En filallokeringstabell (FAT) är ett sätt för datorer att söka efter lagrade data på en lagringsenhet. Det kan till exempel vara disketter, USB-minnen, SD-kort och andra lagringsenheter med hög kapacitet. FAT-formatet utvecklades tidigt för persondatorer och har använts i olika varianter i flera decennier tack vare sin enkelhet och breda stöd.

Hur FAT fungerar

FAT är i grunden en lista över kluster (block av lagringsutrymme) som visar var en datafil lagras. När en fil sparas väljer operativsystemet ett eller flera lediga kluster och skriver filens innehåll där. I FAT pekar varje post i tabellen antingen på nästa kluster i filens kedja eller markerar slutet av filen. På så sätt kan en fil bestå av kluster som inte ligger intill varandra utan är utspridda över disken.

FAT ligger alltid i de första klustren på en lagringsenhet. Det finns alltid två identiska kopior, varav den ena är en säkerhetskopia av den andra. Syftet med den andra kopian är att minska risken för dataförlust vid skador på det primära tabellområdet.

Varianter: FAT12, FAT16, FAT32 och exFAT

  • FAT12 — användes ursprungligen på mycket små volymer, t.ex. disketter.
  • FAT16 — stödjer större volymer än FAT12 men har begränsningar i maximalt antal kluster och filstorlek.
  • FAT32 — vanlig på USB-minnen och SD-kort; stödjer större partitioner och fler kluster än FAT16 men har en maximal filstorlek på 4 GB minus 1 byte.
  • exFAT — utvecklat av Microsoft som en efterföljare till FAT för flashminnen; stödjer mycket större filer och partitioner än FAT32 och används ofta där 4 GB-gränsen är ett problem.

För- och nackdelar

  • Fördelar: Mycket brett stöd i operativsystem, mobiltelefoner och inbyggda system; enkelt att implementera; låg systemkostnad och bra för små till medelstora lagringsenheter.
  • Nackdelar: Ingen journaling (vilket ökar risken för korruption vid strömavbrott), begränsningar i maximal filstorlek (särskilt FAT32), ingen inbyggd filbehörighetsmodell som i moderna filsystem, och större risk för fragmentering som kan påverka prestanda.

Kompatibilitet och användningsområden

FAT-filsystemet är ett gammalt filsystem som är både enkelt och robust. Det fungerar bra även vid lättviktig användning. Men det kan inte leverera samma hastighet, tillförlitlighet och skalbarhet som vissa moderna filsystem. Det stöds dock av kompatibilitetsskäl av nästan alla nuvarande utvecklade operativsystem för persondatorer. Det stöds också av många mobila enheter och inbyggda system. Detta gör det till ett väl lämpat format för datautbyte mellan datorer och enheter av nästan alla typer och åldrar från 1981 fram till idag.

Exempel på vanliga användningsområden:

  • USB-minnen och flyttbara enheter där maximal kompatibilitet är viktig.
  • SD- och microSD-kort för kameror och videoutrustning (FAT32 eller exFAT beroende på filstorlekskrav).
  • Bootpartitioner och firmwareområden i inbyggda system där ett enkelt filsystem krävs.

Återställning och underhåll

När FAT blir korrupt kan verktyg som chkdsk (Windows) eller fsck (Linux) ofta reparera tabellen genom att återbygga länkar mellan kluster. Eftersom det finns två kopior av själva tabellen kan man ibland återställa data från den intakta kopian. För att minimera förlustrisk är regelbundna säkerhetskopior alltid rekommenderade, särskilt för viktiga filer.

Sammanfattning

FAT är ett enkelt och mycket kompatibelt filsystem som lämpar sig bra för flyttbara medier och inbyggda system. För större diskar, högre prestanda, bättre dataintegritet eller moderna säkerhetskrav är mer avancerade filsystem ofta att föredra. Vid behov av maximal kompatibilitet mellan olika operativsystem och äldre enheter är FAT (eller exFAT) fortfarande ett praktiskt val.