Kommunism – definition, idéer, mål och nutida exempel

Förstå kommunism: definition, centrala idéer, mål och nutida exempel från Kina, Vietnam, Kuba, Laos och Nordkorea — en klar, aktuell och lättillgänglig översikt.

Författare: Leandro Alegsa

Kommunismen är en social politisk rörelse. Dess mål är att skapa ett samhälle som bygger på gemensamt ägande av produktionsmedlen och som inte är beroende av sociala klasser eller pengar.

Enligt kommunistiska författare och tänkare är kommunismens mål att skapa ett stats- och klasslöst samhälle. Kommunistiska tänkare anser att detta kan ske om folket tar ifrån borgarklassen (den härskande klassen, som äger produktionsmedlen) makten och upprättar arbetarkontroll över produktionsmedlen.

Kommunismen är inte antiindividualistisk. Den säger dock att besluten bör vara bra för befolkningen som helhet, i stället för att bara vara bra för en viss del av befolkningen i landet.

Kärnidéer

De viktigaste idéerna i kommunismen kan sammanfattas så här:

  • Gemensamt ägande – produktionsmedlen (fabriker, jordbruk, infrastruktur) ska ägas gemensamt eller av staten i arbetarklassens intresse.
  • Klasslöst samhälle – målet är att avskaffa klasskillnader där en liten ägande elit kontrollerar rikedom och makt.
  • Planekonomi – resurser och produktion planeras och fördelas enligt samhällsbehov snarare än marknadsstyrd vinst.
  • Arbetarkontroll – arbetarna ska ha inflytande över produktion och ekonomiska beslut, ofta kanaliserat genom arbetarråd eller ett kommunistiskt parti.
  • Revolution eller reform – strategierna för att nå målen varierar: vissa förespråkar revolutionär omstörtning, andra en gradvis demokratisk omställning.

Historisk utveckling

Kommunismen som modern politisk ideologi växte fram under 1800-talet, framför allt genom Karl Marx och Friedrich Engels. Deras analys av kapitalismen och klasskampen har påverkat många rörelser och partier globalt. Under 1900-talet blev kommunismen statsbärande i flera länder efter revolutioner eller befrielserörelser. Olika tolkningar utvecklades, till exempel marxism-leninism, maoism och senare Juche.

I praktiken har inflytelserika kommunistiska regimer ofta centraliserat makten i ett enda kommunistiskt parti och genomfört omfattande statliga ägarövergångar. Detta ledde ibland till industrialisering och snabba sociala förändringar, men också till auktoritärt styre, politisk förföljelse, ekonomiska svårigheter och brist på individuella friheter i flera fall.

Praktiska åtgärder som förknippas med kommunism

  • Nationalisering av stora företag och banker.
  • Kollektivisering av jordbruket.
  • Centraliserad planering av produktion och investeringar.
  • Sociala reformer som gratis utbildning och hälsovård för att minska ojämlikhet.
  • Formande av ett enpartisystem där partiet ska representera arbetarklassens intressen.

Nutida exempel och variationer

Sedan Sovjetunionens fall 1991 finns få länder som officiellt styrs av kommunistiska partier i makten. De länder som ofta nämns som exempel är: Vietnam, Kina, Kuba och Laos, vilka i olika grad följer former av marxism-leninism. Den femte som ofta räknas upp är Nordkorea, som officiellt nu följer Juche-ideologin men tidigare kallade sig marxist-leninistiskt före 1991.

Det är viktigt att skilja mellan ideologi och verklig politik: flera av dessa länder har infört marknadsreformer och privat ägande i ekonomins delar (exempelvis Kina och Vietnam), vilket har lett till blandekonomier där staten fortfarande spelar en central roll. Andra länder har varit mer inåtvända och statligt kontrollerade.

Kritik och debatt

Kommunismen har mött både stöd och omfattande kritik. Förespråkare framhåller ekonomisk jämlikhet, social trygghet och avskaffandet av exploatering. Kritiker pekar på flera återkommande problem:

  • Auktoritärt styre och brist på politisk pluralism i många historiska exempel.
  • Ekonomisk ineffektivitet, brist på incitament och varubrist vid central planering.
  • Mänskliga rättighetsbrott och politisk repression i vissa regimer som tagit makten i kommunismens namn.
  • Misslyckanden i genomförandet som lett till fattigdom, konflikter och förtryck i vissa länder.

Skillnaden mellan kommunism och socialism

Begreppen används ofta omväxlande men har olika betydelser i politik och debatt. Socialism är ett bredare begrepp som täcker olika idéer om större offentlig kontroll eller reglering av ekonomin, ökat välfärdsstöd och minskad ojämlikhet. Socialism kan förespråkas inom demokratiska ramar och behöva inte innebära ett statligt monopol på ägande. Kommunism innebär i sin klassiska form ett slutmål om ett klasslöst och statslöst samhälle — men i praktiken har kommunistiska partier ofta styrt via en stark stat.

