Mahabharata – Indiens stora epos: krig, myter och Bhagavadgita

Upptäck Mahabharata — Indiens mäktiga epos om krig, myter och Bharavadgita; filosofi, hjältar och tidlösa berättelser som format hinduisk kultur och etik.

Mahābhārata (/məhɑːˈbɑːrətə/; sanskrit: महाभारतम्, Mahābhāratam, uttalat [mɐɦaːˈbʱaːrɐt̪ɐm]) är ett av de två stora sanskrit-epos i det gamla Indien. Det andra är Rāmāyaṇa. Eposet skildrar tvister mellan två grupper av kusiner — Kaurava och Pāṇḍava — som kulminerar i det storslagna Kurukshetra-kriget, och berättar också om prinsarnas och deras efterföljares öden över flera generationer.

Innehåll och struktur

Mahābhārata är inte bara en krönika över ett krig utan också ett omfattande verk med filosofiskt och religiöst innehåll. Texten diskuterar bland annat de fyra klassiska livsmålen (puruṣārtha) och behandlar teman som dharma (plikt/etik), rätt styre, familjerelationer och karma. Bland de många historierna återfinns Bhagavad Gita, berättelsen om Damayanti, Shakuntala, Pururava och Urvashi, Savitri och Satyavan, Kacha och Devyani samt Rishyasringa. Verket innehåller dessutom en förkortad version av Rāmāyaṇa.

Bhagavad Gita

Bhagavadgita är en central del av Mahābhārata. Den är en dialog, främst mellan Krishna och Arjuna, där frågor om plikt, moral, hängivelse och frigörelse diskuteras. Gita består av flera hundra verser och har starkt påverkat indisk filosofi, andlighet och konst.

Huvudpersoner

• Vyāsa – den vise som traditionellt tillskrivs verket och som också spelar en roll i berättelsen.
• Pāṇḍava – kungliga bröder och huvudhjältar (bl.a. Yudhiṣṭhira, Bhīma, Arjuna) som kämpar för rättvisa.
• Kaurava – de hundra kusinerna ledda av Duryodhana som står i konflikt med Pāṇḍava.
• Krishna – counsellor, gudomlig vägledare och Arjunas vagnförare; central i Bhagavadgita.
• Andra viktiga figurer: Bhishma, Drona, Karna, Draupadi och många fler som var och en representerar olika moraliska och mänskliga aspekter.

Sammansättning och datering

Mahābhārata anges i traditionen vara skriven av Vyāsa. Modern forskning menar att verket växte fram gradvis: de äldsta delarna kan dateras till omkring 400-talet f.Kr., medan större delar sammanställdes mellan 300 f.Kr. och 300 e.Kr. Texten verkar ha fått sin slutliga eller närmast fasta form under Guptaperioden (omkring 4:e–5:e århundradet e.Kr.). Verket förekommer i flera recensionslinjer (nordiska och sydindiska recensioner) och i många lokala varianter, vilket är typiskt för muntliga eposer som vuxit fram över lång tid.

Textens längd och versioner

Mahābhārata är världens längsta kända episka dikt. Den längsta bevarade versionen innehåller över 100 000 śloka (över 200 000 enskilda versrader) och långa partier i prosa. Totalt omfattar verket cirka 1,8 miljoner ord — ungefär tio gånger så mycket som Homeros Iliaden och Odysséen tillsammans och ungefär fyra gånger så mycket som Rāmāyaṇa. På grund av sitt omfång och betydelse har Mahābhārata jämförts med verk som Bibeln, Koranen och William Shakespeares dramer.

Berättartradition och bevarande

Enligt traditionen lärde Vyasa själv ut eposet till sin son Suka och till elever som Vaisampayana. Kung Janamejaya, sonson till Parikshit och efterföljare till hjältarna i eposet, arrangerade ett stort offer (yajna) där Vaisampayana återberättade verket på Vyasas råd. Senare återberättade den vise Suta Mahabharata på liknande sätt för Saunaka och andra i Naimisaranya nära Sitapur i Uttar Pradesh. Under historiens gång har verket överlevt i muntliga och skriftliga traditioner, med regionala tillägg och omarbetningar.

Viktig tilläggstext: Harivamsha

Utöver de arton huvudböckerna finns ofta ett nittonde avsnitt, Harivamsha, som fungerar som supplement och fokuserar mycket på Krishnas släktregister och liv. Detta avsnitt betraktas ibland som en självständig text men ingår i många recensioner av Mahābhārata.

Teman och kulturell betydelse

Mahābhārata behandlar ett brett spektrum av ämnen: hinduisk mytologi, etik, rituell praxis, politik, krigföring, familjerätt och ideal för kungadöme och samhälle. Verket har haft ett bestående inflytande på indisk religion, lag, konst, teater och litteratur och fortsätter att tolkas och återberättas i skilda former i samtida kultur och andlig praxis.

Forskning och kritiska utgåvor

Under 1900-talet sammanställdes kritiska utgåvor och jämförande studier av textens olika recensionslinjer. Sådana utgåvor har försökt rekonstruera en kritisk text genom att jämföra manuskript från olika regioner och traditioner. Forskningen fortsätter att utforska dateringar, muntlighetens roll i bildandet av verket samt hur politiska och religiösa idéer utvecklats inom eposet.

Sammanfattningsvis är Mahābhārata ett komplext, mångfacetterat och centralt verk i sydasiatisk kultur som förenar myt, historia, filosofi och moralisk reflektion i ett omfattande och dramatiskt narrativ.

Pandavorna

Kunti vill uppfylla sina mödrars förväntningar, men hon har ingen man. Hon minns ögonblicket då hennes första son Karna blev avlad av ett mystiskt mantra som hade gett henne en gång. Solguden Surya visade sig då för henne. På så sätt minns Kunti sitt hemliga mantra och föder de tre sönerna - Yudhistra, Bhima och Arjuna. Yudhisthiras far var guden Yama, Bhimas far var guden Vayu och Arjunas far var Indra.

Madri, Pandus andra hustru, födde två andra söner - tvillingarna, vars fäder var Ashwins (gudomliga tvillingar). Madris söner är Nakula och Sahadeva.

Alla dessa kallas de fem pandavorna.

 
Sauti reciterar slokas från Mahabharata.  

Frågor och svar

F: Vad är Mahābhārata?

Fråga: Vem skrev Mahābhārata?

F: Hur lång är Mahabharata?

F: Vilka är några berättelser som förekommer i Mahabharata?

F: Vilka ämnen behandlas i detta epos?

F: När fick den sin slutliga form?

Fråga: Vilken betydelse har detta epos för världskulturen?

Sök med bokstav