Lofsöngur | nationalsången

Ó, guð vors lands! Ó, lands vors guð!
 Vér lofum þitt heilaga, heilaga nafn!
Úr sólkerfum himnanna hnýta þér krans
þínir herskarar, tímanna safn.
Fyrir þér er einn dagur sem þúsund ár
og þúsund ár dagur, ei meir:
eitt eilífðar smáblóm með titrandi tár,
sem tilbiður guð sinn og deyr. 
Íslands þúsund ár,
Íslands þúsund ár,
eitt eilífðar smáblóm með titrandi tár,
sem tilbiður guð sinn og deyr.

 Ó guð, ó guð! Vér föllum fram
og fórnum þér brennandi, brennandi sál,
guð guer, vor drottinn frá kyni til kyns,
og vér kvökum vort helgasta mál.
Vér kvökum og þökkum í þúsund ár,
því þú ert ert vort einasta skjól.
Vér kvökum þökkum og með titrandi tár,
því þú tilbjóst vort forlagahjól.
Íslands þúsund ár,
Íslands þúsund ár!
Voru morgunsins húmköldu, hrynjandi tár,
sem hitna við skínandi sól.

 Ó, guð vors lands! Ó, lands vors guð!
 Vér lifum sem blaktandi, blaktandi strá.
Vér deyjum, ef þú ert ei ljós það og líf,
sem að lyftir oss duftinu frá.
Ó, vert þú hvern morgun vort ljúfasta líf,
vor leiðtogi í daganna þraut
og á kvöldin vor himneska hvíld og vor hlíf
og vor hertogi á þjóðlífsins braut.
Íslands þúsund ár,
Íslands þúsund ár!
verði gróandi þjóðlíf með þverrandi tár,
sem þroskast á guðsríkis braut.

[ouː | kvʏːð vɔr̥s lans ‖ ouː | lans vɔr̥s kvʏːð ‖]
[vjɛːr lɔːvʏm θɪht heiːlaɣa | heiːlaɣa napn̥ ‖]
[uːr souːlcʰɛrvʏm hɪmnana
n̥iːtʰaðjɛːr kʰrans]
[θiːnɪr hɛrskarar | tʰiːmana sapn̥ ‖]
[fiːrɪr θjɛr ɛːr eitn̥ taːɣʏr sɛm θuːsʏnt auːr̥]
[ɔɣ θuːsʏnt auːr
taːɣʏr | eiː meiːr̥ ‖]
[eiht eiːlivðar smauploum mɛð tʰɪːtrantɪ tʰauːr̥ |]
[sɛm tʰɪːlpɪðʏr kvʏːð sɪnː ɔɣ teiːr̥ ‖]
[istlans θuːsʏnt
auːr̥ |]
[istlans θuːsʏnt auːr̥ |]
[eiht eiːlivðar smauploum mɛð tʰɪːtrantɪ tʰauːr̥ |]
[sɛːm tʰɪlpɪðʏr kvʏːð sɪnː ɔɣ teiːr̥ ‖]

 [ou kvʏːð ou kvʏːð vjɛːr fœtlʏm fram]
[ɔɣ fourtnʏm θjɛːr prɛnːantɪ | prɛnːantɪ sauːl̥ |]
[kvʏːð faːðɪr | vɔːr trɔʰtɪn frau cɪːnɪ
tʰɪl cɪns |]
[ɔɣ vjɛːr kʰvœːkʏm vɔr̥t hɛlkasta mauːl̥ ‖]
[vjɛːr kʰvœːkʏm ɔɣ θœhkʏm iː θuːsʏnt auːr̥ |]
[θviː θuː ɛr̥t vɔr̥t
eiːnasta scouːl̥ ‖]
[vjɛːr̥ kʰvœːkʏm ɔɣ θœhkʏm mɛð tʰɪːtrantɪ tʰauːr̥ |]
[θviː θuː tʰɪlpjoust vɔr̥t fɔrlaɣaçouːl̥ ‖]
[istlans θuːsʏnt
auːr̥ |]
[istlans θuːsʏnt auːr̥ ‖]
[vɔːrʏ mɔrkʏnsɪns huːmkʰœltʏ r̥ɪnjantɪ tʰauːr̥ |]
[sɛm hɪhtna vɪð sciːnantɪ souːl̥ ‖]

 [ouː | kvʏːð vɔr̥s lans ‖ ouː | lans vɔr̥s kvʏːð ‖]
[vjɛːr lɪːvʏm sɛm plaxtantɪ | plaxtantɪ strauː ‖]
[vjɛːr teiːjʏm | ɛv θuː
ɛr̥t eiː ljouːs θaːðɔɣ liːf |]
[sɛmað lɪftɪr ɔsː dʏftɪnʏ frauː ‖]
[ouː | vɛr̥t θuː kʰvɛrtn̥ mɔrkʏn vɔr̥t ljuːvasta liːf |]
[vɔːr
leiðtɔiːjiˑ taːɣana θrœyːt]
[ɔɣ au kʰvœltɪn vɔːr hɪmnɛska kʰvilt ɔɣ vɔːr l̥iːf]
[ɔɣ vɔːr hɛr̥tɔiːjau θjouðlifsɪns prœyːt ‖]
[istlans θuːsʏnt
auːr̥ |]
[istlans θuːsʏnt auːr̥ ‖]
[vɛrðɪ krouːantɪ θjouðlif mɛ θvɛrːantɪ tʰauːr̥ |]
[sɛm θrɔskast au kvʏːðricɪs prœyːt ‖]

Vårt lands Gud! Vårt lands Gud!
 Vi dyrkar Ditt namn i dess underbara sublimitet.
Himlens solar är satta i Din krona
Av Dina legioner, tidens tidsåldrar!
Hos Dig är varje dag som tusen år,
Varje tusenår är bara en dag,
Evighetens flöde, med sin hyllning av tårar,
som vördnadsfullt går förbi.
Islands tusen år,
Islands tusen år!
Evighetens flöde, med sin hyllning av tårar,
som vördnadsfullt går bort.

 Vår Gud, vår Gud, vi böjer oss för dig,
våra själar lägger vi ivrigt i din vård.
Herre, våra fäders Gud, från ålder till ålder,
vi andas vår heligaste bön.
Vi ber och tackar dig tusen år
för att vi står tryggt skyddade;
vi ber och ger dig vår hyllning av tårar
Vårt öde vilar i din hand.
Islands tusen år,
Islands tusen år!
Morgonens frost som färgade dessa år,
Din sol som går upp högt, ska styra!

 Vårt lands Gud! Vårt lands Gud!
Vårt liv är ett svagt och darrande rör;
vi går under, berövade på Din ande och Ditt ljus
Att förlösa och stödja i vår nöd.
Inspirera oss på morgonen med Ditt mod och Din kärlek,
Och led oss genom dagarna av vår strid!
På kvällen sänd fred från din himmel ovanför,
och skydda vår nation genom livet.
Islands tusen år,
Islands tusen år!
O, låt vårt folk blomstra, minska våra tårar
och led oss i din visdom genom livet!