Sammanfattning

Kommunism är en ideologisk tradition som vill skapa ett samhälle utan klasskillnader genom gemensamt ägande av produktionsmedlen och planekonomi. Idén har format mycket av 1900-talets politik och fortsätter att påverka debatten om jämlikhet, ekonomi och statens roll. Samtidigt har olika tolkningar och praktiska erfarenheter lett till kraftig debatt om både möjligheter och risker med kommunistisk politik.

Det kommunistiska manifestetZoom
Det kommunistiska manifestet

Hammaren och sickeln, symbolen för kommunism och arbetarmakt.Zoom
Hammaren och sickeln, symbolen för kommunism och arbetarmakt.

Historia

År 1848 skrev Karl H. Marx och Friedrich Engels Kommunistiska manifestet. Det var en kort bok med kommunismens grundläggande idéer. De flesta socialister och kommunister idag använder fortfarande denna bok för att förstå politik och ekonomi. Många icke-kommunister läser den också, även om de inte håller med om allt som står i den.

Karl Marx sade att för att samhället skulle kunna övergå till ett kommunistiskt levnadssätt måste det finnas en förändringsperiod. Under denna period skulle arbetarna styra samhället. Marx var mycket intresserad av erfarenheterna från Pariskommunen 1870, då arbetarna i Paris styrde staden efter att den franska armén hade besegrats av den preussiska armén. Han ansåg att denna praktiska erfarenhet var viktigare än de olika radikala gruppernas teoretiska åsikter.

Många grupper och individer gillade Marx' idéer. I början av 1900-talet fanns det en världsomspännande socialistisk rörelse som kallades socialdemokrati. Den påverkades av Marx idéer. De menade att arbetarna i olika länder hade mer gemensamt med varandra än vad arbetarna hade gemensamt med bossarna i sina egna länder. År 1917 ledde Vladimir Lenin och Leon Trotskij en rysk grupp som kallades bolsjevikerna i oktoberrevolutionen. De gjorde sig av med Rysslands tillfälliga regering, som hade bildats efter februarirevolutionen mot tsaren (kejsaren). De upprättade Unionen av socialistiska sovjetrepubliker, även kallad Sovjetunionen eller USSR.

Sovjetunionen var det första land som hävdade att det hade upprättat en arbetarstat. I verkligheten blev landet aldrig kommunistiskt på det sätt som Marx och Engels beskrev.

Under 1900-talet försökte många människor skapa arbetarstater. I slutet av 1940-talet genomförde Kina också en revolution och skapade en ny regering med Mao Zedong som ledare. På 1950-talet genomförde ön Kuba en revolution och skapade en ny regering med Fidel Castro som ledare. En gång i tiden fanns det många sådana länder och det verkade som om kommunismen skulle vinna. Men de kommunistiska partiernas regeringar använde sig inte av demokrati i sina regeringar, vilket är en mycket viktig del av socialismen och kommunismen. På grund av detta blev regeringarna separerade från folket, vilket försvårade kommunismen. Detta ledde också till meningsskiljaktigheter och splittring mellan länderna.

På 1960-talet hade en tredjedel av världen störtat kapitalismen och försökte bygga upp kommunismen. De flesta av dessa länder följde Sovjetunionens modell. Några följde Kinas modell. De andra två tredjedelarna av världen levde fortfarande i kapitalismen, och detta ledde till en världsomspännande klyfta mellan kapitalistiska länder och kommunistiska länder. Detta kallades "det kalla kriget" eftersom det inte utkämpades med vapen eller arméer utan med konkurrerande idéer. Detta kunde dock ha utvecklats till ett stort krig. Under 1980-talet tävlade USA och Sovjetunionen om att ha den största armén och att ha de farligaste vapnen. Detta kallades för "kapprustningen". President Ronald Reagan kallade kommunistländer som Sovjetunionen för "det onda imperiet" eftersom han inte gillade kommunismen.

Sedan 1989, då Berlinmuren revs, har de flesta länder som tidigare var kommunistiska återgått till kapitalism. Kommunismen har nu mycket mindre inflytande i världen. År 1991 splittrades Sovjetunionen. Omkring en femtedel av världens befolkning lever dock fortfarande i stater som kontrolleras av ett kommunistparti. De flesta av dessa människor finns i Kina. De andra länderna är bland annat Kuba, Vietnam, Laos och Nordkorea. Det finns också kommunistiska rörelser i Latinamerika och Sydafrika.

Friedrich EngelsZoom
Friedrich Engels

Karl Marx, kommunismens uppfinnareZoom
Karl Marx, kommunismens uppfinnare

Tvister

Många människor har skrivit sina egna idéer om kommunismen. Vladimir Lenin från Ryssland ansåg att det måste finnas en grupp hårt arbetande revolutionärer (som kallas förtrupp) som kan leda en socialistisk revolution över hela världen och skapa ett kommunistiskt samhälle överallt. Leon Trotskij, också han från Ryssland, hävdade att socialismen måste vara internationell och att det inte var viktigt att få den att ske först i Ryssland. Han gillade inte heller Josef Stalin, som blev ledare för Sovjetunionen efter Lenins död 1924. Trotskij tvingades lämna Sovjetunionen av Stalin 1928 och dödades sedan 1940. Detta skrämde många människor, och många kommunister diskuterade om detta var rätt och vems idéer man borde följa.

