Nibelungenlied, översatt som Nibelungarnas sång, är en episk dikt på medelhögtyska. Den berättar historien om drakdödaren Siegfried vid burgundarnas hov och om hans hustru Kriemhilds hämnd, som leder till att alla burgundarnas och Kriemhilds hjältar dör.

Sagan om Siegfried användes också i Richard Wagners opera Der Ring des Nibelungen. Nibelung betyder i detta sammanhang "dvärg".

Nibelungenlied bygger på tidigare verk. Det var en del av den muntliga traditionen, vilket innebär att det vanligtvis inte skrevs ner. Under medeltiden började människor skriva ner berättelser mer och mer. Sammanlagt finns det cirka 35 tyska källor och en nederländsk källa till berättelsen. Det fanns ett originalmanuskript men det har gått förlorat. De tre äldsta manuskripten har fått beteckningen A, B och C.

  • A - Hohenems-Munich-manuskriptet (sista kvartalet 1200-talet, finns idag i Bayerns statsbibliotek i München).
  • B - St.Gallen-manuskriptet (mitten av 1200-talet, i klosterbiblioteket i St.Gallen)
  • C - Donaueschlingen-manuskriptet (andra kvartalet 1200-talet, i Badische Landesbiblithek i Karlsruhe)

B tycks ligga närmast originalet, men det verkliga förhållandet mellan de tre handskrifterna är okänt. Nibelungenlied hade förmodligen en bred muntlig tradition, eftersom det fanns många olika versioner. Det är svårt att bedöma hur dessa muntliga versioner påverkade de skriftliga.

Manuskript A och B avslutas med daz ist der Nibelunge not (det är Nibelungarnas fall); därför kallas de för Not-versionerna. Manuskript C avslutas med daz ist der Nibelunge liet (engelska: that is the song/epic of the Nibelungs). Den är känd som Lied-versionen. Totalt sett har C:s text redigerats med hänsyn till tidens offentlighet. Den är mindre dramatisk. Detta gjorde den förmodligen mer populär. Estetiskt sett skulle B-texten ha varit den största konstnärliga prestationen för en samtida publik.

Handling i korthet

Berättelsen kan grovt delas i två delar. Den första handlar om Siegfried: hans bedrifter, bland annat hur han dödar en drake och blir nästan osårbar efter att ha badat i dess blod (samt en välkänd svag punkt vid ryggen), hans hjälp till kung Gunther vid att vinna bruden Brünhild, och till sist hans äktenskap med Kriemhild. Avund, svek och intriger leder till att Siegfried blir förrådd och mördad av Hagen.

Den andra delen skildrar Kriemhilds långsamma förvandling från sörjande änka till hämnare. Hon gifter sig med Etzel (historiskt tolkad som Attila) och använder detta äktenskap för att locka Burgundernas hov till Etzels domstol, där en blodig konflikt bryter ut och nästan hela släkten utplånas. Kriemhild får slutligen sin hämnd men betalar också med sitt liv.

Teman och motiv

  • Heder och blodshämnd: Loajalitet, edsavläggelse och kravet på upprättelse är centrala. En liten förolämpning kan eskalera till stor tragedi.
  • Öde och våld: Berättelsen framställer våldet som både heroisk handling och meningslös förstörelse – en kritik av den våldsamma ärans kod.
  • Kvinnans roll: Kriemhilds utveckling visar hur en kvinnlig gestalt kan ha en drivande, aktiv roll i dramatiken, från offer till hämnare.
  • Skatt och magi: Nibelungarnas skatt och föreställningen om dvärgar/underjordiska väsen binder dikten till germansk mytologi.

Språk, form och datering

Texten är skriven på medelhögtyska och är uppbyggd i den så kallade Nibelungenstrophen — en strofisk versform med en särskild rytm och paus (cesur) i mitten av versraden. Dikten tillskrivs en okänd författare och dateras vanligen till början av 1200‑talet, med en trolig ursprungsmiljö i områdena kring Rhen eller Övre Tyskland.

Verket är omfattande och fängslar genom sin koncentrerade berättarstil: episka scener varvas med korta, kärnfulla repliker och noggrant beskrivna vapen- och stridsscener.

Historisk bakgrund och källor

Berättelsen bygger på en blandning av historiska händelser och muntlig legend. Den burgundiska kungen och hans hov knyts i dikten till staden Worms, och delar av handlingen kan vara ett minnande av att Burgunderna en gång fördrivits i kampen med hunnerna under 400‑talet. Samtidigt är många detaljer – draken, skatten och några karaktärer – mytiska.

Som nämnts finns flera medeltida handskrifter (främst A, B och C) och ett större antal fragment och senare avskrifter. Detta vittnar om den stora spridningen och populariteten i olika regioner.

Betydelse och inflytande

Nibelungenlied har haft mycket stort inflytande på europeisk litteratur och kultur. Under 1800‑talet återupptäcktes verket i samband med nationalromantiska rörelser i Tyskland och blev en symbol för germansk forntid för vissa kretsar. Richard Wagner använde teman och namn från Nibelunglegend i sitt operacykel Der Ring des Nibelungen, även om Wagners handling och idévärld är en fri tolkning och blandning av flera nordiska och germanska källor.

Idag studeras dikten både som ett konstnärligt mästerverk inom medeltida litteratur och som källa till historiska och mytologiska föreställningar i germansk tradition. Den finns översatt till många moderna språk och analyseras flitigt i akademisk forskning.

För den som vill läsa vidare

För nya läsare rekommenderas en modern översättning till nutida språk (svenska eller engelska) för att fånga berättelsens flyt och handling. För djupare studier finns kommenterade utgåvor som jämför manuskriptens varianter (A, B, C) och förklarar historiska referenser, versmått och språkliga särdrag.