Kurt Weill | Tysk kompositör

Tidiga år

Kurt Weill växte upp i en religiös judisk familj. I tonåren började han skaffa sig erfarenhet genom att arbeta på en teater i Dessau, där han lärde sig mycket av teaterdirigenten Albert Bing. När han var 20 år gammal började han studera vid Musikhochschule i Berlin där han studerade för kompositören Humperdinck. Han trivdes inte där och inledde snart en treårig period där han studerade för kompositören Busoni. Busoni var en bra lärare för honom och uppmuntrade honom att noggrant studera kontrapunkt för att bli en bra kompositör. Sedan introducerade han Weill till musikförlaget Universal, som gav ut all hans musik under de kommande tio åren.

Tysk karriär

Busoni dog 1924. Weill började arbeta med dramatikern Georg Kaiser som skrev pjäser i expressionistisk stil. Tillsammans skrev de operan Der Protagonist (1926) som gjorde Weill berömd. Året därpå arbetade han med Bertolt Brecht. Tillsammans skrev de fem sånger som snart utvecklades till ett "Songspiel" under titeln Mahagonny. Mellan 1927 och 1929 skrev Brecht och Weill ett nytt verk, en opera med titeln Aufstieg und Fall der Stadt Mahagonny (Uppstigning och fall av staden Mahagonny), där fem sånger från "Songspiel" återigen användes.

År 1924 träffade han sångerskan och skådespelerskan Lotte Lenya. Han gifte sig med henne 1926, skilde sig 1933 och gifte sig igen 1937.

År 1928 skrev han musiken till en pjäs av Brecht som skulle bli världsberömd. Den hette Dreigroschenoper (Dreigroschenoper). Den var baserad på en opera som hette The Beggar's Opera och som hade skrivits 1728 av John Gay. I Dreigroschenoperan ingår en sång som blev Weills mest kända sång, "Mack the Knife". Weill slutade arbeta med Brecht 1930 eftersom de hade politiska meningsskiljaktigheter. Brecht blev alltmer intresserad av kommunismen, men Weill ville inte vara en "kommunistisk kompositör".

I Berlin undervisade Weill flera unga kompositörer i komposition. Han gav också många radiosändningar. År 1929 var han tillräckligt känd som kompositör för att kunna försörja sig enbart på sina kompositioner.

Exile

Weill var tvungen att fly från Nazityskland i mars 1933. Som berömd och populär judisk kompositör var han en måltavla för de nazistiska myndigheterna, som kritiserade och till och med störde uppföranden av hans senare scenverk, som Aufstieg und Fall der Stadt Mahagonny, Die Bürgschaft (1932) och Der Silbersee (1933). Han åkte först till Paris, där han påbörjade ett verk tillsammans med Jean Cocteau, men det blev inte färdigt. Han skrev ytterligare ett verk tillsammans med Brecht: baletten De sju dödssynderna. År 1934 slutförde han sin Symfoni nr 2, sitt sista renodlade orkesterverk, som dirigerades i Amsterdam och New York av Bruno Walter.

Amerikanska år

1935 reste Weill till Amerika med sin fru Lotte Lenya. Resten av sitt liv skrev han för den amerikanska scenen. Han blev naturaliserad amerikansk medborgare 1943. Han trodde att de flesta av hans kompositioner i Tyskland hade förstörts av nazisterna. Han talade aldrig mer tyska utom när han skrev till sina föräldrar som hade flytt till Israel.

Weill ändrade sin musikstil. Han skrev på ett populärt sätt och samarbetade med författare som Ira Gershwin. Han skrev en opera Street Scene som han vann ett pris för. Han deltog i politiska rörelser och uppmuntrade Amerika att delta i kriget.

Weill dog av en hjärtsjukdom i New York 1950.