Helicobacter pylori är en mikroorganism som koloniserar magsäckens slemhinna och kan ge upphov till kronisk gastrit, magsår och i vissa fall bidra till utveckling av magsäckscancer. Den beskrivs ofta som en spiralformad bakterie med förmåga att tränga genom magsäckens slemhinna och överleva i en annars ogästvänlig, sur miljö i eller på magsäckens slemhinna. H. pylori är en av de viktigaste infektionsorsakerna till sår i både magsäck och tolvfingertarmen, den första delen av tunntarmen, och anses vara bakom majoriteten av så kallade peptiska sår.

Utseende och biologiska kännetecken

H. pylori är gramnegativ och rörlig tack vare flera flageller. Dess spiralform och flageller hjälper bakterien att röra sig i och fästa vid det slem som skyddar magslemhinnan. En viktig egenskap är produktionen av enzymet urease, som bryter ned urea till ammoniak och ger en lokal neutralisering av syra, vilket gör kolonisation möjlig. Infektionen är vanligt förekommande globalt och uppskattningsvis levt nästan hälften av världens befolkning har eller har haft bakterien, även om prevalensen varierar kraftigt mellan regioner och åldersgrupper.

Historia och upptäckt

Att bakterier kunde orsaka magsår var länge motsägelsefullt — före 1982 tills forskarna och läkare började ifrågasätta tidigare antaganden om kost, stress och syra som enda orsaker. Upptäckten tillskrivs de australiensiska forskarna Barry J. Marshall och J. Robin Warren, som visade sambandet mellan bakterien och magsjukdomar. Deras arbete belönades med Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2005.

Symtom, diagnos och klinisk betydelse

Många bärare har inga symtom, men infektion kan ge buksmärta, illamående, uppkördhet och i förekommande fall blödningar från sår. H. pylori är starkt kopplad till kronisk gastrit, peptiska sår och ökar risken för en viss typ av magsäckscancer och MALT-lymfom. Diagnos kan göras på flera sätt:

  • Utandningstest (urea breath test) som påvisar ureaseaktivitet.
  • Avföringsantigentest för att hitta bakterieantigen.
  • Endoskopi med biopsi för snabb ureastest, odling eller histologi vid mer komplicerade fall.

Behandling och förebyggande

Många infektioner kan eradikeras med kombinationer av antibiotika och protonpumpshämmare. Vanliga antibiotika som används inkluderar klaritromycin, amoxicillin och metronidazol, men resistens mot vissa läkemedel är ett växande problem och påverkar val av behandlingsregim. I fall med resistens eller tidigare misslyckad behandling kan bismuthbaserade fyrkombinationer eller antibiotikasensitivitetsstyrd terapi bli aktuellt. Förebyggande åtgärder inkluderar förbättrad hygien och sanitet samt förebyggande åtgärder vid samhällshälsa för att minska överföring, som i stor utsträckning tros vara via oral-fekal eller oral-oral kontakt.

Några särskilda fakta

  • H. pylori kan överleva i en extrem miljö tack vare ureaseproduktionen.
  • Upptäckten förändrade synen på orsaker till magsår och ledde till att många patienter kan botas med antibiotika i stället för enbart syrahämmande behandling.
  • Infektionens utbredning och behandling har stora folkhälsokonsekvenser globalt, särskilt i områden med begränsad tillgång till hälsovård.

För mer fördjupning om bakteriens biologi, diagnostiska metoder och behandlingsrekommendationer, se vidare information via länkar inom texten och auktoritativa medicinska riktlinjer.

Mer om H. pylori | Magsäckens funktion | Tolvfingertarm | Tunntarmen | Historisk kontext | Smittvägar | Australiensiska forskare | Marshall och Warren | Nobelpriset 2005