Glidande grodor (flygande groda) — definition, arter och fakta

Upptäck glidande grodor — definition, arter, trädliv, anpassningar och fascinerande fakta om deras glidförmåga och evolutionära historia.

En flygande groda är en groda som har förmågan att glida. Trots namnet har den inte förmågan att flyga. De lever sitt liv i träd, högt ovanför marken.

Alfred Russel Wallace gjorde en av de tidigaste rapporterna om en flygande groda. Den art han observerade beskrevs senare av George Albert Boulenger som Rhacophorus nigropalmatus.

Flygande grodor omfattar medlemmar av följande släkten:

Vad menas med "flygande" eller glidande grodor?

Begreppet är informellt och används för grodor som utvecklat anpassningar för att utföra kontrollerade glid- eller fallmanövrar mellan träd. De använder utbredda hudveck, kraftigt sammanlänkade simhud mellan fingrar och tår samt utsträckta extremiteter för att öka luftmotståndet och bromsa fallet. På så vis kan de förflytta sig effektivt i trädtopparna, undvika markens rovdjur och söka efter föda eller partner.

Utseende och anpassningar

• Webbade fötter: Mer eller mindre kraftig simhud mellan tår och ibland även mellan fingrar, vilket fungerar som en "parachute".
• Hudflikar och utvidgade sidor: Hos vissa arter finns laterala hudveck som förbättrar glidytan.
• Stora sugskivor: För att kunna fästa på blad och grenar i trädtopparna har de ofta stora, klibbiga tårskivor.
• Långa extremiteter: Hjälper till att skapa en större glidyta och ger bättre kontroll vid luftmanövrer.
• Kroppsform: Lätt avsmalnande, ibland något plattare kropp för bättre aerodynamik.

Hur glider de?

Glidningen börjar med ett kraftfullt hopp från en gren. Grodan sprider ut armar och ben, sätter ut simhuden och formar kroppen som en luftig yta för att öka lyftkraften och luftmotståndet. Genom att justera vinklar på ben och kropp kan den styra riktningen och landa relativt mjukt på en annan gren eller ett blad. Glidsträckor varierar beroende på art och höjd men kan ofta vara flera meter, i vissa fall upp till tio meter eller mer.

Utbredning och habitat

Glidande grodor finns främst i tropiska och subtropiska regnskogar. De vanligaste områdena är:

• Syd- och Sydostasien (flera arter i släktet Rhacophorus och relaterade grupper).
• Centralamerika och norra Sydamerika (vissa arter i släktet Ecnomiohyla och andra trädfrogsgrupper).

De lever i trädtopparna i skogar med hög luftfuktighet, där de hittar föda och reproduktionsplatser, ofta nära vatten eller i områden där regnvatten samlas i bladveck och trädhålor.

Arter och släkten — exempel

Följande släkten innehåller arter som ofta betecknas som flygande eller glidande grodor (urval):

• Rhacophorus — kallas ofta "flygande grodor" i Asien; inkluderar Rhacophorus nigropalmatus och flera andra arter som kan glida.
• Zhangixalus — en nyligen taxonomiskt avgränsad grupp nära Rhacophorus med arter som också uppvisar glidande beteende.
• Polypedates — vissa arter har stark webbning och kan utföra kortare glid.
• Ecnomiohyla — ett neotropiskt släkte (Nicaragua–Panama) med flera arter som använder utbredd webbning och hudflikar för att glida.

Observera att inte alla arter i dessa släkten är lika specialiserade; graden av glidförmåga varierar mellan arter.

Föda och ekologi

Flygande grodor är insektsätare och fångar insekter och andra små ryggradslösa djur i trädtopparna. De spelar även en roll som bytesdjur för fåglar, ormar och andra rovdjur i trädkronorna.

Fortplantning

Många arter i familjen Rhacophoridae bygger skumbon (foam nests) fästa på blad över vatten. När skummet och äggen utvecklas faller tadpoles ner i vattnet och fortsätter sin utveckling. Reproduktionsstrategier kan variera mellan släkten och arter beroende på habitat.

Hot och bevarande

Många trädlevande grodor påverkas negativt av skogsskövling, habitatfragmentering och klimatförändringar. Amfibier generellt är också hotade av sjukdomar som chytridsvampen (Batrachochytrium dendrobatidis). Vissa arter är sällsynta eller starkt hotade och det finns exempel på arter som nästan utrotats i naturen — till exempel Rabbs' fringe-limbed treefrog (Ecnomiohyla rabborum) som blev ett uppmärksammat fall av snabb populationstapp.

Relation till människor

Flygande grodor väcker stort intresse för sin spektakulära livsstil och används ibland som symboler för biologisk mångfald i tropiska skogar. De kan vara föremål för ekoturism och vetenskapliga studier, men handel med vilda amfibier är reglerad i många länder för att skydda populationer.

Avslutande kommentarer

Namnet "flygande groda" är missvisande i strikt mening — de flyger inte som fåglar eller fladdermöss utan glider kontrollerat genom luften. Deras anpassningar till ett liv i trädkronorna visar hur evolutionen kan lösa samma rumsproblem (förflyttning bland höga växter) på liknande sätt hos arter från vitt skilda geografiska områden.

Sök med bokstav