Hatshepsut – forntida Egyptens mäktiga kvinnliga farao (1507–1458 f.Kr.)

Hatshepsut återupprättade de handelsnätverk som hade brutits under hyksosernas ockupation av Egypten under den andra mellanperioden.

Många egyptologer har hävdat att hennes utrikespolitik huvudsakligen var fredlig. Det finns dock bevis för att Hatshepsut ledde framgångsrika militära kampanjer i Nubien, Levanten och Syrien tidigt under sin karriär.

Byggprojekt

Hatshepsut var en av de mest produktiva byggarna i det gamla Egypten. Hon beställde hundratals byggprojekt i både Övre Egypten och Nedre Egypten, som var större och fler än någon av hennes föregångare i Mellanriket. Senare faraoner försökte göra anspråk på några av hennes projekt som sina egna.

Hon anlitade den stora arkitekten Ineni. Han hade också arbetat för hennes far, hennes make och för den kungliga visiren Senemut. Under hennes regeringstid tillverkades så mycket statyer att nästan alla större museer i världen har statyer av Hatschepsut i sina samlingar. Till exempel består Hatshepsutrummet i Metropolitan Museum of Art i New York av några av dessa verk.

I enlighet med de flesta faraoners tradition lät Hatschepsut bygga monument i Karnaktemplet. I Karnak återställde hon också det ursprungliga området för Mut, Egyptens forntida gudinna, som hade skadats av hyksosernas ockupation. Hon lät uppföra dubbla obelisker, vid den tiden de högsta i världen, vid ingången till templet. Den ena står fortfarande kvar och är den högsta bevarade antika obelisken på jorden. Den andra har brutits i två delar och fallit ner.

Som för många faraoner var Hatshepsuts mästerverk bland Hatshepsuts byggprojekt hennes dödstempel. Hon byggde sitt i ett komplex i Deir el-Bahri. Det utformades och genomfördes av Senemut på en plats på Nilens västra strand, nära ingången till det som nu kallas Konungarnas dal. Den centrala punkten var Djeser-Djeseru eller "Sublime of Sublimes", en struktur av perfekt harmoni som byggdes nästan tusen år före Parthenon. Djeser-Djeseru ligger på en serie jordbruksterrasser som en gång hade frodiga trädgårdar. Djeser-Djeseru är byggd i en klippvägg som reser sig kraftigt över den. Djeser-Djeseru och de andra byggnaderna i Hatshepsuts Deir el-Bahri-komplex var betydande framsteg inom arkitekturen. En annan av hennes bedrifter är Hatschepsuts nål (granitobelisken).

Kvinnor hade hög status i det gamla Egypten och hade laglig rätt att äga, ärva och testamentera egendom. Det var dock sällsynt att en kvinna blev farao. Endast Khentkaues, Sobekneferu och Neferneferuaten kom före henne i kända dokument som regerade enbart i sitt eget namn. Twosret, en kvinnlig kung och den nittonde dynastins sista farao, kan ha varit den enda kvinnan som efterträdde henne bland de inhemska härskarna.

I den egyptiska historien fanns det inget ord för en "regerande drottning". Vid tiden för Hatshepsuts regeringstid hade Farao blivit ett namn för härskaren. Hatshepsut är dock inte ensam om att ta emot titeln. Sobekneferu, som regerade sex dynastier före Hatshepsut, gjorde det också när hon regerade Egypten. Hatschepsut hade fått en god utbildning i sina uppgifter som faraons dotter. Under sin fars regeringstid innehade hon det mäktiga ämbetet som Guds hustru. Hon hade intagit en stark roll som drottning till sin make och hade stor erfarenhet av förvaltningen av sitt rike när hon blev farao. Det finns inga tecken på att hennes ledarskap skulle ha ifrågasatts, och fram till hennes död förblev hennes medregent i en sekundär roll och ledde helt vänskapligt hennes mäktiga armé - vilket skulle ha gett honom den makt som krävdes för att störta en usurpator från hans rättmätiga plats, om det hade behövts.

Hatshepsut bar alla faraoniska ämbetsutrustningar och symboler vid officiella representationer. Många existerande statyer visar henne i typiskt kvinnlig klädsel. Andra visar henne i den kungliga ceremoniella klädseln. Statyer som porträtterar Sobekneferu kombinerar också element av traditionell manlig och kvinnlig ikonografi. Dessa kan ha varit inspirationen till de verk som Hatshepsut beställde. Efter att denna övergångsperiod var över, visade de flesta formella bilder av Hatschepsut som farao henne i kunglig klädsel, med alla faraoniska regalier.

Moderna forskare anser att Hatshepsut genom att använda de typiska symbolerna för faraonisk makt hävdade sitt krav på att vara suverän snarare än "kungens stora hustru" eller drottninggemål. Faraonernas kön betonades aldrig i officiella bilder. Även männen visades med det starkt stiliserade falska skägget som förknippades med deras ställning i samhället.

Dessutom visar Hatschepsuts Osiriska statyer - liksom andra faraoner - den döde faraon som Osiris, med den gudomens kropp och prydnad. Alla statyer av Hatshepsut vid hennes grav gör det. Osiriskulten trodde på återuppståndelse efter döden. Eftersom många statyer av Hatshepsut som visas på detta sätt har visats på museer och dessa bilder har publicerats i stor omfattning, har tittare som saknar förståelse för den religiösa betydelsen av dessa avbildningar blivit vilseledda.

De flesta av de officiella statyer som beställts av Hatschepsut visar henne mindre symboliskt och mer naturligt, som en kvinna i typiska klänningar som tillhörde adeln på sin tid. Noterbart är att även efter att ha tagit på sig de formella regalierna beskrev Hatschepsut sig själv som en vacker kvinna, ofta som den vackraste av kvinnor, och även om hon tog på sig nästan alla sin fars titlar vägrade hon att ta på sig titeln "Den starka tjuren" (den fullständiga titeln var "Den starka tjuren av hans mor"), som knöt faraon till gudinnorna Isis, tronen, och Hathor (kon som födde och skyddade faraonerna) - genom att vara hennes son som satt på hennes tron - en onödig titel för henne, eftersom Hatshepsut själv blev allierad med gudinnorna, vilket ingen manlig farao kunde. I stället för den starka tjuren associerade sig Hatschepsut, som hade fungerat som en mycket framgångsrik krigare under den tidiga delen av sin regeringstid som farao, med Sekhmets lejoninnabild, den stora krigsgudinnan i det egyptiska pantheonet.

Amuns orakel förkunnade att det var Amuns vilja att Hatshepsut skulle bli farao, vilket ytterligare stärkte hennes ställning. Hon upprepade Amuns stöd genom att låta gud Amuns proklamationer rista in på sina monument:

"Välkomna min söta dotter, min favorit, kungen av Övre och Nedre Egypten, Maatkare, Hatshepsut. Du är Farao, som tar de två länderna i besittning".