Judarna tror på en enda gud, det vill säga en monoteistisk tro där Gud är världens skapare, upprätthållare och domare. I judendomen betonas både Guds absoluta enhet (hebreiska: echad) och att det är möjligt för människor att ha en personlig och etisk relation till Gud. Den grundläggande bekännelsen finns i Shema: "Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en" (Shema Yisrael), som uttrycker tron på en enda, odelbar Gud.

Guds namn och hur man talar om Gud

I judisk tradition finns flera namn och titlar för Gud med olika funktioner. Det heligaste namnet är Tetragrammaton (YHWH), som i judisk praxis ofta inte uttalas; i böner använder man istället Adonai (”min Herre”) och i vardagligt tal säger många judar HaShem

Gudsmakter och egenskaper

Judendomen beskriver Gud med flera grundläggande egenskaper:

  • Enhet – Gud är unik och odelbar.
  • Skapare – Gud har skapat världen och håller den uppe.
  • Evighet – Gud är oföränderlig och står utanför tid.
  • Allvetande och allsmäktig – traditionellt tillskrivs Gud omsorg om världen och förmåga att ingripa.
  • Rättfärdig och barmhärtig – Guds rättvisa och nåd är centrala i relationen till människan.
  • Transcendent men personlig – Gud är över världen men kan också ingå i ett förbund (brit) och kommunicera med människor.

Historisk bakgrund

Judendomens rötter finns i forntida mellanöstern. Religionen utvecklades gradvis och har sina tidigaste patriarkala traditioner knutna till områden runt Mesopotamien och senare i Kanaan. Enligt traditionerna talade Gud till Abraham och kallade honom att lämna sitt hem och bilda ett folk i Kanaan. I berättelserna i Torah berättas vidare om hur hans ättlingar, Israels stamfolk, på grund av en hungersnöd flyttade till Egypten, där de senare hamnade i slaveri.

Utifrån den bibliska berättelsen befriades israeliterna under ledning av Moses och ingick förbundet vid Sinai, där Torah (lagen) gavs. Under de följande årtusendena byggdes och förstördes tempel i Jerusalem, profetrörelser uppstod och den religiösa lagen och traditionen utvecklades vidare. Efter flera exilen och kungadömets fall spreds judarna till andra länder i vad som kallas den judiska diasporan, vilket formade en religion som både bevarar en gemensam tradition och anpassar sig till nya samhällen.

Centrala läror och religiös praktik

En kärna i judendomen är Torah (de fem Moseböckerna) som kompletteras av profeterna och skrifterna. Utöver Torah finns muntlig tradition och tolkningar i form av Talmud och halacha (judisk lag), som konkreta vägar för hur man ska leva.

  • Mitzvot – bud och föreskrifter: Det finns 613 bud i den klassiska traditionen, varav de mest kända är de tio budorden. Dessa regler styr religiöst och etiskt handlande.
  • Bön och synagogan – kollektiv och individuell bön är central; synagogan är församlingens mötesplats för gudstjänst, studier och gemenskap.
  • Sabbat (sabbaten) – veckans vilodag som börjar fredag kväll och slutar lördag kväll; på sabbaten ska arbete avstås enligt traditionell tolkning, vilket i praktiken också innebär förbud mot att t.ex. köra bil eller använda elektriska apparater i ortodox praxis. Hur strikt dessa regler följs varierar mellan olika inriktningar.
  • Helgdagar – som Pesach (påsk), Rosh Hashana (nyår), Yom Kippur (försoningsdagen) och Sukkot, som alla bär historisk och teologisk betydelse.

Förbundstanken och "det utvalda folket"

I judendomen är idén om ett förbund mellan Gud och Israels folk central. Begreppet att vara "utvalt" betyder i traditionen inte överlägsenhet utan snarare ett ansvar: att följa Guds bud och vara ett moraliskt exempel, ofta formulerat som att vara "ett ljus för folken". Tolkningarna av vad detta innebär varierar inom judiska rörelser.

Olika inriktningar och nutida mångfald

Det finns flera inriktningar inom judendomen som tolkar traditionen olika: ortodoxa, konservativa (masorti), reformjudar och rekonstruktionister bland andra. Dessa skiljer sig i synen på auktoritet, tolkning av lagen, och hur bokstavligt religiösa föreskrifter ska följas. Samtidigt finns en stor kulturell och religiös mångfald bland sekulära och etniskt judiska grupper.

Sammanfattning

Gud i judendomen är en enda, allomfattande verklighet som är både transcendent och engagerad i världen. Judisk tro bygger på förbundet med Gud, Torahs undervisning, och ett etiskt ansvar i vardagen. Historiskt har upplevelser som utvandringen från Egypten, tempelbyggandet och förstörelsen, samt diasporan format religionens praxis och identitet genom årtusenden.