Armillaria gallica – honungssvamp som bryter ner ved och bildar stora kolonier
Armillaria gallica — honungssvamp som bryter ner ved, bildar enorma kolonier med rhizomorfer, bioluminescerar och spelar en nyckelroll i tempererade skogars ekologi.
Armillaria gallica (synonymt med A. bulbosa och A. lutea) är en art av "honungssvamp" i ordningen Agaricales. Den kallas ofta kort för honungssvamp på grund av sin gula till gulbruna färg och förekomsten av hattar i grupper.
Arten är vanlig och ekologiskt viktig: den bryter ner ved. Den kan leva som saprophyte eller som opportunistisk parasit i försvagade träd och orsaka rot- eller stubbrota. Den finns i tempererade områden i Asien, Nordamerika och Europa. Arten bildar fruktkroppar enskilt eller i grupper i jord eller ruttnande ved. Svampen har oavsiktligt introducerats till Sydafrika.
Utseende och kännetecken
Armillaria gallica är till stor del underjordisk men producerar fruktkroppar som ofta syns på marken eller på ruttnande stubbar. Hattarna kan bli upp till cirka 10 cm i diameter, är gulbruna och täckta med små fjäll. På undersidan av hattarna finns gälar som är vita till krämiga eller blekorange. Stjälken har ofta en kvarvarande ring (annulus) som hos vissa exemplar kan vara tydlig.
Under barken på angripna rötter och stubbar bildar svampen vita myceliala mattor eller "mycelial fans" som är ett diagnostiskt tecken. Från dessa kan den utveckla rhizomorfer – rotliknande, trådformiga eller snörelika strängar som löper genom marken och längs ytved. Rhizomorferna är viktiga för spridning och infektion av nya värdträd. Sporspridning sker via basidiosporer; sporfärgen är vanligen vit.
Ekologi, värdträd och sjukdomsbild
Som saprophyte bryter Armillaria gallica ned död ved och bidrar till nedbrytning och näringsomsättning i skogsekosystemet. Som opportunistisk parasit angriper den försvagade eller nyligen skadade träd och kan orsaka vit- eller rot- och stubbrota. Symptomen hos angripna träd inkluderar reducerad tillväxt, gulnande och vissnande kronor, försämrad fäste av bark och i slutändan död. Värdlistan är bred och omfattar många löv- och barrträd.
Fruktkroppar uppträder vanligen på sensommaren och hösten, ofta efter regn. Myceliets bioluminescens kan ibland ses i ruttnande ved som ett svagt, grönt sken i mörker — ett fenomen som har väckt både folklig och vetenskaplig uppmärksamhet.
Utbredning och stora kolonier
Arten har en tempererad utbredning i Europa, Asien och Nordamerika och förekommer i många typer av löv- och blandskogar. I vissa områden har den spridits av människan, exempelvis till Sydafrika, där den kan påverka lokala skogssamhällen.
Armillaria-arter kan bilda mycket stora genetiska individer (geneter). Sådana kolonier kan täcka flera hektar och vara hundratals till tusentals år gamla. Denna förmåga att skapa långlivade, utbredda kolonier gör arten intressant både ur ekologiskt och evolutionärt perspektiv.
Betydelse för skog och trädgård samt hantering
Ekologiskt är Armillaria gallica viktig som nedbrytare; ekonomiskt kan den vara ett problem i skogsbruk och trädgårdar där den angriper odlings- eller prydnadsträd. Förebyggande åtgärder och skötsel kan minska skador:
- Undvik att plantera känsliga trädarter nära gamla stubbar eller kända smittohärdar.
- Ta bort stubbar och rotstockar där det är praktiskt möjligt för att begränsa källan till infektion.
- Förbättra trädens vitalitet genom korrekt gödsling och bevattning så att de bättre klarar opportunistiska angrepp.
- Trenching (att skära en schaktbar barriär i marken) kan hindra rhizomorfer från att nå sunda rötter i vissa fall.
Kemisk behandling har i praktiken begränsad effekt i naturmiljö; kontrollåtgärder är ofta rådgivnings- och saneringsbaserade och anpassas till lokal praxis och lagstiftning.
