Flygande ekorrar – fakta, arter, livsstil och utbredning

Upptäck flygande ekorrar — 44 arter, deras unika glidförmåga, nattliga livsstil, föda och utbredning i Nordamerika, Europa & Asien. Fakta, arter och beteende i detalj.

Flygande ekorrar tillhör en undergrupp inom ekorrfamiljen Sciuridae och omfattar cirka 44 arter. Namnet kan vara missvisande – de flyger inte med motor utan är glidande ekorrar, så kallade glidare. De använder en spänd hudflik för att göra kontrollerade glidflygningar mellan träd.

Utseende och anpassningar

Flygande ekorrar har en bred, elastisk patagium – en lös hudlapp som förbinder deras fram- och bakben. Den fungerar som en segelduk när djuret hoppar ut från en hög punkt och sprider ut extremiteterna för att skapa lyft. Svansen är lång och ofta platt, vilket hjälper till med styrning och stabilitet i luften. Ögonen är stora, vilket ger bättre mörkerseende hos dessa nattaktiva djur, och morrhåren hjälper till att bedöma avstånd vid landningar.

Glidteknik och rörelse

Vid starten skjuter ekorren ut från en gren, sträcker ut patagium och kan glida över imponerande avstånd – upp till cirka 46 meter under gynnsamma förhållanden. De kan ändra riktning genom att vinkla fötterna, böja kroppen och vrida svansen. Landningen sker ofta riktad mot trädstammar där de griper tag med alla fyra fötter.

Levnadssätt och socialt beteende

Flygande ekorrar är oftast nattaktiva och bildar ibland sociala grupper eller kolonier som delar boplatser. De kan vara högljudda och kommunicerar med olika pip, gnäll och varningsläten. Boet utgörs ofta av trädhålor, gamla fågelbon eller självgjorda bon av kvistar och blad; vissa arter bor i grupper i större håligheter, vilket ger skydd mot kyla och rovdjur.

Kost

Deras diet är huvudsakligen växtbaserad men varierar mellan arter och säsonger. Vanliga födoämnen är:

• växter, särskilt frön och nötter som fungerar som energirik föda
• frön och nötter
• blad, lökar, bark och blommor
• lönnsaft, rötter och andra växtdelar
• ibland animaliskt material såsom insekter, ägg, maskar och smådjur

Fortplantning och livslängd

Fortplantningen varierar mellan arter och områden. Vanligtvis sker parning en eller två gånger per år, och kullstorleken är oftast liten (vanligtvis 1–5 ungar). Dräktighetstiden skiljer sig men är ofta omkring en månad för flera arter. Ungarna föds blinda och hjälplösa och stannar i boet tills de kan klättra och glida själva. I naturen blir de flesta flygande ekorrar ungefär fem år gamla, medan individer i fångenskap kan leva upp till cirka 13 år.

Utbredning och habitat

Flygande ekorrar lever främst i skogsmiljöer där trädkronor bildar en kontinuerlig struktur som underlättar glidning. De finns i delar av Nordamerika, Europa och Asien och förekommer i allt från löv- och blandskogar till barrskogar och bergsskogar beroende på art. Behovet av lämpliga häckningsplatser (trädhål eller tjocka grenverk) gör att de är känsliga för skogsavverkning och fragmentering av skogslandskapet.

Rovdjur och hot

Trots sina anpassningar har flygande ekorrar många naturliga fiender. Bland de vanligaste rovdjuren finns:

• vesslor
• rävar
• hökar och andra rovfåglar
• prärievargar och liknande marklevande rovdjur

Utöver naturliga rovdjur hotas många bestånd av skogsavverkning, fragmentering, urbanisering och ibland trafik samt konkurrens från invasiva arter. Flera arter är sårbara eller hotade och kräver riktade skyddsåtgärder.

Ekologisk roll och relation till människor

Flygande ekorrar har en viktig roll i ekosystemet som spridare av frön och delvis som pollinatörer för vissa växter. De är även indikatorer på skogslandskapets hälsa – ett stabilt bestånd tyder ofta på god habitatkvalitet.

Människor påverkar dem både negativt och positivt. Skogsbruk som bevarar äldre träd och trädgrupper hjälper arterna att överleva, medan intensiv avverkning minskar habitatet. I vissa regioner hålls flygande ekorrar i fångenskap för forskning eller som sällskapsdjur, men lagar och etiska synpunkter varierar och det rekommenderas att inte ta vilda individer från naturen.

Skydd och åtgärder

För att hjälpa flygande ekorrar bör man främja bevarandeåtgärder som:

• Bevara äldre träd och trädgrupper samt lämna kvar döda träd och håligheter
• Säkerställa skogskorridorer så att individer kan förflytta sig och glida mellan områden
• Minska användningen av skadliga bekämpningsmedel som minskar insektsfödan
• Övervaka bestånd och försvara hotade arter genom skyddsprogram där det behövs

Sammanfattning

Flygande ekorrar är fascinerande, nattaktiva glidare med särskilda anpassningar för att förflytta sig genom trädtopparna. De har en varierad diet, lever i skogsmiljöer i Nordamerika, Europa och Asien och påverkas starkt av förändringar i skogslandskapet. Genom bevarandeåtgärder som skydd av habitat och träd med håligheter kan vi hjälpa dem att fortsätta fylla sin ekologiska roll.

Frågor och svar

F: Hur många arter finns det i stammen flygekorrar?

F: Använder flygekorrar motoriserad flygning?

F: Hur långt kan flygekorrar glidflyga?

F: Hur styr flygekorrar när de glidflyger?

F: Hur lång livslängd har flygekorrar i vilt tillstånd och i fångenskap?

F: Vad äter flygande ekorrar vanligtvis?

F: Vem jagar flygekorrar?

Sök med bokstav