Hoppa till innehållet
Hem

Himalia — Jupiters största oregelbundna måne

Himalia är Jupiters största icke-sfäriska måne, upptäckt 1904. Den tillhör en grupp prograde, oregelbundna månar och tros vara en infångad asteroid eller fragment av ett större ursprungligt objekt.

Författare: Skapad: Uppdaterad:

Översikt

Himalia är den största av Jupiters icke-sfäriska månar och utgör kärnan i den så kallade Himalia-gruppen. Den upptäcktes den 3 december 1904 av Charles Dillon Perrine vid Lick-observatoriet och kretsar runt Jupiter på ett avstånd som är avsevärt större än de stora reguljära månarna. Månen är uppkallad efter nymfen Himalia, en figur i grekisk mytologi associerad med Zeus (motsvarande Jupiter i romersk mytologi).

Bildgalleri

6 Bilder
File:Himalia.png
simple.wikipedia.org · Public domain

Egenskaper

  • Storlek och form: Himalia är oregelbunden i formen och uppskattas vara någonstans i intervallet cirka 150–200 km i diameter, vilket gör den stor nog att synas i amatörteleskop som en svag punkt.
  • Ytkaraktär: Den har en mörk, gråaktig yta med låg albedo, liknande många kolhaltiga asteroider.
  • Bana och rotation: Himalia har en prograd bana med måttlig inklination och excentricitet. Rotationstiden har bestämts genom ljuskurvor men varierar i publicerade mätningar.
  • Grupptillhörighet: Flera mindre månar delar ungefär samma bana och kallas tillsammans Himalia-gruppen, vilket tyder på ett gemensamt ursprung.

Historia och namn

Upptäckten av Himalia hör till de tidiga 1900-talsobservationerna av Jupiters svaga följeslagare. Namnet valdes enligt den klassiska konventionen att ge dess oregelbundna månar namn ur grekisk-romersk mytologi kopplade till Jupiter/Zeus. Observationer av månens rörelser och spektrala egenskaper har sedan dess förbättrat vår förståelse av dess natur.

Ursprung och betydelse

Den ledande förklaringen till Himalias uppkomst är att det rör sig om en infångad asteroid eller att den och dess följare är fragment efter en kollision som söndrade ett större objekt. Studier av Himalia och Himalia-gruppen är viktiga för att förstå hur planeter fångar eller fragmenterar mindre kroppar och hur det dynamiska miljön kring en jätteplanet påverkar mindre satelliter.

Observationer och framtid

Himalia studeras främst med markbaserade teleskop och rymdteleskop. Den är av intresse för framtida flyby-uppdrag och för jämförande studier med asteroider i asteroidbältet. Fortsatta spektrala mätningar och banbestämningar kan klargöra sammansättningen och det exakta ursprunget för denna intressanta oregelbundna måne.

Namn

Himalia fick inte sitt nuvarande namn förrän 1975; innan dess kallades den helt enkelt Jupiter VI eller Jupiter Satellite VI, även om krav på ett fullständigt namn kom kort efter upptäckten av den och Elara; A.C.D. Crommelin skrev 1905,

Tyvärr är numreringen av Jupiters satelliter nu i exakt samma förvirring som den av Saturnus system var innan numren övergavs och namn ersattes. En liknande väg verkar vara tillrådlig här; beteckningen V för den inre satelliten tolererades under en tid, eftersom den ansågs vara i en klass för sig själv; men den har nu fått följeslagare, så att detta svepskäl försvinner. Att ersätta numeriska beteckningar med namn är förvisso mer poetiskt.

Månen kallades ibland Hestia, efter den grekiska gudinnan, från 1955 till 1975.

 

Omloppsbana

Den är den största medlemmen i den grupp som bär dess namn och som kretsar mellan 11,4 och 13 miljoner kilometer från Jupiter med en lutning på cirka 27,5°. Banelement är från och med januari 2000. De förändras mycket på grund av störningar från solen och planeterna.

 

Fysiska egenskaper

En dag på Himalia är bara cirka 7 3/4 timmar lång. Himalia ser grå ut, liksom de andra medlemmarna i sin grupp, och liknar en asteroid av C-typ. Mätningar av Cassini bekräftar ett spektrum utan egenskaper, med en svag absorption vid 3 μm som skulle kunna tyda på förekomst av vatten.

 

Utforskning

I november 2000 tog rymdsonden Cassini, som åkte till Saturnus, ett antal bilder av Himalia, inklusive bilder från ett avstånd så nära som 4,4 miljoner km. Månen täcker endast några få pixlar, men verkar vara ett utsträckt objekt med axlarna 150 ± 20 och 120 ± 20 km, vilket ligger nära de jordbaserade uppskattningarna.

I februari och mars 2007 tog rymdsonden New Horizons till Pluto en rad bilder av Himalia, som kulminerade med bilder från ett avstånd på åtta miljoner km. Återigen framstår Himalia bara som några få pixlar i diameter.

 

Frågor och svar

F: Vad är Himalia?

S: Himalia är Jupiters största icke-sfäriska måne.

F: Vem upptäckte Himalia?

S: Charles Dillon Perrine upptäckte Himalia vid Lick-observatoriet den 3 december 1904.

F: Varför har Himalia fått det namnet?

S: Himalia är uppkallad efter nymfen Himalia, som födde tre söner till Zeus (Jupiter).

F: Hur stor är Himalia jämfört med andra Jupitermånar?

S: Himalia är en av Jupiters större månar, men den är inte sfärisk utan har en oregelbunden form.

F: Vilken betydelse har upptäckten av Himalia?

S: Upptäckten av Himalia hjälpte forskarna att bättre förstå Jupiters månar och solsystemets uppkomst.

F: Kan Himalia upprätthålla liv?

S: Det är osannolikt att Himalia kan hysa liv, eftersom det är en kall och karg måne.

F: Finns det någon pågående forskning om Himalia?

S: Det pågår forskning om Himalia och andra Jupitermånar, eftersom forskare alltid är ute efter att utöka sin kunskap om solsystemet.

Relaterade artiklar

Författare

AlegsaOnline.com Himalia — Jupiters största oregelbundna måne

URL: https://sv.alegsaonline.com/art/44258

Dela

Källor