Forskning och intressanta egenskaper
Armillaria gallica har varit föremål för omfattande vetenskaplig forskning. Forskare har studerat dess ekologi, spridningsstrategier, genetik och interaktioner med träd. Intressanta egenskaper är dess förmåga att bioluminescera, de utbredda rhizomorferna och bildandet av stora, långlivade kolonier. Genetiska analyser av stora genetiska individer ger också insikt i hur svampar sprider sig och anpassar sig över långa tidsperioder.
Identifieringstips (kort)
- Hatt: gulbrun, ofta småfjällig, upp till ca 10 cm.
- Gälar: vita till krämiga eller svagt orange.
- Stam: ofta med ring (annulus) hos äldre fruktkroppar.
- Mycel: vita myceliala mattor under bark; rhizomorfer rotliknande trådar i marken.
- Spår: svagt till måttligt bioluminescerande mycel under rätt förhållanden.
För säker bestämning kan mikroskopisk undersökning och DNA-analyser vara nödvändiga, särskilt eftersom flera Armillaria-arter ser likartade ut i fält.
Enorma svampar
Forskare rapporterade att de hittade Armillaria gallica på Upper Peninsula i Michigan i början av 1990-talet. I ett skogsbestånd hade Armillaria-infekterade ekar avverkats och stubbarna lämnades att ruttna på fältet. När rödtallar senare planterades på samma plats dödades plantorna av svampen A. gallica (då känd som A. bulbosa).
Med hjälp av sekvensanalys fann de att de underjordiska mycelierna från en enskild svampkoloni täckte 15 hektar, vägde över 9 500 kilo och var uppskattningsvis 1 500 år gamla. I analysen undersöktes genetiska prover som samlats in i skogen från fruktkroppar och rhizomorfer. Proverna från området på 15 hektar hade identiska parningstypsalleler och mitokondriella DNA-fragment. Detta visade att proverna alla kom från en enda genetisk individ, eller klon, som uppnådde sin storlek genom vegetativ tillväxt. Författarna noterade: "Detta är den första rapporten som uppskattar minimistorleken, massan och åldern hos en entydigt definierad svampindivid. Även om antalet observationer av växter och djur är mycket större, bör medlemmar av svampriket nu erkännas som en av de äldsta och största organismerna på jorden". Efter att Nature-artikeln publicerades besökte medier från hela världen platsen där exemplaren hittades. Som ett resultat av denna publicitet fick individen det vanliga namnet "humongous fungus". Efteråt uppstod en viss vetenskaplig debatt om huruvida svampen kvalificerade sig för att betraktas i samma kategori som andra stora organismer som blåvalen eller jätteträdet.
Galleri
· 
Fruktkropparna - den synliga manifestationen av A. gallica - har ett omfattande underjordiskt nätverk av mycelier.
· 
· 
· 
· .jpg)
· 
· 
Frågor och svar
F: Vad är Armillaria gallica?
S: Armillaria gallica är en art av honungssvamp som kan fördärva trä och orsaka rotröta i försvagade träd. Den är vanlig och ekologiskt viktig.
F: Var finns Armillaria gallica?
S: Armillaria gallica finns i tempererade områden i Asien, Nordamerika och Europa. Den har också oavsiktligt introducerats till Sydafrika.
F: Vilken typ av fruktkroppar bildar Armillaria gallica?
S: Armillaria gallica bildar fruktkroppar ovan jord, även kallade svampar, i jord eller ruttnande trä.
F: Är Armillaria gallica främst en underjordisk eller ovanjordisk svamp?
S: Armillaria gallica är mestadels en underjordisk svamp. Den utvecklar underjordiska rotliknande strukturer som kallas rhizomorfer.
F: Vilken ekologisk betydelse har Armillaria gallica?
S: Armillaria gallica kan bryta ned död ved i tempererade löv- och blandskogar. Den kan också bilda stora och långlivade kolonier och har förmågan att lysa med bioluminescens.
F: Kan Armillaria gallica vara både en saprofyt och en opportunistisk parasit?
S: Ja, Armillaria gallica kan leva som saprophyte (livnär sig på dött organiskt material) eller som opportunistisk parasit (angriper försvagade träd).
F: Vilken ordning tillhör Armillaria gallica?
S: Armillaria gallica tillhör ordningen Agaricales.
Sök