Octopus (djur) | genus av bläckfisk mollusker i ordningen Octopoda

Anatomi

Till skillnad från de flesta andra bläckfiskar har de flesta bläckfiskar bara en mjuk kropp utan inre skelett. Deras skelett finns på utsidan. De har inget skyddande yttre skal som nautilus, som är en annan typ av bläckfisk. Deras enda hårda del är näbben, som har samma form som en papegojs näbb.

På grund av detta är det mycket lätt för en bläckfisk att klämma sig igenom mycket smala öppningar mellan stenar, till exempel genom ett hål som är lika stort som dess öga.

Ögon

Bläckfiskens ögon är komplexa. De har faktiskt ingen blind fläck. En blind fläck är en speciell plats i ögonen som inte kan känna ljus. När vi tittar någonstans uppfattar vi alltså inte en del av det som finns där (hjärnan "fyller ut" så att vi inte märker det). En bläckfisk har dock inte detta problem.

Linsen i bläckfoten är rörlig. Den rör sig fram och tillbaka för att fokusera. Det är så här en kamera fokuserar. När en kamera fokuserar på ett föremål för att ta en bild rör sig linsen fram och tillbaka tills bilden som kameran ser har rätt fokus.

Färger

Vissa bläckfiskar kan använda sina kromatophorer till mer än kamouflage. Om de inte smälter in i sin omgivning kan de signalera sina känslor med hjälp av färg. När de är avslappnade är de till exempel matt gråbruna eller orangefärgade. När de blir arga kan de bli röda. Om de är rädda kan de bli vita.

 

Beteende

Underrättelseverksamhet

Bläckfiskar är mycket intelligenta, förmodligen mer intelligenta än något annat ryggradslöst djur. Den exakta omfattningen av deras intelligens och inlärningsförmåga är mycket omdiskuterad bland biologer. Experiment med labyrinter och problemlösning har visat att de har både kort- och långtidsminne. Deras korta livslängd begränsar den mängd som de kan lära sig.

Vissa bläckfiskar, till exempel den mimiska bläckfisken, kan röra sina armar på ett sätt som kopierar andra havsvarelsers rörelser.

I laboratorieförsök kan bläckfiskar lätt tränas att skilja mellan olika former och mönster. De har setts i något som vissa har beskrivit som en lek: de släpper upprepade gånger ut flaskor eller leksaker i en cirkulär ström i sina akvarier och fångar dem sedan. Bläckfiskar bryter ofta ut ur sina akvarier och ibland in i andra akvarier för att leta efter mat.

Den största av de över 300 arterna av bläckfiskar, jättebläckfisken Enteroctopus, är verkligen stor. Mogna hanar väger i genomsnitt cirka 50 pund och honor cirka 33 pund. Deras armlängder är ungefär två meter. De har till och med gått ombord på fiskebåtar och öppnat lastrum för att komma in och äta kräftor.

I Storbritannien betraktas bläckfiskar som bläckfiskar som hedersvärda ryggradsdjur enligt Animals (Scientific Procedures) Act 1986. Detta ger dem ett skydd som normalt inte ges till ryggradslösa djur.

Bläckfiskar är de enda ryggradslösa djur som definitivt har visat sig använda verktyg. Minst fyra exemplar av bläckfisken (Amphioctopus marginatus) har setts plocka upp kasserade kokosnötsskal och sedan sätta ihop dem igen för att använda dem som skydd.

Bläckfiskar är aktiva och intelligenta rovdjur med god syn och hjärna. De äter mest krabbor och en del fisk.

Försvar

Bläckfiskar har en mängd olika försvarsmekanismer. De använder sig av aktivt kamouflage och mimik som styrs av deras nervsystem. De flesta kan kasta ut svarta bläckmoln för att hjälpa till att fly, och vissa kan kasta en arm i extrem fara. Den slingrar sig och lockar till sig angriparen.

 
En bläckfisk som öppnar en behållare med ett skruvlock  

Reproduktion och död

När bläckfiskarna förökar sig använder hanarna en specialiserad arm för att placera spermapaket i honans mantelhåla. Hanarna dör inom några månader efter parningen. Hos vissa arter kan bläckfiskhonan hålla spermierna vid liv inom sig i veckor tills äggen är mogna.

När de har befruktats lägger honan cirka 200 000 ägg (siffran varierar kraftigt mellan olika arter). Honan tar hand om äggen, skyddar dem mot rovdjur och blåser försiktigt vattenströmmar över dem så att de får tillräckligt med syre. Honan jagar inte under den månad som den ägnar åt att ta hand om de okläckta äggen, och kan äta en del av sina egna armar för att få näring.

Ungefär när äggen kläcks lämnar mamman sin lya och är för svag för att försvara sig mot rovdjur som torsk och faller ofta offer för deras attacker. De unga larverna av bläckfiskar tillbringar en tid i planktonmoln där de äter tills de är redo att sjunka ner till havsbotten, där cykeln upprepas.

Alla bläckfiskar för vilka vi har uppgifter har en relativt kort förväntad livslängd. Vissa arter lever så lite som sex månader. Större arter, t.ex. jättebläckfisken i norra Stilla havet, kan under lämpliga omständigheter leva i upp till fem år.

Fortplantningen är en dödsorsak: hanarna lever bara några månader efter parningen och honorna dör strax efter att äggen kläckts. De försummar att äta under den (ungefär) enmånadersperiod som de ägnar åt att ta hand om sina okläckta ägg, men uppenbarligen dör de inte av svält. En biologisk förklaring till denna korta livslängd (eller snabba åldrande) är för närvarande inte fastställd.

Djuphavsbläckfisk föder upp ägg

Utanför Kaliforniens kust har marinbiologer sett samma bläckfiskhona vakta sina ägg i över fyra år. Deras utveckling tog lång tid eftersom vattnet på 1,4 kilometers djup var mycket kallt. De visste att det var samma bläckfisk eftersom den hade ett karakteristiskt ärr. Forskningen gjordes med hjälp av ett fjärrstyrt dykfordon med kameror, lampor och robotarmar.