Magnificat: Marias sång i Lukasevangeliet — historia och tonsättningar
Upptäck Magnificat — Marias sång i Lukasevangeliet: dess historia, teologiska betydelse och berömda tonsättningar för gudstjänst och konsert.
Magnificat är den sång som Jungfru Maria sjöng när ängeln berättade för henne att hon skulle föda Guds son i den kristna mytologin. Detta är den berättelse som berättas i Bibeln i Lukasboken, kapitel 1, verserna 46–55. Den är också känd som Marias sång. "Magnificat" är ett latinskt ord som betyder "förstorar" (dvs. säger hur stor (Gud) är). Den inledande frasen på latin är Magnificat anima mea Dominum, som på svenska oftast återges som "Min själ förhärligar Herren".
Orden i Magnificat har tonsatts av många kompositörer genom kyrkomusikens historia. Dessa tonsättningar har oftast skrivits för gudstjänster i kyrkan och varierar i form från enkel gregoriansk sång till flerstämmig renässanspolyfoni, barockens orkesterdramatik och modern a cappella- eller orkesterbehandling. I den anglikanska kyrkan sjungs den alltid som en del av den traditionella kvällsgudstjänsten (Evensong), men den förekommer också i katolsk vesper- och luthersk gudstjänstpraxis.
Liksom alla andra texter i Nya testamentet skrevs Magnificat ursprungligen på koinegrekiska, men i den västerländska kyrkan finns den oftast på latin eller på landets språk. Översättningar och textvariationer förekommer — exempelvis i liturgiska böcker och psalmböcker — vilket också påverkat hur texten tonsätts och sjungs.
Textens innehåll och teman
Magnificat uttrycker tacksamhet, lovprisning och profetiska teman. Några centrala teman är:
- Gudsmakt och förhärligande: Maria prisar Guds storhet och barmhärtighet.
- Social omkastning: De mäktiga försmåtts och de ödmjuka upphöjs — en påminnelse om att Gud vänder på världens ordning.
- Guds trofasthet: Löftet till Abraham och hans ätt upprepas som en del av Frälsningshistorien.
- Samband med äldre texter: Tonerna i Magnificat påminner om Hanna (1 Samuelsboken 2) och andra lovsånger i judisk tradition.
Liturgisk användning
Magnificat har en särskild plats i kvällsbönen i västlig kristen tradition. I romersk-katolska kyrkan är det en central del av vespern (aftonbön) och kan både reciteras och sjungas. I anglikansk och anglo-katolsk praxis är det obligatoriskt i Evensong, där det ofta sjungs på engelska eller latin. I lutherska kyrkor ingår Magnificat också i kvällsgudstjänster och i vissa monastiska traditioner förekommer texten i fasta tidegärden.
Musikaliska tonsättningar — exempel
Genom tiderna har många kompositörer gett sin tolkning av Magnificat. Några välkända exempel är:
- Palestrina och annan renässanspolyfoni — flerstämmiga settings för kyrkokör.
- Heinrich Schütz och andra tidiga barockkompositörer som utvecklade dramatisk textbehandling.
- Antonio Vivaldi — känd för flera livfulla barockversioner (bland annat ett Magnificat med orkester).
- Johann Sebastian Bach — hans Magnificat (BWV 243) är en central barockverk för kör, solister och orkester.
- John Rutter och Arvo Pärt — moderna tonsättare som gett verket ny klangvärld och uttryck.
Tonsättningarna varierar starkt i stämning och instrumentation: allt från ensam röst eller a cappella-kör till stor orkester och solister. Valet av språk (latin, grekiska eller det lokala språket) påverkar också hur verken uppfattas och sjungs.
Text, översättningar och varianter
Eftersom originalet finns på koinegrekiska har det sedan tidig kyrkotid översatts till latin (Vulgatan) och senare till alla större europeiska språk. Översättningar kan skilja sig något i formuleringar, t.ex. i hur man återger ordet magnificat eller fraser som handlar om "de hungriga" vs. "de fattiga". Dessa skillnader påverkar ofta musikaliska tolkningar och hur texten används i liturgin.
Historisk betydelse
Magnificat har haft stor religiös och konstnärlig betydelse. Textens starka bilder och emotionella innehåll har inspirerat teologer, predikanter och konstnärer genom århundradena. Inom musiken blev den särskilt viktig under renässansen och barocken då kyrkomusiken blomstrade och tonsättare sökte nya sätt att uttrycka textens dramatiska kontraster.
