Pierre-Félix Guattari (franska: [ɡwataʁi] (lyssna) , "feh-LEEX GWA-tah-rhee"; 30 april 1930 - 29 augusti 1992) var en fransk psykiater, filosof, semiolog och aktivist. Han grundade två områden som kallas schizoanalys och ekosofi, och är mest känd för sitt akademiska partnerskap med Gilles Deleuze, särskilt deras tvådelade bok Capitalism and Schizophrenia. Den första delen heter Anti-Oedipus och publicerades 1972, och den andra delen heter A Thousand Plateaus och publicerades 1980.

Biografi och yrkesliv

Pierre-Félix Guattari föddes 1930 i Villeneuve-les-Sablons, Frankrike. Han utbildade sig till psykiater och arbetade under lång tid vid den inflytelserika clinique La Borde, där han utvecklade alternativa arbetsformer inom psykiatrin och gruppterapi. Genom hela sin karriär kombinerade han kliniskt arbete med teoretiska studier, politiskt engagemang och konstnärliga samarbeten.

Tänkande och nyckelbegrepp

Guattaris arbete kännetecknas av en vilja att överskrida traditionella gränser mellan discipliner. Några centrala begrepp och idéer är:

  • Schizoanalys – en kritik av psykoanalysens dominans (särskilt dess fokus på Oidipuskomplexet) och en teori som ser begär som produktivt och socialt. Schizoanalys syftar bland annat till att analysera maktstrukturer, subjektbildning och sociala flöden istället för att reducera problem till familjerelationer.
  • Eko‑/ekosofi – Guattari utvecklade idén om en tredelad ekologi (sociala relationer, miljö och mänskligt subjektivitet), särskilt i verket Les Trois Écologies. Han betonade sambandet mellan ekologiska frågor och sociala och psykiska processer.
  • Begrepp som deterritorialisering, assemblage och maskin – tillsammans med Deleuze utvecklade han begrepp som används brett inom samtida kultur- och samhällsteori för att beskriva dynamiska relationer, nätverk och icke-hierarkiska strukturer.

Samarbetet med Gilles Deleuze

Det mest kända samarbetet är serien Capitalism and Schizophrenia, där Guattari och Deleuze kombinerade filosofi, psykoanalys, ekonomi och politik. Anti-Oedipus (1972) kritiserar psykoanalysens reduktionism och undersöker hur kapitalismen formas av och formar begär. A Thousand Plateaus (1980) utvidgar teorin och introducerar metaforer som rhizom för att beskriva icke-hierarkiska, multipla och icke-linjära nätverk.

Politiskt engagemang och aktivism

Guattari var både teoretiker och aktivist. Han deltog i vänsterrörelser och alternativa projekt under och efter våren 1968, och arbetade för att införa mer deltagande och icke-hierarkiska praktiker inom psykiatrin. Hans engagemang berörde frågor om kulturpolitik, ekologisk hållbarhet och nya former av kollektiv organisering.

Arv och betydelse

Guattaris idéer har haft stort inflytande inom filosofi, kulturstudier, psykologi, konstteori och aktiviströrelser. Hans betoning på tvärvetenskaplighet, på att tänka i flöden och relationer snarare än fasta identiteter, har gjort honom relevant för samtida debatter om miljö, subjektivitet och politisk praktik.

Utvalda verk (urval)

  • Anti-Oedipus (tillsammans med Gilles Deleuze, 1972)
  • A Thousand Plateaus (tillsammans med Gilles Deleuze, 1980)
  • Kafka: Toward a Minor Literature (tillsammans med Gilles Deleuze, 1975)
  • Les Trois Écologies / The Three Ecologies (1989)
  • Chaosmosis (1992)

Dödsfall: Pierre-Félix Guattari avled 29 augusti 1992. Hans arbete fortsätter att studeras och användas inom flera discipliner och praktiker världen över.