Glaukos är en färg som beskrivs som blågrön eller blågrå. Ordet kommer från grekiskan (glaukos) och används både som färgbeteckning och som beskrivning av ett ytlager i botaniken. Inom botaniken avser det ett blekblått vax- eller pulverlager på en yta, till exempel ett blad eller en frukt (epikutikulärt vax eller så kallad pruinering). Hos fåglar avser det en blekblågrå nyans på fjädrar, ben eller andra delar av fågeln.

Det vaxartade skiktet som ger en glaukos ton uppstår genom ljusspridning i ett tunt vaxlager och gör ytan matt och ljust blåaktig. Funktionerna hos denna beläggning kan vara flera:

  • minskat vattenavdunstning och bättre torktålighet,
  • reflektion av starkt solljus och UV-strålning, vilket skyddar växtvävnad,
  • mekaniskt skydd mot insekter och vissa patogener.

Beläggningen kallas ibland för «blomning» på frukter (till exempel vindruvor och plommon). Den kan lätt gnidas bort med fingret eller vatten.

Exempel och namn

Glaucous förekommer i namn på både växter och fåglar. Några exempel:

  • Glaucous Gull (Larus hyperboreus) och Glaucous-winged Gull (Larus glaucescens) — trutar där beteckningen syftar på blekblågrå toner i fjäderdräkten.
  • Glaucous Macaw (Anodorhynchus glaucus) — en papegoja som ofta betecknas med termen (denna art är sannolikt utdöd i vilt tillstånd).
  • Carex flacca — ibland kallad «glaucous sedge» på engelska på grund av det blågrå bladverket.
  • Symphyotrichum laeve — ofta kallad «glaucous aster» när bladen eller stjälkarna har en tunt blågrå, vaxartad beläggning.

·        

Glaucous-winged Gull som visar den blekblågrå ("glaucous") vingfärgen.

·        

Svarta druvor som har en tydlig glasartad blomning (vaxlager) på skalet.

·        

Trachycarpus princeps som visar en glaukos, vaxartad undersida på bladen.

Notera

I svenskan används både termen glaukos och direktlån från engelskan glaucous i vetenskapliga namn och beskrivningar. Ordbetydelsen är i grunden densamma: en matt, blekblågrön eller blågrå ton, ofta orsakad av ett tunt vaxlager på ytan.