Gallien: historia, geografi och keltiska stammar i Västeuropa

Gallien (latin: Gallia) var det namn som under antiken gavs åt det område i Västeuropa som omfattade norra Italien, Frankrike, Belgien, västra Schweiz och de delar av Nederländerna och Tyskland som ligger på västra sidan av floden Rhen. Många keltiska stammar bodde i området och kallades av romarna helt enkelt för "gallerna".

På engelska kan ordet Gaul (franska: Gaulois) också betyda en keltisk invånare i denna region, även om uttrycket också kan användas för alla gamla talare av det gauliska språket. På så sätt används "Gaul" och "Celt" ibland i samma betydelse.

Gallierna under Brennus attackerade Rom i slaget vid Allia (390 f.Kr.).

Geografi och avgränsningar

Begreppet Gallien täcker ett stort och varierat landskap: från låga slätter i nuvarande Belgien och nordvästra Frankrike till bergsområden i västra Schweiz och centrala Frankrike. Klimatet varierade från tempererat kustklimat vid Atlanten till mer kontinentalt inlandsklimat. Viktiga floder var Rhen, Loire, Garonne och Rhone, vilka fungerade både som kommunikationsleder och gränser.

Folket och de keltiska stammarna

Gallien var inte en enhetlig politisk enhet utan ett mosaik av stammar och folkgrupper med egna hövdingar och regionala maktcentra. Några kända stammar är:

• Aeduer (Aedui)
• Arverner (Arverni) – Vercingetorix stam
• Sequani
• Belgae
• Helvetier (Helvetii)
• Senoner (Senones) – associerade med Brennus
• Nervier (Nervii)
• Parisier (Parisii)

Stamsamhällena levde främst av jordbruk, boskapsskötsel, hantverk och handel. Myntprägling, järn- och bronsarbete samt textilt hantverk var viktiga inslag i ekonomin. Många grupper bodde i befästa uppodlade platser som kallas oppida.

Språk och religion

Gauliska var ett keltiskt språk som talades i stora delar av Gallien. Under och efter romersk dominans ersattes det gradvis av vulgärlatin, vilket så småningom utvecklades till de gallo-romanska språken — en av dessa linjer ledde fram till frankiska och så småningom medeltida och moderna franska dialekter. Enstaka gauliska ord och namn överlevde i lokala toponymier.

Religiöst präglades gallisk tro av polyteism och naturritualer. Druiderna utgjorde en särskild prästklass som ansvarade för religiösa ceremonier, rättsväsen och muntlig kunskapsöverföring. Romarna skrev om doktriner och ritualer, men mycket av den inhemska religiösa praktiken är fortfarande känd främst genom arkeologiska fynd.

Historia och romersk expansion

Före romersk expansion existerade i Gallien en kontinuerlig utveckling inom vad arkeologin kallar La Tène-kulturen — känd för sitt stiliserade konstnärskap och metallarbete. Under 200–100 f.Kr. ökade kontakterna med den medelhavsområdets civilisationer genom handel och ibland militära konflikter.

Romerskt inflytande började tidigt i södra Gallien med inrättandet av kolonin och provinsen Narbonensis i den region som ofta kallades Provincia (södra Frankrike). Den egentliga militariserade erövringen av stora delar av Gallien genomfördes i huvudsak av Julius Caesar under Galiciska krigen (58–50 f.Kr.). Caesar besegrade flera stammar och avslutade större motståndet när Vercingetorix kapitulerade efter belägringen av Alesia år 52 f.Kr.

Efter erövringen delade romarna upp området i administrativt styrda provinser som exempelvis Gallia Narbonensis, Gallia Cisalpina (i norra Italien) samt senare Gallia Lugdunensis, Gallia Aquitania och Gallia Belgica under kejsartiden. Romaniseringen innebar byggande av vägar, städer (t.ex. Lugdunum, dagens Lyon), bad, teaterbyggnader och ett rättssystem.»

Motstånd och viktiga händelser

Förutom de välkända händelserna under Caesars fälttåg fanns tidigare konflikter mellan galliska grupper och andra makter. Det berömda härjandet under Brennus som ledde till plundringen av Rom vid slaget vid Allia är en av de tidiga kontakterna mellan galliska stammar och den italienska halvön. Traditionellt dateras detta till 390 f.Kr., men vissa moderna källor föreslår 387 f.Kr. beroende på olika kronologiska tolkningar.

Arkeologi och materiellt kulturarv

Arkeologiska fynd från Gallien inkluderar gravfält, guld- och bronsföremål, smycken (bl.a. torques), vapen, keramik och mynt. Oppida – befästa handels- och hantverkscentra – visar på komplex social organisation och regional handel. Romerska lämningar såsom vägnät, akvedukter och städer illustrerar den snabba infrastrukturutbyggnaden efter erövringen.

Efterdyningar och arv

Under folkvandringstiden och tidig medeltid kom germanska folk, framför allt frankerna, att ta över stora delar av Gallien. Namnet Frankrike kommer från frankerna, men begreppet Gallien lever kvar i historisk, arkeologisk och lingvistisk forskning. Den romerska perioden lade grunden för många av regionens administrativa mönster, stadsmiljöer och språkliga förändringar som ledde fram till dagens europeiska språk och kulturer.

Sammanfattning

Gallien var ett omfattande och mångfacetterat område i antikens Västeuropa, präglat av keltiska stammar, ett eget språk och kultur som senare mötte och i huvudsak underordnades romersk makt. Kombinationen av lokala traditioner och romersk påverkan formade regionens samhälle, ekonomi och språk och satte spår som finns kvar i dagens europeiska historia och kultur.

Frågor och svar

Fråga: Vad var Gallien?

F: Vilka stammar levde i Gallien?

F: Vad betyder ordet "Gallien" på engelska?

F: Hur används "Gaul" och "Celt" ibland?

F: Vem var Brennus?

F: När ägde slaget vid Allia rum?

F: Vad gjorde Brennus och gallerna under slaget vid Allia?

Sök med bokstav