I Could Go On Singing (1963) – Judy Garland & Dirk Bogarde: Filmens historia
I Could Go On Singing (1963): Judy Garland, Dirk Bogarde — filmens historia, Garlands sista roll, manusändringar av Bogarde och kritikernas hyllningar.
I Could Go On Singing är en film från 1963 med Judy Garland och Dirk Bogarde i huvudrollerna. Det var Garlands sista film. Den blev ingen stor kassasuccé, men Garland fick mycket beröm för sin prestation. I Bogardes självbiografier och i biografin från 2004 berättas det att Judy Garlands repliker i stor utsträckning skrevs om av Bogarde (med Garlands samtycke).
Handling
Filmen är ett känslomässigt drama där huvudpersonen, en berömd sångerska, konfronteras med konsekvenserna av sitt liv i rampljuset. Genom återföreningen med en tidigare relation och mötet med sonen ställs frågor om kärlek, ansvar och valet mellan scenlivet och familjen. Berättelsen väver samman intensiva dialogscener med flera musikaliska framträdanden, där sångerna används för att förstärka den inre dramatiken.
Produktion och rollprestationer
Judy Garlands insats i filmen brukar lyftas fram som stark, mogen och känslomässigt ärlig — inte minst därför att hon i flera scener framträder som artist på scen, något som lägger ett extra lager av autenticitet på hennes roll. Dirk Bogarde spelar motparten och har i sina memoarer beskrivit sitt samarbete med Garland; enligt vissa källor reviderade han i samråd med henne delar av hennes repliker för att bättre passa scenens ton.
Musik
En viktig del av filmens identitet är de musikaliska inslagen. Garland framför flera sånger i filmen, och musiken används både som underhållning och som ett uttrycksmedel för huvudpersonens känsloliv. Ljudspåren och sångnumren bidrar starkt till filmens stämning och har varit en anledning till att många beundrare fortsatt att uppskatta filmen långt efter premiären.
Mottagande och eftermäle
Vid premiären möttes filmen av blandade reaktioner och den nådde inte stora publiksiffror. Kritikerna var emellertid ofta överens om att Garland levererade en av sina starkaste filminsatser, något som bidragit till att filmen fått en särskild plats i hennes filmografi. För många är filmen viktig både som avslut på Garlands långa karriär och som ett dokument över hennes scennärvaro och uttrycksfulla sångstämma.
Under årens lopp har filmen fått förnyat intresse genom retrospektiva visningar, biografier och hemvideoutgåvor. Den diskuteras ofta i sammanhang som rör filmhistorien, stjärnans utsatthet i offentligheten och samspelet mellan dramatiskt skådespeleri och musikaliska framträdanden.
Sammanfattningsvis är I Could Go On Singing ett filmiskt möte mellan dramatik och konsertliknande scener, där Judy Garland står i centrum med en prestation som för många betraktare framstår som gripande och personlig — en värdig avslutning på hennes filmkarriär.
Plot
Judy Garland spelar en superstjärnasångerska vid namn Jenny Bowman. Hon hade träffat en man 15-16 år tidigare. Han är nu en framstående läkare, spelad av den brittiske skådespelaren Dirk Bogarde. De fick ett barn som hon lät hans far uppfostra i England. Jenny vill äntligen träffa honom, men blir till slut lämnad till sitt sanna hem, scenen. Filmen fick ursprungligen titeln The Lonely Stage, men döptes om till I Could Go On Singing, så att publiken skulle veta att det var första gången Garland sjöng i en film sedan A Star Is Born 1954.
Cast
- Judy Garland som Jenny Bowman
- Dirk Bogarde som David Donne
- George Kogan - Jack Klugman
- Gregory Phillips som Matt
- Ida - Aline MacMahon
- Pauline Jameson som Miss Plimpton
- Jeremy Burnham som sjukhuskirurg
- Lorna Luft som flicka på båten
- Joey Luft som pojke på båten
Musik
Alla låtar framförda av Judy Garland.
- I Am the Monarch of the Sea (Judy Garland och Boys) från H.M.S. Pinafore av Gilbert och Sullivan
- Hello Bluebird, ord och musik av Cliff Friend
- It Never Was You, Kurt Weill och Maxwell Anderson
- Av mig själv, Arthur Schwartz och Howard Dietz
- I Could Go On Singing, Harold Arlen och E.Y. Harburg
Filmrecensioner
"Antingen är man det eller inte - ett Judy Garland-fan, alltså. Och om du inte är det, glöm hennes nya film, I Could Go On Singing, och överlåt diskussionen till oss hängivna. Du får se henne på nära håll ... i vacker, glödande Technicolor och i en slående iscensättning i en livfull, vital föreställning som når fram till kärnan i hennes mystik som en superb underhållare. Miss Garland är - som alltid - äkta, rösten är pulserande, ögonen glöder, de känsliga dragen ger efter för årens krav - benen är fortfarande långa och vackra. Rollen som toppsångerska som drabbas av ensamhet och känslomässig hunger i sitt personliga liv är verkligen inte främmande för henne..." - Judith Crist, New York Herald Tribune
"3 stjärnor...Judy Garland är tillbaka på filmduken i en roll som skulle kunna ha varit skräddarsydd för hennes speciella talanger. En ny sång, I Could Go On Singing, ger henne lite clowneri, en chans att vara gay, en tid för vemod, ett tillfälle för tårar. Hon och Dirk Bogarde spelar underbart bra tillsammans, även om själva manuset insisterar på att de är missanpassade..." - Dorothy Masters, New York Daily News
Ljudspår och video-/DVD-utgåvor
Den släpptes på video 1989 och på DVD 2004. Soundtrackalbumet släpptes samtidigt som den ursprungliga filmen släpptes och kom ut på CD 2002 tillsammans med Garland-albumet That's Entertainment!
Frågor och svar
F: Vilka spelade huvudrollerna i filmen "I Could Go On Singing"?
S: Judy Garland och Dirk Bogarde spelade huvudrollerna i filmen.
F: Var "I Could Go On Singing" en kassasuccé?
S: Nej, det var ingen stor kassasuccé.
F: Fick Judy Garland beröm för sin prestation i filmen?
S: Ja, Garland fick mycket beröm för sin prestation.
F: Vem skrev om Garlands repliker i filmen?
S: Dirk Bogarde skrev om Garlands repliker i filmen.
F: Gav Garland sitt samtycke till att Bogarde skrev om hennes repliker?
S: Ja, Garland gav sitt samtycke till att Bogarde skrev om hennes repliker.
F: När släpptes "I Could Go On Singing"?
S: "I Could Go On Singing" släpptes 1963.
F: Vad kan man hitta i Bogardes självbiografier och biografin från 2004?
S: Det framgår av Bogardes självbiografier och biografin från 2004 att Judy Garlands repliker i huvudsak skrevs om av Bogarde med hennes samtycke.
Sök