Hoppa till innehållet
Hem

Muhammad Mansuruddin — bengalisk folklorist, författare och lexikograf

Kort biografi om Muhammad Mansuruddin (1904–1987), hans insamling av bengalisk folktradition Haramoni, betydelse som bevarare av muntlig kultur och de utmärkelser han erhöll.

Författare: Skapad: Uppdaterad:

Översikt

Muhammad Mansuruddin (31 januari 1904–19 september 1987) var en framträdande bengalisk författare, litteraturkritiker, lexikograf och folkmusikforskare. Han är särskilt känd för sitt långvariga arbete med att dokumentera och bevara den muntliga traditionen i Bengalen, där han samlade visor, folksägner, ordspråk och andra folkliga uttryck som annars riskerat att gå förlorade i moderniseringens tid.

Haramoni och insamlingsarbete

Mansuruddins mest kända arbete är den omfattande samlingen ofta kallad Haramoni, en serie samlingar av folkvisor och muntligt berättande från landsbygden. Genom fältarbete, intervjuer och notering av sånger kunde han återge texter, melodiska former och kontextuella uppgifter som hjälptes forskare och läsare att förstå vardagsliv, trosföreställningar och sociala ritualer i den bengaliska landsbygden.

Metod, innehåll och betydelse

Hans arbetsmetod kombinerade fältinsamling med filologisk omsorg: han dokumenterade sångtexternas språkdrag, varianter och kulturella funktion. Materialet i Haramoni omfattar teman som kärlek, arbete, myt, helgdagar och historiska minnen och utgör ett värdefullt källmaterial för folklorister, språkforskare och kulturhistoriker. Mansuruddins insats bidrog till att ge muntlig tradition akademisk tyngd och gjorde den tillgänglig för en bredare publik.

Verk, teman och användning

Förutom insamlingar publicerade han litteraturkritik, essäer och lexikografiskt material som underlättade studier av regionalt språkbruk. Hans arbete används i undervisning, forskning och kulturbevarandeprojekt och har inspirerat senare generationer att värdera och dokumentera lokal muntlig kultur.

Utmärkelser och erkännande

Mansuruddin fick flera prestigefyllda utmärkelser för sitt livsverk. Han tilldelades av Bangladeshs regering bland annat Ekushey Padak (1983) och Independence Day Award (1984). Senare hedrades han även med en litteraturdoktorsexamen från Rabindra Bharati-universitetet för sina insatser att bevara den bengaliska folktraditionen.

Notabla fakta

  • Hans insamlingar har bevarat både kända och sällsynta folkliga former.
  • Materialet tjänar som primära källor för studier av social historia och populärkultur i Bengalen.
  • Arbetet visar hur språk och musik speglar vardagslivets villkor, religiösa praktiker och historiska förändringar.

Mansuruddins arbete ligger fortsatt till grund för förståelsen av Bengals rika muntliga arv och illustrerar hur noggrann fältforskning kan förändra värderingen av vardaglig kultur i både akademiska och allmänna sammanhang.

Tidigt liv

Mansuruddin föddes den 31 januari 1904 i byn Muraripur i Sujanagar Upazila i Pabna-distriktet i östra Bengalen i Brittiska Indien, som nu ligger i Bangladesh. Hans far Muhammad Jaider Ali och mor Jiarun Nisa var respekterade i byn. Han fick sin utbildning i Madhabchandra Nandi Pathshala i byn. Han avlade matrikel från Khalipur High School 1921 med första klass, ISc från Pabna Edward College 1923 och IA från Rajshahi College 1924. Han tog examen från Rajshahi College 1926. Därefter gick han till Calcutta University för att avlägga en postgraduation och fick en Master of Arts i Bangla med första klass 1928. År 1925, när han studerade vid Rajshahi College, gifte han sig med Sharifun Nisa. De fick sex söner och sex döttrar.

 

Litterär karriär

Mansuruddin började skriva redan i tidig ålder. Han inspirerades av sin lärare Surendranath Sen och hans första dikt var "Beduin Musalman". Den publicerades i Edward College Magazine. Samyabadi och Prachi journals publicerade hans senare dikter. Han var intresserad av folklore och när han gick på Rajshahi College uppmuntrade rektorn Kumudinikanta Banerjee honom att arbeta med folklore.

Han började samla in folklore och folksånger från 1930 och sammanställde dem under namnet Haramoni (förlorade pärlor). Haramoni publicerades i den ordinarie delen av den litterära månadstidningen Probashi. Hela boken består av 13 delar. År 1948 publicerade han en samling sånger från Lalon under namnet Lalon Fakir-er Gaan (Songs of Lalan Fakir). Därefter publicerades hans Lalan Geetika. Den engelska översättningen av dessa böcker publicerades 1974.

Han skrev flera biografiska böcker. Dessa är Iraner Kobi (Irans poet) (1968), en biografi om profeten Muhammed med titeln Hazrat Muhammader Jiboni O Sadhona (Muhammeds liv och andlighet) och Hazrat Shah Waliullah och Harun Rashid. Hans barnböcker är Bokami (Dumhet) (1952), Thokami (Bedrägeri) (1958) och Mushkil Ahsan (Problemlösning) (1958). År 1957 sammanställde han en ordbok, Hashir Ovidhan, som innehåller bengaliska idiom.

 

Död

Mansuruddin dog den 19 september 1987 i Dhaka.

 

Arbetar

  • Haramoni (förlorade pärlor) (13 delar, 1930-1989)
  • Shirni (1931)
  • Dhaner Manjari (1933)
  • Agarbati (rökelse) (1938)
  • Bangla Sahitye Muslim Sadhana (muslimsk andlighet i den bengaliska litteraturen) (3 delar, 1960-1966)
  • Iraner Kobi (Irans poet) (1968)
 

Priser och utmärkelser

  • Sir Ashutosh Mukherjee Award, Calcutta University, (1926)
  • Bangla Academy Award (1965)
  • Sher-e-Bangla National Award och guldmedalj (1980)
  • Muktadhara Sahitya Award (1982)
  • Ekushey Padak (1983)
  • Nasiruddin-guldmedalj (1983)
  • Alokto Sahitya Puroshker (1983)
  • Independence Day Award (1984)
  • Kalu Shah Puroshker (1986)
  • Hedersdoktorsexamen i litteratur från Rabindra Bharati-universitetet 1987.
 

Relaterade artiklar

Författare

AlegsaOnline.com Muhammad Mansuruddin — bengalisk folklorist, författare och lexikograf

URL: https://sv.alegsaonline.com/art/67379

Dela

Källor