Monoski – sittskida för paraalpin skidåkning

Monoski – sittskida för paraalpin skidåkning: trygg hydraulisk släde som ger rörelsefrihet och frihetskänsla i backen för åkare med funktionsnedsättning.

Mono-ski är en sittskida—en släde med en skida under—som används av skidåkare med funktionsnedsättningar som paraplegi, spina bifida, muskeldystrofi eller cerebral pares. Mono-ski används främst vid paraalpin skidåkning och låter åkaren åka samma backar och göra liknande svängar som stående skidåkare, men sittande på en stol monterad på en skida. Personer som använder mono-ski behöver ha god balans och bålkontroll för att styra släden och hålla sig stadiga i högre hastigheter.

Konstruktion och viktiga delar

En grundläggande mono-ski består av:

• En robust stol eller korg (backrest och sittdyna) där åkaren sitter.
• En monteringsplatta som kopplar stolen till en skidbindning.
• En alpinskida (enski) fäst under stolen.
• Dämpnings- eller fjädringssystem för att minska stötar och ge bättre kontroll.
• Säkerhetsbälten och sidostöd för stabilitet.

Många moderna monoski-modeller har justerbar sits, ryggstöd och fotplatta så att de kan anpassas efter åkarens kropp och behov.

Hydraulisk lyft och assisterad in- och urstigning

Mono-ski har ofta en hydraulisk lyft eller annan lyftfunktion. Detta gör det lättare för åkaren att komma i och ur sittskidan utan stora fysiska påfrestningar. Lyftsystemet hjälper till att höja och sänka stolen i lämplig höjd vid överföring från rullstol eller bärstol, och ökar självständigheten vid på- och avstigning.

Tillbehör och kompletterande utrustning

• Utstickande stavar med små skidor i änden, så kallade outriggers, används för balans och styrhjälp.
• Specialiserade hjälmar, ryggskydd och bälten ökar säkerheten.
• Vissa åkare använder extra stödband eller kuddar för bättre positionering i sitsen.

Säkerhet, träning och handhavande

Sittande skidåkning kräver träning—både teknik och styrka i överkropp. En instruktör med kunskap om paraalpin skidåkning kan lära ut grundläggande manövrar, hur man använder outriggers och hur man arbetar med lutning och kantning för att styra skidan. Förflyttningar mellan rullstol och mono-ski bör ske enligt ergonomiska och säkra rutiner, ofta med hjälp av lyft eller assistans vid behov.

Tävling, klassificering och historia

Mono-ski används i internationella tävlingar, bland annat i Paralympics och världscuptävlingar i paraalpin skidåkning. Klassificeringar inom paraidrott säkerställer att åkare tävlar mot andra med liknande funktionsförmåga (sittande klasser inkluderar till exempel tidigare beteckningar som LW10–LW12 i alpina grenar). Första gången mono-ski användes i organiserad form i större utsträckning var 1985 i USA, och tekniken har sedan dess utvecklats mycket.

Olika typer och alternativ

Utöver enskida monoski finns varianter som tvåskida-baserade lösningar (ibland kallade biski eller dual-ski) som kan ge annan stabilitet eller lämplighet beroende på åkarens behov. Valet mellan mono- och biski beror på balansförmåga, skadans natur och personlig preferens.

Underhåll och val av utrustning

Regelbunden kontroll av bindningar, skida och dämpningssystem är viktigt för säkerheten. Anpassning av sittans bredd, ryggstödets vinkel och säkerhetsbälten bör utföras av kunnig tekniker så att utrustningen passar åkaren korrekt. Vid köp eller lån av mono-ski är det bra att provåka och få professionell rådgivning för att hitta rätt modell.

Sammanfattning

En mono-ski är ett effektivt hjälpmedel som möjliggör paraalpin skidåkning för personer med funktionsnedsättningar. Med rätt anpassning, träning och säkerhetsåtgärder kan mono-ski ge stor frihet i backen och möjliggöra både fritidsåkning och tävling på hög nivå.

Sök med bokstav