Aspiration är en fonetisk egenskap hos språk där en konsonant åtföljs av en kort, tydlig utandningspuff – en "luftpuff" – direkt efter själva konsonantljudet. Ett enkelt sätt att observera detta är att hålla ett papper framför munnen när du uttalar en aspirerad konsonant: papperet rör sig av utandningsluften. Om papperet inte rör sig är konsonanten oaspirerad (ingen särskild puff).

Hur aspiration fungerar

Aspiration syns ofta som en skillnad i tidpunkt för stämbandens vibration i förhållande till konsonantens slutfasning. Denna tid kallas voice onset time (VOT). Vid aspirerade röstlösa stopp (t.ex. engelskt initialt /p/, /t/, /k/) börjar stämbandens vibration senare än vid oaspirerade stopp – vilket ger en kort, kraftig luftström efter stoppets släpp. Efter en inledande /s/ är samma konsonanter ofta oaspirerade (t.ex. /p/ i "spit" i kontrast till /p/ i "pit").

Notering i IPA

I IPA i skrivs aspiration vanligtvis med en upphöjd liten h efter konsonanten: exempelvis /pʰ/, /tʰ/, /kʰ/ och /t͡ʃʰ/ för aspirerade varianter av /p/, /t/, /k/ och /t͡ʃ/. Exempel från engelska: de inledande konsonanterna i "pick", "tick", "kick" och "chick" uttalas ofta som aspirerade ljud och kan transkriberas /pʰɪk/, /tʰɪk/, /kʰɪk/ och /t͡ʃʰɪk/.

Exempel i engelska

  • Initiala röstlösa stopp i betonad stavelse är normalt aspirerade: "pit" /pʰɪt/, "kit" /kʰɪt/.
  • Samma stopp är vanligen oaspirerade efter /s/: "spit" /spɪt/, "skit" /skɪt/.
  • Engelska har i allmänhet inga aspirerade stämmade (voiced) konsonanter.

Aspiration i andra språk

Olika språk använder aspiration på olika sätt och för att skilja mellan fonem:

  • Hindi har både aspirerade och oaspirerade serier, och ofta även skillnad mellan stämda och stämlösa konsonanter. Vad som i skrift ser ut som "bh", "dh", "gh" representerar ofta en form av brettad (murmur) stämning och skrivs i IPA ofta med diakriten ʱ, till exempel /bʱ/. Detta är inte alltid exakt samma slags "aspiration" som i engelska utan kan innefatta en andnings- eller murmurlighet.
  • I mandarin finns inga stämda (voiced) stopp, frikativor eller affrikator i standarduttalet. Istället kontrasteras konsonanter genom aspiration: aspirerade röstlösa konsonanter transkriberas i Pinyin som p, t, k (för /pʰ/, /tʰ/, /kʰ/) medan oaspirerade röstlösa konsonanter skrivs som b, d, g (för /p/, /t/, /k/). Ett exempel är ordet "Gaokao", som i IPA kan skrivas /kau̯.kʰau̯/.
  • I Wade-Giles-transkription markeras aspiration med en apostrof efter bokstaven i stället för en annan bokstav som i Pinyin; därför kan samma aspirerade ljud framställas annorlunda i de två systemen (originaltextens exempel "Kaok'ao").
  • Andra språk med fonemisk aspiration är till exempel koreanska (som skiljer mellan aspirerade, oaspirerade och spända/fortis-konsonanter) och vissa språk i syd- och centraleuropa, samt flera kaukasiska språk.

Fonetiska nyanser

Viktiga punkter att notera:

  • Aspiration är en luftström/andningspuff efter konsonantens släpp, inte enbart ett volym- eller krafttillägg.
  • Skillnaden mellan aspirerade och oaspirerade konsonanter kan vara fonematisk (dvs. förändrar ords betydelse) i vissa språk, men bara fonetisk (varietet) i andra.
  • Aspiration kan kombineras med andra röstkvaliteter, t.ex. med breathy voice (murmur) i vissa indiska språk, vilket reflekteras i IPA som ʱ efter konsonanten (/bʱ/, /dʱ/ osv.).
  • För att mäta aspiration och jämföra över språk används ofta VOT (voice onset time) i fonetiska studier.

Sammanfattning och fler exempel

Aspiration är alltså en viktig fonetisk egenskap som i många språk bidrar till att skilja betydelsebärande konsonanter åt. I praktiken kan du höra och se skillnaden genom enkla exempel som engelska "pit" kontra "spit" och genom att studera hur olika skriftsystem (som Pinyin eller Wade‑Giles) återger dessa ljud i språk som mandarin. I IPA markeras aspiration enkelt med en upphöjd ʰ efter konsonanten, medan aspirerade stämda varianter ofta skrivs med ʱ.