Chandrayaan-2 (sanskrit: चन्द्रयान-२; sanskrit: [t͡ɕən̪d̪ɾəjaːn d̪ʋi]; lit: Moon-craft pronunciation) är Indiens andra månuppdrag efter Chandrayaan-1. Uppdraget drivs av den indiska rymdforskningsorganisationen (ISRO) och består av tre huvuddelar: en omloppssond (orbiter), en landare (Vikram) och en rover (Pragyan). Målet var att genomföra en mjuklandning nära månens sydpol och därigenom kartlägga ytan, söka spår av vattenis och studera månens geologi.

Uppdragets syften

  • Fortsätta och fördjupa resultaten från Chandrayaan-1, särskilt studierna av vattenmolekyler och is i månens sydpolära områden.
  • Genomföra en mjuklandning på en tidigare outforskad, svåråtkomlig plats nära månens sydpol för att direkt undersöka markens sammansättning.
  • Utföra geofysiska mätningar, mineralogiska analyser och mätningar av ytnära plasma och strålning i omloppsbana och på månens yta.

Farkoster och instrument

  • Orbiter – placerades i omloppsbana runt månen och bär flera vetenskapliga instrument för kartläggning, spektroskopi och radarundersökningar av den polarregion som är av särskilt intresse.
  • Vikram (landaren) – konstruerad för att genomföra en mjuklandning och att vara bas för landningskommandon och för att bära rover och ytinstrument.
  • Pragyan (rovern) – liten rover avsedd att köra ut från landaren och analysera markprover nära landningsplatsen.

De olika delarna innehöll instrument för bland annat kameror, spektrometrar, radar och mätinstrument för plasma- och seismiska studier. Tillsammans skulle de ge en samlad bild av månens yta och möjliga förekomst av vattenis.

Uppskjutning och utfall

Uppskjutningen utfördes med den tunga raketen GSLV Mk III (också känd som LVM3) från Satish Dhawan Space Centre på indiska kusten. Ursprungliga uppskjutningsplaner sköts fram i schemat, och den slutliga uppskjutningen genomfördes i juli 2019. Ett planerat datum och tidpunkt ändrades under förberedelserna.

Landningssekvensen inleddes i september 2019. Den 6 september 2019 förlorade ISRO kontakt med landaren Vikram under den sista fasen av den kontrollerade nedstigningen. Efterföljande analyser och bilder från omloppssonden visade att landaren hade träffat månens yta i en hård landning och inte genomfört en mjuklandning som planerat. Orbiteren lyckades dock sättas i avsedd omloppsbana och fortsatte att fungera och samla vetenskapliga data.

Vetenskapliga resultat och betydelse

  • Trots att landaren inte lyckades genomföra en kontrollerad mjuklandning, fortsatte orbiteren att leverera vetenskapliga data om månens yta, mineralogi och förekomst av vattenrelaterade föreningar.
  • Uppdraget stärkte Indiens tekniska kapacitet inom rymdteknik, särskilt inom områdena planetär omloppsmanövrering, fjärranalys och landningsteknik (erfarenheter som ISRO kan använda i framtida mån- och interplanetära uppdrag).
  • Chandrayaan-2 bidrog till internationellt samarbete och jämförande studier med andra månuppdrag, vilket ger en bredare bild av månens polarområden och dess resurspotential.

Tidslinje (översikt)

  • Planering och utveckling: flera år före 2019, med mål att bygga vidare på Chandrayaan-1:s upptäckter.
  • Uppskjutning: genomfördes med GSLV Mk III sommaren 2019.
  • Landningsförsök: genomfördes den 6 september 2019; kontakt förlorades under slutfasen och landaren skadades vid nedslag.
  • Efterspel: orbiteren fortsatte sin mätverksamhet från omloppsbana och skickade värdefulla data till jorden under sin operativa period.

En korrekt landning skulle ha gjort Indien till det fjärde landet som lyckats med en mjuklandning på månen, efter rymdorganisationerna i USA, Sovjetunionen och Kina. Även om det månatliga landningsmålet inte nåddes fullt ut, betraktas Chandrayaan-2 som ett viktigt steg i Indiens rymdprogram och som erfarenhetsbas för framtida uppdrag till månen.