Kinas Mao Zedong trodde att andra klasser skulle vara viktiga för revolutionen i Kina och andra utvecklingsländer eftersom arbetarklasserna i dessa länder var små. Maos idéer om kommunism brukar kallas maoism eller Mao Zedong-tänkandet. Efter Stalins död 1953 såg Mao sig själv som ledare för den globala kommunismen fram till sin död 1976. I dag styrs den kinesiska regeringen fortfarande av kommunistpartiet, men de har faktiskt vad som kallas blandekonomi. De har lånat många saker från kapitalismen. Regeringen i Kina i dag följer inte maoismen. Några få revolutionärer i andra länder som Indien och Nepal gillar dock fortfarande hans idéer och försöker använda dem i sina egna länder.

Användning av termen

Ordet "kommunism" är inte en särskilt specifik beskrivning av politiska vänsterorganisationer. Många politiska partier som kallar sig "kommunistiska" kan faktiskt vara mer reformistiska (stödjer reformer och långsamma förändringar i stället för revolution) än vissa partier som kallar sig "socialister". Många kommunistiska partier i Latinamerika har förlorat många medlemmar eftersom dessa partier gör andra saker än vad de lovat när de väl kommit till makten. I Chile, mellan 1970-1973, under den vänsterorienterade koalitionen (grupper av partier) för folklig enhet, som leddes av Salvador Allende, stod Chiles kommunistparti till höger om Chiles socialistparti. Det betyder att det var mer reformistiskt än det socialistiska partiet.

Många kommunistpartier kommer att använda sig av en reformistisk strategi. De säger att arbetarklassens folk inte är tillräckligt organiserade för att göra stora förändringar i sina samhällen. De för fram kandidater som kommer att väljas demokratiskt. När kommunister väl blir invalda i parlamentet eller senaten kommer de att kämpa för arbetarklassen. Detta kommer att göra det möjligt för arbetarklassen att förändra sitt kapitalistiska samhälle till ett socialistiskt samhälle.

Symboler och kultur

Den röda färgen är en symbol för kommunismen i hela världen. En röd femuddig stjärna står ibland också för kommunism. Hammaren och sickeln är en välkänd symbol för kommunismen. Den fanns på många kommunistiska länders flaggor (se överst i artikeln). Vissa kommunister använder också gärna bilder på kända kommunister från historien, som Marx, Lenin och Mao Zedong, som symboler för hela kommunismens filosofi.

En sång som heter The Internationale var kommunismens internationella sång. Den har samma musik överallt, men orden till sången är översatta till många språk. Den ryska versionen var Sovjetunionens nationalsång från 1922 till 1944.

Sikten i Sovjetunionens flagga visar arbetarnas kamp. Hammaren i flaggan representerar arbetarnas kamp. Båda korsningen visar att de stöder varandra.

Det finns också en speciell typ av konst och arkitektur som finns i många kommunistiska och före detta kommunistiska länder. Målningar i stil med socialistisk realism är ofta gjorda för propaganda för att visa en perfekt version av ett lands folk och politiska ledare. Konst som görs i socialistisk realism-stil, såsom pjäser, filmer, romaner och målningar visar hårt arbetande, lyckliga och välnärda fabriksarbetare och bönder. Filmer, pjäser och romaner i denna stil berättar ofta historier om arbetare eller soldater som offrar sig för sitt lands bästa. Målningar visar ofta heroiska porträtt av ledaren eller landskap som visar enorma vetefält. Stalinistisk arkitektur skulle representera statens och dess politiska ledares makt och ära. Vissa icke-kommunister tycker också om den här typen av konst.

Noterbara personer

Relaterade sidor

Frågor och svar

F: Vad är kommunism?


S: Kommunism är ett politiskt system som syftar till att eliminera olika sociala klassgrupper.

F: Vad anser kommunister om ägandet av produktionsmedel?


S: Kommunister anser att vissa människors (bourgeoisin) ägande av produktionsmedel ger dem orättvis makt över andra, och att de i stället bör ägas av arbetare.

F: Vad är skillnaden mellan kommunism och kapitalism?


S: Kommunismen är en motsats till kapitalismen, som bygger på pengar, privat egendom och en klasstruktur.

F: Vilka är arbetarklassen och ägarklassen?


Svar: Arbetarklassen avser människor som inte äger produktionsmedlen, medan ägarklassen avser människor som äger produktionsmedlen.

F: Hur kan en kommunistisk värld uppnås enligt kommunistiska tänkare?


S: Kommunistiska tänkare anser att en kommunistisk värld kan uppnås om arbetarklassen tar ifrån borgarklassen dess makt och kontrollerar produktionsmedlen.

F: Vilka är några länder som följer kommunistiska regeringsformer?


Svar: Vietnam, Kina, Kuba, Laos och Nordkorea är länder som officiellt följer kommunistiska former.

Fråga: Vilka är några kända kommunistiska tänkare?


Svar: Karl Marx, Friedrich Engels, Vladimir Lenin, Josef Stalin, Leon Trotskij och Mao Zedong är några av de mest kända kommunistiska tänkarna.


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3