Syra
Artikeln om vissa egenskaper hos databaser finns på ACID
Ibland är acid ett annat namn för drogen LSD (Lysergic acid diethylamide).
En syra är ett ämne som kan avge en vätejon (H+ ) (i allmänhet en proton) till ett annat ämne. Syror har ett pH-värde som är lägre än 7,0. En kemikalie kan avge en proton om väteatomen är knuten till en elektronegativ atom som syre, kväve eller klor. Vissa syror är starka och andra är svaga. De svaga syrorna behåller en del av sina protoner, medan de starka syrorna släpper alla protoner. Alla syror släpper ut vätejoner i lösningar. Mängden joner som frigörs per molekyl avgör om syran är svag eller stark. Svaga syror är syror som delvis släpper de väteatomer som är bundna. Dessa syror kan alltså sänka pH genom dissociation av vätejoner, men inte helt och hållet. Svaga syror har i allmänhet ett pH-värde på 4-6 medan starka syror har ett pH-värde på 1-3.
En bas är syrans "kemiska motsats". En bas är ett ämne som tar emot syrans väteatom. Baser är molekyler som kan splittras i vatten och frigöra hydroxidjoner.
Saltsyra (i bägare) som reagerar med ammoniakdimma för att producera ammoniumklorid (vit rök).
Syror kan vara farliga: Hålen i pappret har skapats av en lösning med 98 % svavelsyra.
Hur syror fungerar
Syror och baser existerar vanligtvis tillsammans i jämvikt. Detta innebär att i ett prov av en syra kommer vissa molekyler att avge sina protoner och andra kommer att ta emot dem. Även vatten är en blandning av en sur jon, H3 O+ (kallad hydroniumjon) och en basisk jon, OH- (kallad hydroxidjon). En hydroniumjon avger sin proton till en hydroxidjon och bildar två molekyler H 2O, som är neutralt. Denna reaktion sker kontinuerligt i ett vattenprov, men totalt sett är provet neutralt eftersom det finns lika stora mängder hydronium och hydroxid i provet. I de flesta reaktioner finns dock inte syrorna och baserna i lika stora mängder, och det är denna obalans som gör att en kemisk reaktion kan uppstå.
Varje syra har en konjugerad bas som bildas genom att ta bort syrans proton. Saltsyra (HCl) är till exempel en syra och dess konjugerade bas är en kloranjon, Cl-. En syra och dess konjugerade bas är motsatta i styrka. Eftersom HCl är en stark syra är Cl en -svag bas.
Egenskaper
Syror kan ha olika styrka, vissa är mer reaktiva än andra. Mer reaktiva syror är ofta farligare.
Syror kan ha många olika egenskaper beroende på deras molekylära struktur. De flesta syror har följande egenskaper:
- smakar surt när de äts
- kan sticka i huden vid beröring
- kan korrodera (eller äta upp) metaller och hud.
- kan användas som reaktant under elektrolys på grund av förekomsten av rörliga joner.
- gör blått lackmuspapper rött
- blir röd eller orange på den universella indikatorn
- leda elektricitet
Syror kan bränna huden, och brännskadans svårighetsgrad beror på syrans typ och koncentration. Dessa kemiska brännskador kräver omedelbar läkarvård.
Eftersom syror avger vätejoner måste alla syror innehålla väte.
Varningsbild som används med farliga syror och farliga baser. Baser är motsatsen till syror.
Importans
Syror är viktiga. Nukleinsyror som DNA och RNA innehåller den genetiska koden. Dessa molekyler bestämmer många egenskaper hos en organism, de överförs från föräldrarna till avkomman. DNA innehåller planerna för hur man bygger proteiner som består av aminosyror.
Fettsyror och fettsyraderivat är en annan grupp av karboxylsyror som spelar en viktig roll i biologin. Dessa innehåller långa kedjor av kolväten och en karboxylsyregrupp i ena änden. Cellmembranet hos nästan alla organismer består huvudsakligen av ett fosfolipidbiklager, en micell av hydrofoba fettsyrekedjor med polära, hydrofila fosfat-"huvudgrupper".
Hos människor och många andra djur är saltsyra en del av den magsyra som utsöndras i magsäcken. Den kan hjälpa till att hydrolysa proteiner och polysackarider. Den kan också omvandla det inaktiva proenzymet pepsinogen till enzymet pepsin. Vissa organismer producerar syror för att försvara sig. Myror producerar t.ex. myror myrsyra och bläckfiskar producerar en svart syra som kallas magneta.
De flesta syror finns i naturen. Några av dem är följande:
- Vinäger är förmodligen en av de mest kända; den innehåller ättiksyra som ger den sin välkända smak.
- Salpetersyra, NHO,3 har varit känt sedan omkring 1200-talet.
- Citronsyror, C 6H8 O7, finns i många sorters frukt. De upptäcktes troligen av Geber på 700-talet.
- Mjölksyra, C 3H6 O3 upptäcktes av Carl Wilhelm Scheele 1780. Den finns i surmjölksprodukter, t.ex. yoghurt.
- Svavelsyra, H2 SO4, upptäcktes troligen av Geber. Idag finns den i batterier.
Relaterade sidor
- Alkali
- Folsyra
Frågor och svar
F: Vad är syra?
S: ACID är en artikel om vissa egenskaper hos databaser.
F: Vad är syra i allmänhet?
S: Syra i allmänhet är ett ämne som kan avge en vätejon (H+) till ett annat ämne, med ett pH-värde som är lägre än 7,0.
F: Vilka är de villkor under vilka en kemikalie kan avge en proton?
S: En kemikalie kan avge en proton om väteatomen är knuten till en elektronegativ atom som syre, kväve eller klor.
Fråga: Vad är skillnaden mellan starka syror och svaga syror?
S: Starka syror släpper alla sina protoner, medan svaga syror behåller några av dem. Mängden joner som frigörs per molekyl avgör om syran är svag eller stark.
F: Vilket är pH-området för svaga syror och starka syror?
S: Svaga syror har i allmänhet ett pH-värde på 4-6 medan starka syror har ett pH-värde på 1-3.
Fråga: Vad är en bas?
Svar: En bas är en syras "kemiska motsats". En bas är ett ämne som tar emot syrans väteatom. Baser är molekyler som kan splittras i vatten och frigöra hydroxidjoner.
F: Vad är LSD?
S: LSD (Lysergic acid diethylamide) är en drog som ibland kallas syra, men den är inte besläktad med den syra som nämns i den här artikeln.
