Amicus curiae

Historia

Praxis med amicus curiae fanns redan i romersk rätt. Den spelade en viktig roll i både den engelska common law och det amerikanska rättssystemet. Senare infördes den i internationell rätt, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter. I dag används den av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Den används också av Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter, Europeiska unionens domstol och specialtribunalen för Libanon.

Presentation

Den situation som oftast uppmärksammas i pressen är när en intresseorganisation lämnar in en skrivelse i ett mål vid en appellationsdomstol där den inte är part. Appellationsmål är normalt sett begränsade till fakta och argument från det överklagade målet i den lägre domstolen. Vanligtvis fokuserar advokater på de fakta och argument som är mest gynnsamma för deras klienter. Om ett mål kan ha mer omfattande konsekvenser är amicus curiae-skrivelser ett sätt att föra in dessa frågor, så att de eventuellt omfattande rättsliga konsekvenserna av domstolsbeslut inte enbart beror på de parter som är direkt inblandade i målet.

I framstående fall är amici curiae i allmänhet organisationer med stora juridiska budgetar. I Förenta staterna till exempel lämnar icke vinstdrivande organisationer som American Civil Liberties Union, Landmark Legal Foundation, Pacific Legal Foundation och andra ofta in sådana inlagor för att förespråka eller motarbeta en viss ändring eller tolkning av lagstiftningen. Om ett beslut kan påverka en hel bransch kan andra företag än de som är parter i tvisten vilja få sina synpunkter hörda. I Förenta staterna prövar federala domstolar ofta fall som rör författningsenligheten av delstatliga lagar. Därför kan delstaterna lämna in inlagor som amici curiae när deras lagar sannolikt kommer att påverkas, som i fallet McDonald mot Chicago i Högsta domstolen, då trettiotvå delstater under ledning av Texas (och Kalifornien oberoende av varandra) lämnade in sådana inlagor.

Amici curiae som inte lämnar in några inlagor presenterar ofta ett akademiskt perspektiv på fallet. Tidningsledare, bloggar och andra opinionsartiklar har förmodligen möjlighet att påverka Högsta domstolens beslut som de facto amici curiae. De betraktas dock inte tekniskt sett som amicus curiae, eftersom de inte lämnar in material till domstolen, inte behöver be om tillstånd och inte har någon garanti för att de kommer att läsas.

USA:s högsta domstol

USA:s högsta domstol har särskilda regler för amicus curiae-skrivelser som ska lämnas in i mål som är anhängiga vid domstolen. I Högsta domstolens regel 37 anges bland annat att en sådan inlaga bör omfatta "relevanta frågor" som inte behandlas av parterna och som "kan vara till stor hjälp". På omslaget till en amicus-skrivelse måste det framgå vilken part som skrivelsen stöder, eller om skrivelsen endast stöder bekräftelse eller upphävande. Domstolen kräver också att alla icke-statliga amici bland annat ska ange vilka som har gett ett ekonomiskt bidrag till förberedelserna eller inlämnandet av skrivelsen. Skrivelserna ska vara utformade i broschyrformat och 40 exemplar ska delges domstolen.

I USA:s högsta domstol krävs i allmänhet domstolens tillstånd (genom en ansökan om tillstånd) eller parternas ömsesidiga samtycke, om inte amicusbrevet lämnas in av den federala regeringen (eller någon av dess tjänstemän eller ombud) eller en amerikansk delstat. Att tillåta en amicus curiae att lägga fram muntliga argument betraktas som "extraordinärt".

I Världshandelsorganisationen

Amicus curiae-utlåtandenas roll i Världshandelsorganisationens (WTO) tvistlösningssystem är kontroversiell. Kontroversen beror på att WTO-tvisterna är av statlig karaktär. Eftersom endast WTO-medlemmar har tillgång till systemet är alla icke-medlemmar, t.ex. icke-statliga organisationer, uteslutna och har ingen rätt att bli hörda. Det enda sättet för dem att bidra till ett WTO-beslut är alltså genom amicus curiae-utlåtanden.