Indiska rymdforskningsorganisationen

Skapelse

Den organiserade forskningen om rymden i Indien leddes av två forskare: Vikram Sarabhai och Homi Bhaba. Bhaba var sekreterare vid Department of Atomic Energy när det grundades 1950. Han stödde Sarabhai i skapandet av Indiens första raketuppskjutningsstation. År 1962 inrättades den indiska nationella kommittén för rymdforskning av Indiens första premiärminister Jawaharlal Nehru. År 1969 skapades ISRO för att följa upp INCOSPAR.

 

Rymdflygprogram

Liksom andra rymdprogram har ISRO haft många framgångar och misslyckanden. I början byggde ISRO satelliter som sedan sköts upp av andra länder, till exempel Sovjetunionen. Senare byggde ISRO många olika typer av raketer. En del av dessa raketer är nu avvecklade, vilket innebär att ISRO inte använder dem längre. I framtiden vill Indien också skicka människor till rymden och skicka fler uppdrag till andra planeter.

Uppskjutningsfordon

Under 1960- och 1970-talen inledde Indien sitt eget raketprogram. ISRO har haft fem olika typer av raketer.

Satellituppskjutningsfarkosten var en fyrstegs lätt bärraketer med fasta drivmedel. Den skulle vara 500 kilometer hög och kunna bära 40 kilo. Den första uppskjutningen skedde 1979 och den sköts upp varje år fram till 1983. Den sköts upp framgångsrikt för första gången den 18 juli 1980. Detta innebär att Indien är det sjätte landet som får rymdfärder på egen hand. Den är nu avvecklad.

Augmented Satellite Launch Vehicle var en femstegs raket med fast bränsle. Den kunde transportera 150 kilo (330 pund) till låg omloppsbana runt jorden. Konstruktionen baserades på SLV och projektet inleddes på 1980-talet. Raketen testades 1987, 1988, 1992 och 1994 och endast två av dem var framgångsrika. Den är nu avvecklad.

Polar Satellite Launch Vehicle använder ett förbrukningsbart uppskjutningssystem för att transportera saker upp i rymden. Det används fortfarande.

Geosynchronous Satellite Launch Vehicle använder också ett förbrukningsbart uppskjutningssystem, denna gång för att skjuta upp satelliter av INSAT-typ. För närvarande är det Indiens näst tyngsta bärraketer och kan skjuta upp till 5 000 kg i låg omloppsbana runt jorden. Det finns flera märken eller versioner av denna raket. Den är fortfarande i bruk.

Satelliter

Indiens första satellit, som kallades Aryabhata, sköts upp av Sovjetunionen. Sedan dess har Indien byggt och uppskjutit många olika satelliter.

Rohini-serien

Rohini är en serie av fyra satelliter. Satelliterna sköts upp av en satellituppskjutningsfarkost och tre av dem lyckades ta sig upp i omloppsbana.

INSAT-serien

Indian National Satellite System (INSAT) är en serie satelliter som byggs och skjuts upp av ISRO. Dessa satelliter hjälper Indien med telekommunikation, sändningar, meteorologi och sök- och räddningsverksamhet.

IRS-serien

De indiska fjärranalyssatelliterna (IRS) är en serie satelliter som byggs och skjuts upp av ISRO. Det är den största serien av fjärranalyssatelliter för vanliga människor i världen.

Radar Imagine Satelliter

Indien har två radarbildsatelliter (RISAT).

Satellit för Sydasien

South Asia Satellite är en kommunikationssatellit som lanserades 2017 som en gåva till de andra länderna i Sydasiatiska sammanslutningen för regionalt samarbete.

GPS-understödda satellitnavigeringssystem med geoförstärkt navigering.

Det är en nationell plan för satellitnavigering, även känd som GAGAN.

Satellitnavigeringssystemet IRNSS

Det oberoende regionala satellitnavigeringssystemet är avsett att ge exakt positionsinformation till människor i Indien och i områden som ligger 1500 km från Indiens gränser. Det har utformats på detta sätt eftersom människor i svåra situationer inte kan lita på GPS. ISRO planerade först att skjuta upp satelliterna mellan 2012 och 2014, men det fick flyttas till senare år.

Mänskliga rymdfärder

Den första indiska kosmonauten är Rakesh Sharma, som flög med två ryssar i Salyut 7 1984. Den första kvinnliga indiska astronauten var Kalpana Chawla. Hon dog i rymdfärjan Columbia 2003. Den andra kvinnliga indiska astronauten, Sunita Williams, tillbringade 321 dagar 17 timmar och 15 minuter i rymden.

Utforskning av andra planeter

År 2008 skickade ISRO Chandrayaan-1 till månen. Den hjälpte till att upptäcka bevis på att det finns vatten på månen. ISRO flög Mars Orbiter Mission 2013 och den nådde Mars 2014, vilket gjorde Indien till det fjärde landet att sätta en rymdfarkost i omloppsbana runt Mars.

 
Jämförelse av indiska bärraketer. Från vänster till höger: SLV, ASLV, PSLV, GSLV och GSLV III.  

Framtida

Chandrayaan-2 är Indiens andra månuppdrag. Chandrayaan-2 sköts upp den 22 juli 2019 kl. 14:43 PM IST (09:13 UTC) till månen med en geosynkron satellituppskjutningsfarkost Mark III (GSLV Mk III). Den innehåller en orbiter, en landare och en rover som ska studera månen både på och ovanför ytan. Uppdraget tillbringade en tid i omloppsbana runt jorden innan det begav sig till månen. Landaren kommer att nå månens sydpol den 7 september 2019 kl. 01:55 IST (6 september 2019, 20:25 UTC). Förutom Chandrayaan-2 kan ISRO komma att samarbeta med Japan Aerospace Exploration Agency, eller JAXA, för ett uppdrag som syftar till att leta efter vatten på månen.

Nästa uppdrag på Mars är Mars Orbiter Mission 2 och kommer att skickas upp 2022 eller 2023.

Det första uppdraget till solen kommer att vara en sond som kallas Aditya-L1. Den var ursprungligen planerad till 2012, men har skjutits upp till 2021. Den ska studera solvinden och rymdvädret.

Det första uppdraget till Venus kommer att vara en omloppsbana kallad Shukrayaan-1, som kan skjutas upp 2023.

År 2018 sa premiärminister Narendra Modi att Indien kommer att skicka astronauter i rymden senast 2022.