Lukasevangeliet är en av böckerna i Bibeln och hör till de fyra kanoniska evangelierna. Liksom de andra evangelierna berättar Lukasevangeliet om Jesu liv, död och uppståndelse samt hans undervisning. Det är den tredje och längsta boken i Nya testamentet och kommer efter Matteusevangeliet och Markusevangeliet. Traditionellt tillskrivs evangeliet Lukas, en följeslagare till aposteln Paulus, och bildar tillsammans med Apostlagärningarna ett tvådelat verk som ofta kallas Lukas–Apostlagärningarna.

Lukas var läkare enligt traditionen. Han vänder sig i inledningen till en person han kallar "den förträfflige Theofilus" (Luk 1:3), vilket visar att evangeliet skrevs med en särskild läsare eller sponsor i åtanke. Lukas framställer sin berättelse med omsorg för detaljer och kronologi och fortsätter narrativet i Apostlagärningarna, som skildrar vad Jesu lärjungar gjorde efter att han hade stigit upp till himlen.

Till skillnad från evangelisterna Matteus, Markus och Johannes var Lukas troligen inte av judisk börd utan grekisktalande och skrev sitt evangelium särskilt för icke-judiska läsare (de som av judarna kallades hedningar). Ett av evangeliets huvudsyften är att visa att Jesus är Guds son och världens Frälsare. Lukas ger en utförligare framställning än de andra evangelisterna av Jesu jungfrufödelse och barndom samt av änglars uppenbarelser i samband med födelsen.

Ursprung, författarskap och datering

Lukasevangeliet skrevs ursprungligen på grekiska. Den traditionella uppfattningen håller Lukas, Paulus följeslagare, som författare, men modern bibelforskning diskuterar detta och pekar också på gemensamma källor (bland annat det hypotetiska dokumentet "Q" och Markusevangeliet) bakom Lukas och Matteus. De flesta forskare daterar texten till omkring 80–90-talet e.Kr., efter Markusevangeliet, men tidiga och sena förslag finns i forskningslitteraturen.

Innehåll och struktur

Evangeliet kan grovt delas in i tre delar: Jesu födelse och barndom (kap. 1–2), hans offentliga tjänst och undervisning (kap. 3–19) och passionen, döden och uppståndelsen (kap. 20–24). Lukas lägger också stor vikt vid föregående historia och inleder sitt verk med en tydlig avsikt att skriva en ordnad redogörelse (Luk 1:1–4).

Viktiga teman och teologi

  • Guds omsorg för de svaga: Lukas betonar barmhärtighet och omsorg för fattiga, utstötta och syndare.
  • Universell frälsning: Evangeliet framställer Jesus som Frälsare för hela mänskligheten, inte endast för judarna.
  • Helige Ande och bön: Lukas lyfter fram Andens verksamhet, födelseberättelsernas andliga dimension och betydelsen av bön.
  • Kvinnors roll: Lukas ger fler utrymmen åt kvinnor (som Maria, Elisabeth och kvinnliga lärjungar) än många samtida texter.
  • Rättvisa och social etik: Rika och fattiga, rättfärdighet, och relationen mellan tro och handling betonas.

Unika berättelser och liknelser

Lukas innehåller flera välkända och endast i detta evangelium bevarade berättelser och liknelser, bland annat:

  • Den barmhärtige samariten (Liknelsen om den gode samariten)
  • Den förlorade sonen (den bortkomne sonen)
  • Den rike mannen och Lasarus
  • Berättelser om möten med syndare, t.ex. Lasarus och den kringvandrande tiggaren

Dessa liknelser framhäver nåd, omvändelse och medmänsklighet.

Relationen till Apostlagärningarna

Lukas och Apostlagärningarna har troligen samma författare och bildar en fortsättning: evangeliet avslutas med Jesu uppstigning, medan Apostlagärningarna börjar med den tidiga kyrkans uppkomst och apostlarnas mission. Tillsammans ger de en bred bild av den kristna rörelsens ursprung och spridning.

Källor, manuskript och forskning

Forskare studerar textkritiska vittnesbörd som äldre manuskript och jämför evangelierna för att förstå källa och redaktionell bearbetning. Diskussionen om Q-källan (ett hypotetiskt samlingstext med Jesusord) och Lukas egna särskilda traditioner är centrala i modern forskning. Viktiga manuskript som bevarar Lukas finns bland de stora bibelkodexarna, vilka används för att bestämma ursprunglig text.

Språk, stil och mottagande

Lukas använder en högre litterär grekiska än exempelvis Mark, med historiska och journalistiska drag i inledningen. Evangeliet har haft stort inflytande i kristen liturgi, konst och teologi och läses flitigt i gudstjänster, särskilt vid jul då Jesu födelseberättelser tas upp.

Betydelse

Lukasevangeliet är centralt för förståelsen av Jesu medkänsla, mission till hedningar och kyrkans uppdrag att nå ut till marginaliserade grupper. Genom sina unika liknelser och sin ton har det format både teologiska idéer och praktisk etik i kristen tradition.