Mandarin (språk) | språket i regering och utbildning

Skrivning

Mandarin skrivs med kinesiska tecken som kallas Hànzì (漢字 eller 汉字), som bokstavligen betyder "Han-tecken". Varje Hànzì har sitt eget uttal och sin egen betydelse. En vanlig ordbok innehåller ungefär 10 000 tecken. Talad mandarin använder väldigt många sammansatta ord, ord som kombinerar betydelser på samma sätt som engelskan gör i termer som "maskingevär", "brandbil", "lekplats" osv.

Hanzi är ideogram: ett tecken betyder en idé. De olika begreppen härrör från ideogrammen genom att kombinera dem. Mandarin kan också skrivas fonetiskt (det vill säga: skrivas som det talas) med det latinska alfabetet eftersom man egentligen inte kan se stavningen från Hanzi-tecknen. Detta kallas translitterering. Det mest populära translittereringssystemet kallas Pinyin.

Vissa kinesiska tecken var ursprungligen ganska konkreta bilder av de saker de representerar. Med tiden valde man att skriva enklare versioner som är lättare att skriva men som inte ser så mycket ut som den verkliga varan, precis som man ibland ritar pinngubbar i stället för att rita människor med verkliga kroppar, armar, ben osv. Här är några exempel:

De flesta tecken skapas dock genom att kombinera bilder, där den ena används för att ge en allmän innebörd och den andra för att representera ett ljud. Till exempel skapas "媽 mā" (mamma) genom att lägga till 女 (nǚ, mänsklig kvinna) till 馬 (mǎ, häst). "Ma"-delen finns bara där för att representera ljudet.

I de flesta dialekter av forntida kinesiska räckte det i allmänhet med ett tecken för ett ord, men modernt talat mandarin använder oftast sammansättningar som "媽媽 māma", som bara är "mama".

Andra exempel visar olika sätt att kombinera komponenter:

• 火車 huǒ chē (lit. brandfordon) lokomotiv, tåg
• 大人 dà rén (lit. stor person) vuxen
• 打開 dǎ kāi (lit. slå upp) öppna upp (dörr, fönster, kuvert etc.)

På samma sätt som engelskan i Storbritannien föredrar "petrol", medan engelskan i USA nästan alltid använder "gasoline", kan olika regionala språk i Kina använda olika sammansatta ord för att benämna samma sak.

I talad mandarin är de flesta ord teckenföreningar eftersom mandarin med tiden förlorade många ljud som fanns i tidigare former av kinesiska. På grund av förlusten av ljud slutade många kinesiska ord med att bli homofoner, och därför lades fler tecken till orden för att skilja dem åt. Den kinesiska titeln på dikten Lion-Eating Poet in the Stone Den 施氏食狮史 uttalas till exempel "Shī Shì Shí Shī Shī Shǐ", och varje tecken i dikten uttalas med samma stavelse, men med olika toner. I äldre former av kinesiska kunde man ha varit tvungen att skilja de olika tecknen som utgör titeln åt, eftersom de kunde ha låtit märkbart olika från varandra.

På så sätt kan ord med ett tecken i klassisk kinesiska, som till exempel

blev de sammansatta orden i mandarin

för att tydligt skilja sådana ord från deras homofoner, annars kan de redan nämnda tecknen förväxlas med liknande tecken som

Detta gör det svårt att förstå det talade språket utan de sammansatta orden.

Skillnaden mellan mandarin (Pekingaccent) och Pekingdialekt

Mandarin definieras och utformas utifrån Pekings accent. I Kina finns det över 600 000 dialekter och fler accenter även om alla använder det kinesiska språket och de kinesiska tecknen, men deras uttal och vissa uttryck är helt olika. Kina måste hitta ett standarduttal för att alla människor ska kunna förstå varandra och kommunicera. Peking har varit Kinas huvudstad i mer än 1 000 år, så Kina har definierat Pekingaccent som standardmandarin.

I Peking finns också några lokala dialekter som ännu inte ingår i mandarin eller standardkinesiska språket. Men i och med att Peking är huvudstad och Kinas politiska, ekonomiska, kulturella och utbildningsmässiga centrum har fler och fler nya dialekter från Peking accepterats eller kommer att accepteras som mandarin eller kinesiska standardspråk. De andra dialekterna, såsom shanghajanskt, kantonesiskt, hakka osv., har små möjligheter att inkluderas i mandarin eller standardkinesiska språket eller att accepteras av hela Kina.

Följande exempel är några dialekter från Peking som ännu inte är accepterade som standardmandarin. 倍儿: bèi'ér betyder "mycket"; 拌蒜: bànsuàn betyder "vackla"; 不吝: bùlìn betyder "oroa dig inte om"; 撮: cuò betyder "äta"; 出溜: chūliū betyder "glida"; 大老爷儿们儿: dàlǎoyérmenr betyder "män, män";

Följande exempel är några dialekter från Peking som redan har accepterats som mandarin under de senaste åren. 二把刀: èrbǎdāo betyder "inte särskilt skicklig"; 哥们儿: gēmenr betyder "goda manliga vänner"; 抠门儿: kōuménr betyder "sparsamhet"; 打小儿: dǎxiǎo'ér betyder "sedan barndomen".

Exempel

• 你好 nǐ hǎo -hello
• 你好吗？nǐ hǎo ma? -Hur mår du?
• 我 wǒ-mig, jag
• 你 nǐ -du
• 您 nín -du (Används endast av respekt)

Relaterade sidor

• Kinesiskt språk
• Standardkinesiska (språk)