Vätetellurid (H2Te) – hydrotellurinsyra, egenskaper & fakta

Upptäck Vätetellurid (H2Te) — egenskaper, kemisk formel, syrabeteende, risker, tillämpningar och säkerhet för hydrotellurinsyra.

Vätetellurid, även känd som hydrotellurinsyra, tellan eller tellurhydrid, är en kemisk förening. Det är också en syra. Dess kemiska formel är H₂Te. Den innehåller väte- och telluridjoner.

Egenskaper

• Fysisk form: H₂Te är en gas vid rumstemperatur (vid lämpligt tryck), tungare än luft.
• Molekylmassa: cirka 129,6 g·mol⁻¹.
• Utseende och lukt: H₂Te har en karakteristisk, obehaglig lukt som beskrivs som liknande ruttet lök eller metalliska föreningar (liknande andra väte-kolkalkogeléer såsom H₂S och H₂Se).
• Syraegenskap: Vätetellurid är betydligt starkare syra än H₂S och H₂Se; det avger lättare protoner i vattenlösning och bildar telluridjoner (Te²⁻) via stegvis protolys.
• Stabilitet: föreningen är kemiskt instabil och kan sönderfalla till elementärt tellur och väte under vissa förhållanden (uppvärmning, ljuspåverkan eller oxidativa förhållanden).

Struktur och bindningar

Vätetellurid är en enkel binär väteförening av tellur (H–Te–H). Tellur ligger i huvudgrupp 16 och eftersom atomradien är relativt stor ger Te–H-bindningarna en lägre hållfasthet än motsvarande S–H- och Se–H-bindningar, vilket bidrar till att H₂Te är mer syrastarkt och mer reaktivt än H₂S och H₂Se.

Framställning

• Laboratoriemässigt framställs vätetellurid ofta genom syra‑behandling av metalltellurider eller alkali‑telluridsalter (på samma sätt som H₂S fås från sulfider): t.ex. genom tillsats av stark syra till Na₂Te eller liknande föreningar så att gas H₂Te utvecklas.
• I industriella och forskningssammanhang används också kemiska förfaranden där tellurkällor reduceras eller reageras i gasfas för att ge H₂Te, t.ex. som förstadium vid deposition av telluridfilmer.

Kemisk reaktivitet

• Oxidation: H₂Te oxideras lätt till elementärt tellur eller till högre oxidationstal genom kontakt med oxidationsmedel (t.ex. luftens syre under vissa betingelser).
• Syra‑bas‑beteende: i vattenlösning avger H₂Te protoner och kan bilda HTe⁻ och Te²⁻ i successiva steg, vilket utnyttjas vid utfällningar och analytiska metoder för att identifiera eller separera metaller som bildar tellurider.
• Reaktioner med metaller och metalljoner kan ge metalltellurider (ofta svårlösliga), vilka utnyttjas i kemisk analys och materialframställning.

Användning och förekomst

• H₂Te används i begränsad omfattning inom forskning och i specialiserade industriella processer, bland annat som tellurkälla vid kemisk ångavsättning (CVD) för framställning av tellurid‑halvledare och tunna filmer (t.ex. CdTe, HgTe), samt i syntes av olika telluridföreningar.
• Föreningen är ovanlig i naturen men kan bildas i små mängder genom biologisk reduktion av tellur‑föreningar i miljöer där sådana finns, ofta kopplat till mikrobiell aktivitet.

Säkerhet och hantering

Varning: Vätetellurid är mycket giftigt och bör hanteras med största försiktighet. Exponering kan orsaka allvarliga hälsoeffekter, inklusive andningspåverkan och andra systemiska effekter. Gasen är dessutom obehaglig i lukt och kan vara skadlig redan vid låga koncentrationer.

• Arbeta endast i dragskåp med lämplig avluftning.
• Använd personlig skyddsutrustning (respirator vid behov, skyddshandskar, ögonskydd och skyddskläder).
• Undvik utsläpp till omgivningen; spill och gasläckor ska tas om hand enligt lokala föreskrifter för farliga gaser.
• Förvara föreningar som kan frigöra H₂Te åtskilt och i lämpliga behållare för att förebygga oavsiktlig syrahydrolys eller kontakt med oxidationsmedel.

Analys och detektion

Analytiskt kan H₂Te detekteras och kvantifieras med gasanalysmetoder som gaskromatografi kopplat till lämpliga detektorer, eller indirekt genom utfällningstest där tellurider bildar karakteristiska utfällningar med vissa metalljoner. På grund av gasens toxicitet krävs slutna system och säker hantering vid provtagning.

Jämförelse med närbesläktade föreningar

Som medlem i gruppen väte-kolkalkogener följer H₂Te en tydlig trend: syrastyrkan ökar när man går ner i gruppen (H₂S < H₂Se < H₂Te) och stabiliteten för bindningen minskar. Detta påverkar både kemisk reaktivitet och användningsområden.

Sammanfattningsvis är vätetellurid (H₂Te) en kemiskt intressant men farlig gas—starkare syra och mer reaktiv än dess lättare analoger—som främst förekommer och används i specialiserade kemiska och materialvetenskapliga tillämpningar. Hantering kräver professionell utrustning och strikta säkerhetsrutiner.

Sök med bokstav