Det hexadecimala talsystemet, ofta förkortat till "hex", är ett talsystem som består av 16 symboler (bas 16). Standardnummersystemet kallas decimaltal (bas 10) och använder tio symboler: 0,1,2,3,4,5,6,7,8,9. Hexadecimaltal använder decimaltalen och sex extra symboler. Det finns inga numeriska symboler som representerar värden större än nio, så bokstäver från det engelska alfabetet används, närmare bestämt A, B, C, D, E och F. Hexadecimalt A = decimal 10 och hexadecimalt F = decimal 15.
Människor använder oftast decimalsystemet (bas 10) där varje siffra kan ha ett av tio värden mellan noll och tio. Detta beror förmodligen på att människor har tio fingrar på sina händer. Datorer representerar vanligtvis siffror i binärt system (bas 2). I binärsystemet kallas varje "binär siffra" för en bit och kan bara ha ett av två värden: ett eller noll. Eftersom de två möjliga värdena i en enda bit motsvarar en femtedel av den information som kan förmedlas av en decimalsiffras tio möjliga värden, kan binära representationer av heltal kräva många fler (binära) bitar än decimalsiffror.
Till exempel kräver det tresiffriga decimalvärdet 219 åtta bitar för att representeras i binär form (11011011). Människor tycker att det är besvärligt att läsa, komma ihåg och skriva långa strängar av bitar. Hexadecimalt kan grupper av fyra bitar lättare representeras av en enda "hex" siffra, så det binära värdet 11011011 med åtta bitar kräver endast två hexadecimala siffror "DB".
Datorminnet är organiserat som en matris av strängar av bitar som kallas bytes. På moderna datorer innehåller varje byte i allmänhet åtta bitar, vilket kan representeras som två hexadecimala siffror. Ingenjörer och datavetare hänvisar ofta till vart och ett av dessa fyra bitars värde som en nibble (ibland stavat nybble, se datorjargong).
För att undvika förvirring med decimala, oktala eller andra siffersystem skrivs hexadecimala tal ibland med ett "h" efter eller "0x" före talet. Till exempel 63h och 0x63 betyder 63 hexadecimalt.