanen handlar om ett framtida amerikanskt samhälle där människor är hedonistiska (dvs. lever enbart för nöjes skull) och där det är förbjudet att läsa eftersom det får dem att tänka. Huvudpersonen Guy Montag har ett jobb som "brandman" (vilket i denna framtid betyder "bokbrännare"). Siffran "451" avser den temperatur (i Fahrenheit) vid vilken böckerna brinner när "brandmännen" bränner dem "för mänsklighetens bästa". Romanen skrevs under det kalla krigets första år och är en kritik av vad Bradbury såg som ett alltmer dysfunktionellt amerikanskt samhälle.
Idén började med Bradburys novell "Bright Phoenix", som skrevs 1947 men först publicerades i Magazine of Fantasy and Science Fiction 1963. Den ursprungliga novellen omarbetades till novellen The Fireman och publicerades i februari 1951 i Galaxy Science Fiction. Novellen publicerades också i serienummer i mars, april och maj 1954 av tidningen Playboy. Bradbury skrev hela romanen på en betalmaskin i källaren till UCLA:s Powell-bibliotek. Hans ursprungliga idé med att skriva Fahrenheit 451 var att visa sin stora kärlek till böcker och bibliotek. Han har ofta hänvisat till Montag som en anspelning på sig själv.
Under årens lopp har romanen varit föremål för olika tolkningar, främst med fokus på bokbränningens historiska roll för att undertrycka oliktänkande. Bradbury har sagt att romanen inte handlar om censur; han menar att Fahrenheit 451 är en berättelse om hur televisionen förstör intresset för att läsa litteratur, vilket leder till att människor tror att kunskap består av "faktaböcker", partiell information utan sammanhang, som till exempel Napoleons födelsedatum enbart, utan att det framgår vem han var.
En filmversion av romanen släpptes 1966, och minst två dramatiseringar på BBC Radio 4 har också sänts, som båda följer boken mycket nära.