Sammanfattning: Magnificat är både en kort biblisk lovsång och ett rikt konstnärligt ämne. Texternas teologiska budskap om Guds barmhärtighet och rättvisa har gjort dem centrala i gudstjänstlivet och till ett återkommande tema för tonsättare från medeltid till nutid.
Besöket (när ängeln besökte Elisabet och Maria) i hertig de Berrys timbok
Text
Den latinska texten från Vulgata är följande:
Magnificat anima mea Dominum,
et exsultavit spiritus meus in Deo salutari meo.
Quia respexit humilitatem ancillae suae.
Ecce enim ex hoc beatam me dicent omnes generationes.
Quia fecit mihi magna, qui potens est,
et sanctum nomen eius.
Et misericordia eius a progenie in progenies
timentibus eum.
Fecit potentiam in brachio suo,
dispersit superbos mente cordis sui.
Deponering av potenser i sede
et exaltavit humiles.
Esurientes implevit bonis
et divites dimisit inanes.
Suscepit Israel puerum suum,
recordatus misericordiae suae.
Sicut locutus est ad patres nostros,
Abraham et semini eius in saecula.
Gloria Patri et Filio
et Spiritui Sancto,
sicut erat in principio et nunc et semper
et in saecula saeculorum. Amen.
De engelska orden i Magnificat i den traditionella översättningen som finns i Book of Common Prayer:
Min själ prisar Herren, och min ande fröjdar sig i Gud, min frälsare.
Ty han har sett till sin tjänarinnas ödmjukhet.
Ty se, från och med nu skall alla släkten kalla mig välsignad.
Ty han som är mäktig har gjort mig stor, och heligt är hans namn.
Och hans barmhärtighet är över dem som fruktar honom: från släkte till släkte.
Han har visat styrka med sin arm, han har förskingrat de högmodiga i deras hjärtan.
Han har störtat de mäktiga från deras plats och upphöjt de ödmjuka och saktmodiga.
Han har mättat de hungriga med goda ting, men de rika har han låtit gå tomma.
Han har i sin barmhärtighet frälst sin tjänare Israel, såsom han lovade våra förfäder, Abraham och hans säd, för evigt.
Magnificat (själen fröjdar sig i Herren) som finns i den romerska breviären.
Min själ förkunnar Herrens storhet,
min ande gläds åt Gud, min frälsare,
Ty han har sett med välvilja på sin ödmjuke tjänare.
Från och med denna dag kommer alla generationer att kalla mig välsignad,
Den Allsmäktige har gjort stora saker för mig,
och heligt är hans namn.
Han är barmhärtig mot dem som fruktar honom.
i varje generation.
Han har visat hur stark sin arm är,
Han har förskingrat de stolta i deras övermod.
Han har störtat de mäktiga från deras troner,
och har upphöjt de ödmjuka.
Han har fyllt de hungriga med goda ting,
och de rika har han skickat iväg med tomma händer.
Han har kommit sin tjänare Israel till hjälp.
för han har kommit ihåg sitt löfte om barmhärtighet,
det löfte han gav våra fäder,
för Abraham och hans barn i evighet.
Ära åt Fadern, åt Sonen och åt den helige Ande,
Det som var i begynnelsen, är nu och kommer att vara för evigt.
Amen. Alleluia
Relaterade sidor
Frågor och svar
F: Vad är Magnificat?
S: Magnificat är den sång som Jungfru Maria sjöng efter att Elizabeth berättat för henne att hon kommer att föda Guds son.
F: Var i Bibeln berättas historien om Magnificat?
S: Historien om Magnificat berättas i Bibeln i Lukas bok kapitel 1, verserna 46-55.
F: Vad betyder "Magnificat"?
S: "Magnificat" är ett latinskt ord som betyder "förhärligar" (säger hur stor [Gud] är).
F: Vad har kompositörer gjort med orden i Magnificat?
S: Tonsättare har tonsatt orden i Magnificat.
F: Varför skrevs de flesta musikaliska tonsättningarna av Magnificat för gudstjänster?
S: De flesta tonsättningar av Magnificat skrevs för gudstjänster eftersom det är en religiös text.
F: Var är Magnificat vanligast förekommande i västkyrkan?
S: I västkyrkan finns Magnificat oftast på latin eller på landets språk.
F: I vilken kristen kyrka sjungs Magnificat alltid som en del av den traditionella kvällsgudstjänsten?
S: I den anglikanska kyrkan sjungs Magnificat alltid som en del av den traditionella kvällsgudstjänsten (Evensong).
Sök