Lao eller laotiska är ett språk och det officiella språket i Laos. Det talas också i den nordöstra delen av Thailand (vanligtvis kallat Isan). Språket används i tal och skrift av flera tiotals miljoner människor om man räknar med isansktalare i Thailand. Lao tillhör den tai-kadai-familjen och har nära släktskap med andra tai-språk.

Skrift

Lao skrivs med ett abugida-skriftsystem som historiskt är härlett från khmer- och indiska skrifttraditioner (Brahmi). Lao-skriften består av konsonanttecken med associerade vokaltecken som placeras omkring konsonanten, samt tonmarkörer och diakritika för att ange vokalljud och toner. Efter 1900-talet och särskilt efter 1975 genomfördes förenklingar i den laotiska ortografin, vilket resulterade i färre konsonantbokstäver och ett mer fonetiskt skriftsystem jämfört med thailändsk skrift.

Dialekter

Språket har flera dialektgrupper. Den mest prestigefyllda och vanligtvis använda formen i skrift och officiella sammanhang är Vientiane‑dialekten, som ofta fungerar som standardvarietet. Andra viktiga dialekter är bland annat:

  • Luang Prabang / nordliga dialekter
  • centrala varianter runt Vientiane
  • sydliga varianter (t.ex. Champasak‑området)
  • Isan‑varianter i nordöstra Thailand, som rent språkligt ligger mycket nära många laotiska dialekter

Dessa dialekter skiljer sig i uttal, tonantal och vissa ordval, men Vientiane‑formen används ofta i media, utbildning och regeringskommunikation.

Förhållandet till thailändska

Lao och thailändska är mycket lika; talare av nordliga thailändska dialekter och laotiska dialekter påstår ofta att de i stort sett kan förstå varandra, vilket gör dialekterna ömsesidigt begripliga i tal. Skillnaderna är större i skrift, eftersom thailändsk och laotisk ortografi utvecklats åt olika håll (thailändsk skrift har bevarat fler historiska bokstäver och stavningskonventioner, medan laotiskan i praktiken har förenklat flera former).

Språkstruktur och grammatik

Lao är ett analytiskt språk med relativt fri ordföljd men tenderar mot SVO (subjekt–verb–objekt). Språket har:

  • toner (Vientiane‑dialekten har i allmänhet sex toner)
  • ingen eller mycket begränsad böjning av substantiv och verb (grammatisk funktion uttrycks i högre grad med partiklar och ordföljd)
  • klassificerare och partikelanvändning för att markera tempus, aspekt, frågeform m.m.

Lexikon och påverkan

Laovokabuläret innehåller många lånord från pali och sanskrit, särskilt inom religiöst och formellt ordförråd, samt många franska lånord efter kolonialtiden (t.ex. administrativa och tekniska termer). I gränsområden och städer finns också lån från thailändska, vietnamesiska och engelska.

Status och användning

Som officiellt språk i Laotiska folkdemokratiska republiken används lao i utbildning, myndighetsdokument, radio och television. Samtidigt finns en rik språklig mångfald i landet med många minoritetsspråk. I Thailand används isansktalarnas variant i vardagliga sammanhang, men formell skrift och undervisning i Thailand sker på central thailändska.

Sammanfattningsvis är laotiska ett tonalt, analytiskt tai-språk med en egen abugida‑skrift och flera dialekter där Vientiane‑varianten fungerar som standard. Dess nära relation till thailändska gör att talare ofta kan kommunicera muntligt över gränserna, även om skriftliga skillnader kvarstår.